Generationsväxlingen utmanar
nya regeringen
En av den kommande regeringens viktigaste uppgifter
blir enligt FFC att förbättra sysselsättningen och förbereda det kommande stora
generationsskiftet på arbetsmarknaden. För att höja sysselsättningsgraden och minska
arbetslösheten enligt planerna krävs det ett brett åtgärdsprogram. Bättre
sysselsättning uppnår man genom att upprätthålla den ekonomiska tillväxten,
förbättra förutsättningarna för företagande och sysselsättande och gå vidare med
den finländska modellen som bygger på samarbete. Resurserna för en aktiv
arbetskraftspolitik bör höjas till en nordisk nivå och andelen arbetslösa
arbetssökande som omfattas av aktivitetsåtgärderna höjas från 20 till 40 procent.
FFC förutsätter att regeringen förbinder sig vid att förverkliga den
arbetspensionsreform som har skapats på trepartsbasis istället för att gå in för helt
nya förändringar i pensions- och arbetslöshetsskyddets åldersgränser, längd eller
nivå. FFC betonar att besluten om inkomstrelaterade förmåner och finansieringen av dem
bör fattas på basen av de avtal arbetsmarknadsparterna har ingått. Man bör inte öka
tyngden i den avgiftsbörda löntagarna bär.
Satsa på utbildning
Utöver sysselsättningen kräver också förmågan att kontrollerat genomföra
generationsväxlingen ett brett samarbete och en samlande vision i det kommande
regeringsprogrammet. FFC föreslår att regeringen tillsammans med arbetsmarknadsparterna
bereder ett åtgärdsprogram som syftar till ett kontrollerat generationsskifte på
arbetsmarknaden.
Ett viktigt mål för den kommande regeringsperioden är också att öka den
yrkesinriktade utbildningens dragningskraft, anser FFC. Kompetensutvecklingsprogrammet
för vuxenbefolkningen bör fortsätta så att årligen minst 10 000 vuxna får
yrkesutbildning och minst 2 000 får annan utbildning. Det behövs mera budgetmedel för
den yrkesinriktade fortbildningen för vuxna och villkoren för utbildningsstöd bör
förbättras. Möjligheten att kombinera deltidsarbete med utbildning bör utredas på
trepartsbasis, säger FFC.
Situationen för de visstidsanställda bör förbättras bl.a. genom åtgärder som
förhindrar spekulation med visstidsanställningar. Arbetsgivarnas ansvar för
uppsägningar och permitteringar i samband med omställningar bör öka så att man
närmar sig europeisk praxis. Arbetsgivarnas ansvar bör öka också bl.a. i
konkurrensutsättningssituationer och underleverantörskedjor.
Samarbetslagen bör förnyas så att den omfattar också arbetets innehåll och
organisering, personalens kompetens och ork och själva arbetsmiljön på ett allmännare
plan. Systemet för medbestämmande bör utvidgas till att omfatta också frågor i
anslutning till företags- och affärsledning och produktion.
FFC föreslår att regeringen skapar förutsättningar för att införa nya
arbetstidslösningar som svarar mot arbetarnas individuella behov och där man bättre tar
hänsyn till familjernas behov och barnens intressen. Föräldrar till barn under tio år
borde gradvis få bättre möjligheter till kortare arbetsdagar. De kostnader
arbetsgivarna har för anställda som utnyttjar möjligheten till tillfällig ledighet
för vård av sjukt barn borde utredas och en modell utvecklas för att jämna ut
kostnaderna mellan kvinno- och mansdominerade branscher.
EU-expansionen kräver beredskap
Till de viktigare frågorna under valperioden hör också utvidgningen av den
Europeiska Unionen och nödvändigheten att hindra spekulation med utländska arbetares
arbetsvillkor. Förslaget till ny utlänningslag som förföll i den förra riksdagen
borde omedelbart avlåtas till behandling i den nya riksdagen och lagen stiftas för att
träda i kraft från början av nästa år, anser FFC.
Övervakningen av de utländska arbetarnas anställningsförhållanden borde
effektiveras genom att göra de företag som rekryterar och anlitar utländska arbetare
ansvariga för att underleverantörerna och hyresföretagen uppfyller villkoren, genom att
kriminalisera lönedumpning och genom att garantera de förtroendevalda tillgång till
nödig information och rätt att utföra nödig kontroll. Dessutom bör fackförbunden
garanteras rätt att väcka talan när det förekommer missbruk av minimiarbetsvillkoren.
Inrikesministeriet borde i samarbete med arbetarskydds- och arbetskraftsmyndigheterna och
arbetsmarknadsorganisationerna börja förbereda inrättandet av en särskild
övervakningsenhet, anser FFC.
Skattebasen bör stärkas
FFC önskar att skattebasen stärks för att heltäckande välfärdstjänster och ett
rimligt socialskydd ska kunna garanteras och inkomstskillnaderna jämnas ut. De ökade
utgifter som befolkningens åldrande medför och risken för att den ekonomiska
tillbakagången blir långvarig förutsätter att man åtminstone i början av
regeringsperioden undviker stora bestående utgiftstillägg.
Beskattningen av löneinkomster borde lättas och beskattningens tyngdpunkt flyttas
över på kapitalinkomster, fastighetsförmögenhet och miljöskatter. Självriskandelen
av resekostnaderna mellan bostaden och arbetsplatsen bör slopas under valperioden och
kommunerna kompenseras för motsvarande förlorad skatteinkomst. Avgifter för frivilliga
pensionsförsäkringar borde kunna avdras i beskattningen bara när det gäller
försäkringar som kompletterar den lagstadgade pension som betalas från och med
ålderspensionsålder.
FFC betonar vikten av att man, innan man inför nya experiment med graderade
arbetsgivaravgifter, utreder hur ändamålsenlig den nuvarande graderingen är och slopar
sådana graderingar som inte fyller sin funktion.
FFC menar att målet för näringspolitiken bör vara att exportens andel av
nationalekonomin hålls hög. Samtidigt kunde man i statens näringslivspolitik främja
utvecklandet av i synnerhet servicebranscherna också på hemmamarknaden.
Aktiv arbetskraftspolitik
Många av FFC:s förslag kräver inga egentliga kostnader utan de bidrar till att
utveckla den finländska modellen och ett samhälle som baserar sig på förtroende och
samarbete. För en aktiv arbetskraftspolitik krävs det cirka 500 miljoner euro till,
vilket ger en nettoeffekt på cirka 210 miljoner. För vuxenbefolkningens
kompetensutvecklingsprogram krävs det 24 miljoner euro om året och för de vuxnas
yrkesinriktade fortbildning cirka 46 miljoner euro om året. I FFC:s skatteinitiativ
är den slopade självrisken i reseavdraget det dyraste förslaget. Det skulle kosta
sammanlagt 500 miljoner euro, av vilka kommunernas andel är kring 190 miljoner.
Löntagaren
FFC-Nytt 14.04.2003 |