I seminariet deltog också Toivo Palm från den estniska tjänstemannacentralen TALO. Han ondgjorde sig över att i synnerhet unga och utbildade ester tvingas söka sig jobb utomlands. Estland har en arbetslöshetsprocent på 15 men av de unga är drygt en fjärdedel utan jobb.

Organisering jobbigt

I Estland är bara en bråkdel av löntagarna organiserade i en fackförening. Raivo Paavo uttryckte sin frustration över att medlemmar lämnar facket, samtidigt som facket får nya medlemmar. En orsak är att arbetsgivarna är öppet avoga mot fackligt organiserade arbetstagare. I synnerhet utländska företag gör sig skyldiga till detta.

Han påminde sina åhörare om att mycket som är självklart i Finland kräver oerhörda ansträngningar av den estniska fackföreningsrörelsen. Nu börjar det äntligen lossna lite när det gäller att förhandla med arbetsgivaren och ingå kollektivavtal. Det är enligt Paavo frågan om en lång och svår process, som möjligtvis kunde få fart av medlemskapet i EU.

– Arbetsgivarnas lönepolitik måste ändra i och med ett medlemskap. Arbetsgivarna måste frångå sina ensidiga diktat och istället börja förhandla med fackförbunden.

Särskilt glad är Raivo Paavo över att man har lyckats införa ett system med minimilön i Estland. I fjol slöts ett avtal som bestämmer minimilönens utveckling fram till år 2008. I år är en estnisk minimilön cirka 70 cent i timmen.

Minimikrav i nya EU

På seminariet krävde representanter för de finländska löntagarorganisationerna att EU inför miniminormer för arbetsförhållanden och socialskyddet i medlemsländerna. Talarna uttryckte oro över hur de fackliga rättigheterna respekteras i ansökarländerna.

De finländska talarna ansåg att det är nödvändigt att införa övergångstider innan arbetskraften tillåts röra sig fritt över gränserna. FFC-fullmäktiges ordförande Tuire Santamäki-Vuori uttryckte bekymmer över möjligheterna att kringgå övergångbestämmelserna genom hyrd arbetskraft och underleveranser. Santamäki-Vuori befarade också att en skadlig skattekonkurrens ökar i EU. Hon ansåg att det blir allt mer nödvändigt att införa kvalificerad majoritet i EU-beslut som gäller exempelvis skattebas och miniminivåer för företagsskatt.

Övergång till kvalificerad majoritet krävde också Akavas ordförande Risto Piekka. Med kvalificerad majoritet borde alla EU-beslut fattas som gäller arbetsliv, jämlikhet, beskattning och miljövård, menade han.

FTFC:s ordförande Mikko Mäenpää betonade att EU:s utvidgning ligger i de finländska löntagarnas intresse. Han påminde om att Östersjön i och med utvidgningen blir en äkta insjö inom EU, som gör det möjligt att stärka den nordliga dimensionen inom EU.

Pirjo Pajunen
Översättning: ASTRID NIKULA

  Utrikeshandelsminister Jari Vilén, som talade vid seminariet, upprepade sin föregångare Kimmo Sasis åsikt om en så kort övergångstid som möjligt för den fria arbetskraftens rörlighet.

– Anpassningen kräver tid men tiden måste vara rimlig. Finlands åsikt har hela tiden varit att det för medborgarna i såväl ansökarländerna som de nuvarande medlemsländerna är bäst om övergångstiden är så kort som möjligt.

Kommissionen har godkänt en modell enligt vilken arbetskraftens fria rörlighet prövas första gången efter två års övergångstid. Medlemsländerna har möjlighet att införa en högst sju år lång övergångstid för arbetskraftens fria rörlighet.

Kommissionen har föreslagit en övergångsperiod också beträffande EU:s stöd. Enligt förslaget skulle de nya medlemsländerna få exempelvis jordbruksstöd till fullt belopp först år 2013.

– En del ansökarländer har mött kommissionens förslag mycket kritiskt. Man har sagt att det delar in länderna i första och andra klass. Det handlar emellertid inte om det. Genom att införa nivåer för stöden garanterar man att de nya medlemsländernas ekonomi och samhälle anpassar sig till EU.

Utan nivåer är risken stor att konkurrensen vrids snett, menar Vilén.

Ministern anser att detta år är viktigt för EU:s utvidgning för nu avgörs de allra svåraste frågorna. Utslagsgivande blir toppmötet i Köpenhamn i december 2002.