Kollektivavtalens könseffekter studerades för tio år sedan i Finland i ett fyraårigt projekt: Arbetsvillkoren, avtalsverksamheten och könssystemet. Undersökningen visade att kollektivavtalen innehåller både strukturella faktorer och enskilda bestämmelser som förorsakar och upprätthåller olikheter i arbetsvillkoren mellan könen. En stark könsindelning i kvinnojobb och mansjobb åstadkommer i många fall till olikvärda arbetsvillkor för kvinnor och män i de synbart könsneutrala avtalen. De avtalsbestämmelser som för sin del baserar sig på yrkessegregering leder i vissa fall till det slags indirekta diskriminering som direktivet avser.

Indirekt diskriminering kan också bero på att viss tids och deltidsarbetstagarna, av vilka merparten är kvinnor, har sämre arbetsvillkor än de som har fasta heltidsanställningar. Detta strider också mot arbetsavtalslagen.

Lipponens andra regering har som mål att ny lagstiftning alltid ska granskas ur könsperspektiv. En sådan granskning krävs också i behandlingen av Nordiska Ministerrådet i rådets egen och medlemsländernas budget. Förpliktelsen har också i Finland väckt kravet på att man i nästa regeringsprogram bevarar granskningen av statsbudgetens könseffekter. Den pågående reformen av arbetspensionerna ska utsättas för en dylik granskning.

Organisationerna rekommenderar

För att synliggöra en eventuell könsdiskriminering i kollektivavtalen bör avtalens könseffekter granskas. FFC:s jämställdhetsutskott har på prov granskat några kollektivavtal enligt kön. Provgranskningen tog fram några fall av direkt diskriminering och flera kollektivavtal som innehåller indirekt diskriminering.

FFC:s inpo-målsättningar innehöll ett krav om att utvärdera kollektivbestämmelsernas könseffekter. Parterna har också enats om att centralorganisationerna ska rekommendera att kollektivavtalens könseffekter ska granskas vid de kommande förbundsvisa förhandlingarna.

Pirjo Pajunen