Enligt en av de undersökningar som rapporten redovisar, har skattelagarna och socialskyddet gjorts mera sporrande för de arbetslösa. Allt mindre löneinkomster räcker numera till för att höja de befintliga inkomsterna över den inkomstbundna dagpenningens nivå. Rapporten visar dock att barnfamiljerna alltjämt har motivationsproblem, som beror på den sammanlagda effekten av beskattning, boendestöd och dagvårdskostnader.

VATT:s rapport omfattar 44 inhemska och utländska studier och artiklar om strukturell arbetslöshet. I studiernas konklusion finns det stoff för en omfattande vidare utveckling av arbetskrafts- och sysselsättningspolitiken, utan att för den skull igen peka finger mot de långtidsarbetslösa, som inte får några jobb.

Yrkeskunskap bästa boten mot långtidsarbetslöshet

Man löser inte problemet med arbetslöshet genom att gradera arbetslöshetsskyddets längd eller nivå. Det som främst påverkar långtidsarbetslösheten är att utbildningsnivån är låg, vilket också bekräftas av de aktuella forskningsrapporterna. Bästa botemedlet mot långtidsarbetslöshet är att höja kunskapsnivån och yrkeskompetensen.

När man frågar arbetsgivarna är inte arbetslöshetsskyddet ett hinder för att anställa nya arbetstagare. Orsaken till rekryteringsproblemen är i allmänhet bristande kunskaper, utbildning och yrkeskompetens. Istället för att fokusera på att skära ner arbetslöshetsskyddet borde man koncentrera ansträngningarna på att förverkliga programmet för att höja kompetensen hos den vuxna befolkningen och på att utveckla den aktiva arbetskraftspolitiken.

En reform av arbetslöshetsskyddet diskuterades grundligt av den kommitté som avslutade sitt arbete förra hösten. Då talade man bl.a. om att gradera arbetslöshetsskyddet, men kommittén valde istället att lägga fram diverse andra förslag, som syftar till att utveckla arbetslöshetsskyddet och arbetskraftspolitiken i en riktning som sporrar människor att stanna kvar längre i arbetslivet, och som stöder arbetsförmågan och sysselsättningen. Ett lagförslag som baserar sig på kommitténs betänkande behandlas som bäst i riksdagen.

Arbetslöshetsskyddet europeiskt genomsnitt

Sysselsättningen i vårt land har förbättrats stadigt sedan mitten av 1990-talet. Som en följd av att exportmarknaden började svikta år 2000 börjar dock arbetslösheten åter öka. En förutsättning för förbättrad sysselsättning är att det fortsättningsvis finns tillväxt i ekonomin. Diskussionen om socialskyddets passiverande inverkan är irrelevant i jämförelse med detta.

Också under innevarande år har långtidsarbetslösheten minskat i vårt land. Även om de långtidsarbetslösa är en stor grupp i vårt land, är de ändå relativt sett färre än i EU i snitt.

Flertalet av dem som blir arbetslösa sysselsätts på nytt inom tre månader. Svårast att sysselsätta är de långtidsarbetslösa som får arbetsmarknadsstöd efter det att den inkomstrelaterade dagpennningsperioden har tagit slut.

Studierna visar att det finländska arbetslöshetsskyddets nivå och längd motsvaras av genomsnittet inom EU. Fallet från inkomstbunden dagpenning till arbetsmarknadsstöd är högt i vårt land. Det är rätt hårda villkor förknippade med arbetslöshetsskyddet, vilket innebär att en arbetslös är tvungen att ta emot de jobb som erbjuds, om han inte vill drabbas av flera månaders karens.

1990-talets kraftiga ökning av arbetslösheten berodde på den ekonomiska recessionen och på att arbetsplatserna skars ner, inte på arbetslöshetsskyddet. Nya arbetsplatser måste skapas om sysselsättningen ska kunna förbättras. Den ekonomiska tillväxten bör upprätthållas, det behövs extra satsningar på aktiv sysselsättningspolitik och ett ordentligt lyft i kunskaps- och kompetensnivån.

Jurist Janne Metsämäki