– Det här betyder att löntagarnas röst inte blir hörd i beslutsfattandet i den utsträckning den borde höras, säger Matti Tukiainen som basar för FFC:s medlemsservice.

I förra riksdagsvalet lät nästan 400 000 FFC-medlemmar bli att rösta. Av de finländare som hade de största inkomsterna röstade 83 procent men av dem som förtjänade minst röstade bara varannan. En färsk enkät visar att företagare och chefer också denna gång kommer att gå mest mangrant till valurnorna. Av de arbetslösa uppger bara 34 procent att de säkert röstar i riksdagsvalet.

– I förra riksdagsvalet fick storinkomsttagarna in 25 ledamöter i riksdagen medan bara 15 ledamöter representerar dem med de minsta inkomsterna. Om det inte blir en ändring i röstningsbeteendet kommer inte mandatfördelningen i riksdagen att motsvara de röstberättigades sammansättning i framtiden heller, konstaterar Tukiainen.

Regeringar är olika

Det är många som menar att det är en övervägd protest att inte rösta i val. Forskningen visar att detta inte håller streck. Flertalet av de s.k. soffliggarna låter bli att rösta av helt andra orsaker. De vanligaste orsakerna till att människor inte röstade i riksdagsvalet 1999 var enligt en undersökning efter valet att de inte kunde hitta en lämplig kandidat, att de inte gitte eller inte hann rösta.

– Det ligger i löntagarnas intresse att det i riksdag och regering sitter så många beslutsfattare som möjligt som känner arbetslivet och löntagarnas vardag. Det påverkar t.ex. hurudana lagförslag regeringen avlåter i frågor som påverkar arbetarnas liv och hurudan behandling förslagen får i riksdagen, säger Tukiainen.

Han påminner också om att det finns skillnader mellan olika regeringar. Under de två senaste regeringsperioderna, under den s.k. regnbågsregeringens tid, har frågor avgjorts i huvudsak i samförstånd och förtroende. Esko Ahos centerdominerade regering i början av 1990-talet fungerade annorlunda. Den föreslog exempelvis att man slopar kollektivavtalens allmänbindande karaktär, övergår till lokala avtal, frångår samarbetslagens krav på obligatoriska förhandlingar, begränsar strejkrätten, lägger ner fackförbundens arbetslöshetskassor och begränsar strejkbidragens skattefrihet.

– Om löntagarna tiger i valet kan det gå så att Finland efter valet har en regering vars politik är att medvetet öka inkomstskillnaderna, försvaga arbetslöshetsskyddet och minska förtjänstdelen i det, och att öka arbetsgivarens möjligheter att diktera villkoren på arbetsplatserna.

Kampanj kan påverka

FFC:s och förbundens gemensamma röstningsaktivitetskampanj inför förra valet gav goda resultat. Över 60 procent av FFC:arna röstade och viktiga löntagarfrågor debatterades i valet. Genom valet motade medborgarna den arbetsreform som Centern ville genomföra.

Också själva kampanjen fick positiv respons. En utredning visade att över 60 procent ansåg att FFC kunde ha gått ut ännu hårdare för att locka löntagarna att rösta. Enligt arbetsmarknadsbarometern förra hösten ansåg 85 procent av finländarna att facket bör föra kampanj även nu för att höja röstningsaktiviteten. Matti Tukiainen menar att kampanjerna faktiskt har effekt. Efter förra valet visade det sig i en utredning att FFC:s kampanj på ett avgörande sätt hade påverkat de tillfrågades röstningsbeteende.

FFC:s kampanj börjar synas i offentligheten i början av mars. Matti Tukiainen betonar ändå att kampanjen riktar sig främst till fackförbunden, fackavdelningarna och arbetsplatserna.

– Allra viktigast är det lokala valarbetet. Jag hoppas att man på arbetsplatserna har mod att diskutera också samhällsfrågor, säger Matti Tukiainen.

Pirjo Pajunen

– Stommen i nästa regeringsprogram, så som arbetsgivarnas ser det, är tydligen att skrota välfärdssamhället och importera utländsk låglönearbetskraft. Arbetsgivarna efterlyser omfattande skattesänkningar för storinkomsttagarna, som de fattiga skulle bekosta genom höjda avgifter för social- och hälsovård. Det är lätt att föreslå avgifter för kultur och idrott om man glömmer bort att också detta är ägnat att öka klyftan mellan de familjer och barn som har det väl ställt och dem med små inkomster, konstaterar Matti Tukiainen.

TT:s vd Johannes Koroma har föreslagit i offentligheten att man löser den arbetskraftsbrist som hotar genom att öka invandringen. Enligt Koroma borde nästa regering skriva in detta i sitt program. Detta trots att det fortfarande finns över 200 000 arbetslösa i landet.

– Arbetsgivarna var med och skrev innehållet i den kommande utlänningslagen. Håller inte arbetsgivarnas avtal ens så länge att riksdagen hinner stifta den lag vi tillsammans har berett, undrar Tukiainen.

FFC har sänt ut sitt målsättningsprogram inför nästa valperiod till alla riksdagskandidater. FFC har också träffat alla partiers representanter och presenterat sina målsättningar för dem. Förtroendemännen får en broschyr som presenterar FFC:s röstningsaktivitetskampanj och de centralaste målsättningarna för valperioden. Ytterligare en broschyr sänds ut i världen när valet närmar sig och där presenterar FFC sina viktigaste valteman.

Kampanjmaterialet — FFC:s målsättningsprogram och kampanjens flygblad — kan beställas från förbunden eller FFC:s regioncentraler. Allt material kan också laddas ner via FFC:s hemsida www.sak.fi.

FFC:s och förbundens röstningsaktivitetskampanj kostar sammanlagt nästan 300 000 euro.

Löntagaren FFC-Nytt 29.01.2003