FFC:s kongress slog fast år 2001 att EU borde få en ny "grundlag" på grund av de förändringar unionens expansion för med sig. Det är ändå knappast bara FFC:s förtjänst att EU faktiskt får en ny grundlag. Vid regeringskonferensen som börjar i Rom den 4.10.2003 ska en ny grundlag skapas som en fortsättning på Romavtalet, gemenskapsfördraget från 1986, och Maastricht-, Amsterdam- och Nizzaavtalen. Det är sedan en smaksak om man vill kalla det avtal som regeringskonferensen resulterar i ett konstituerande fördrag eller en grundlag. EU bör emellertid starta om från början för unionen blir över en natt en gemenskap för 25 medlemsländer den 1 maj 2004.

Ett utkast till ny grundlag skapades vid det s.k. framtidskonventet där medlemsländernas, de kommande medlemsländernas och kandidatländernas, d.v.s. Bulgariens, Rumäniens och Turkiets regeringar var företrädda. Resultatet är något som pensionerade generalsekreteraren för Europafacket, Emilio Gabaglio kallat "den bästa skissen hittills".

Ur fackets perspektiv var det positivt att arbetsmarknadsparterna var företrädda vid konventet som officiella observatörer med yttranderätt. Europafacket EFS och arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP hade på så sätt ett direkt inflytande. Också på det nationella planet har FFC och dess broderorganisationer runtom i Europa kunnat delta aktivt i förhållande till sina nationella representanter eller sina europaparlamentariker. De finländska representanterna och deras suppleanter var också på ett par undantag när i kontakt med facket och andra intresseorganisationer.

Konferensen torde fortsätta

Regeringskonferensen ska alltså börja finslipa fördraget under Italiens ordförandeperiod och Italiens färgstarka och despotiska premiärminister, miljardären Silvio Berlusconis dröm är att också kunna avsluta processen på det här årets sida. Det är ändå tänkbart att Berlusconi, som är känd för sina trick och sin högerinriktning, får lov att finna sig i att processen fortskrider även nästa år. Slutförd ska den emellertid vara innan EU har fått sina nya medlemmar och före Europaparlamentsvalet i juni. Efter det börjar den tidskrävande ratificeringsprocessen.

Tysklands gröna utrikesminister Joschka Fischer besökte Helsingfors i slutet av augusti med budskapet "ta det som det är". Konventets fördragsutkast har inte dikterats av de stora länderna, sade Fischer, för både de gamla och de nya små medlemsländerna har haft sitt ord med i laget. En kompromiss är det hur som helst. Och Fischer har rätt i att merparten av utkastet kommer att undergå närmast tjänstemannabehandling under regeringskonferensen. En del punkter bör utan vidare klarläggas ytterligare, oavsett om man ser på fördraget ur europeiskt löntagarperspektiv eller som finländsk röstberättigad.

Mera makt åt parlamentet

I den finländska debatten såväl som annanstans i Europa har man fäst huvudvikten vid makt- och befogenhetsfrågor. Får Europarådet en president och en utrikesminister? Får varje land en egen ledamot i kommissionen? Facket behöver inte gå in i den här debatten. Den avgörs i sista hand av de demokratiskt valda politikerna. Jag vill ändå betona en sak utgående från min personliga erfarenhet. Det är bra att Europaparlamentet får mera inflytande än hittills. Det är just parlamentet som har varit EFS:s och fackets närmaste bundsförvant i strävan att skapa ett mera socialt och jämlikt Europa. Detta är bra att komma ihåg inom den finländska fackföreningsrörelsen då man börjar förbereda Europaparlamentsvalet i juni 2004. Redan för vår egen självkänsla är det nödvändigt att höja röstningsaktiviteten från bottennoteringen 31 procent. Vi lever ju i Europa, inte i Amerika!

Den viktigaste positiva ingrediensen i det utkast som ska behandlas är att de grundläggande rättigheterna finns med. Facket och en bred medborgarkoalition verkade tillsammans i åratal för att den deklaration som godkändes år 2000 skulle skrivas in som sådan i fördraget och vara bindande. Och där finns den, i utkastets andra kapitel. Nu finns det inga skäl att börja peta i eventuella brister i dess formulering. I dokumentet konstateras bl.a. helt klart att strejkrätten är en europeisk grundrättighet. Detta budskap måste vi signalera tydligt i Tallinn eller Bratislava när EU expanderar. Positivt är också att Matti Vanhanens regering i sin redogörelse för riksdagen ställde sig entydigt bakom grundrättighetsdeklarationen.

Fortsatt risk för skattekonkurrens

För fackets del finns det också tvivelaktiga punkter i fördragsutkastet, såväl i den del som omfattar ekonomi och finanspolitik som i den handelspolitiska delen. Där finns knappast möjlighet att förenhetliga den ekonomiska politiken som motvikt till den gemensamma penningpolitiken. Det betyder att risken för en osund skattekonkurrens kvarstår och tom. ökar när EU expanderar. Fördragsutkastets handelspolitiska del bör man precisera för att kunna skingra medborgarnas befogade oro över hur det går med samhällets basservice, utbildning, kultur, hälsovård. Man kan heller inte foga sig i att utkastet nästan inte alls medför ökade möjligheter att fatta beslut om den europeiska framtiden genom kvalificerad majoritet.

Så finns det vissa hjärtesaker för oss finländare. Speciellt viktigt är det att under regeringskonferensens förlopp hålla ett öga på behandlingen av de specialprotokoll som godkändes vid medlemsförhandlingarna 1994. Vårt arbetspensionssystem fungerar väl och det bör få fortsätta på samma grund också i framtiden.

FFC, FTFC och Akava offentliggör sitt offentliga ställningstagande till fördraget och till den finländska redogörelsen i slutet av september. Under de kommande veckorna och månaderna kommer vi noga att följa med vad som sker under regeringskonferensen. En rätt god och tydlig ny grundlag torde den Europeiska Unionen få, oavsett.

MARKKU JÄÄSKELÄINEN
FFC:s Europasekreterare