DET BEHÖVS KRAFTTAG mot den svarta ekonomin, anser de fackligt aktiva som deltog i FFC:s svenska seminarium i Riihimäki. Alla talar om att den svarta ekonomin är ett stort problem, men trots det lyser åtgärderna med sin frånvaro.

– Problemet bara växer och växer. Det är grymt. Staten har medlen att stoppa det, om man bara vill, säger Tuula Kurtti som hör till industrifacket TEAM och jobbar på åländska Optinova som tillverkar medicinsk utrustning.

Enligt uppskattningar förlorar staten flera miljarder euro varje år på grund av den svarta ekonomin.

– Med de pengarna kunde man förbättra många arbetsförhållanden eller göra mycket annat, i stället för att pengarna går till några företag, säger Esko Antikainen från Kimitoön, arbetslös arbetssökande och aktiv i Metallarbetarförbundet sedan mitten av 1970-talet.

– Ju billigare arbetskraft, desto mer vinst gör företagen och desto större löner har direktörerna. Företagsledarna är inte intresserade av att göra något åt svartarbete, säger Esko.

SOM ENSKILD ARBETSTAGARE har man betydligt svårare att ingripa då man kommer i kontakt med svartarbete. Tuula Kurtti jobbade tidigare inom sjöfarten och i den branschen stötte hon på svartjobb.

– Det är fruktansvärt. Det är personer som gör samma jobb som vi, men som inte har några rättigheter, säger hon och berättar att inte heller Sjömans-Unionen lyckades komma åt svartarbetet.

Tuula påpekar också att det finns andra problem med anknytning till svartarbete. De som kommer från andra länder talar varken finska eller svenska, och många gånger inte ens engelska. Språkproblemen är också ett säkerhets- och arbetarskyddsproblem.

JONNY SMEDS

SVARTJOBB I FINLAND kan locka mer än ett vanligt jobb i Polen. Även om man blir tvungen att jobba under dåliga förhållanden, så kan det inte bli värre än på den polska arbetsmarknaden.

Det resonemanget framför Piotr Dziuba, som ursprungligen kommer från Warszawa i Polen, men som sedan tre år tillbaka är bosatt på Åland.

– Alla arbetsgivare fuskar i Polen. Då jag själv märkte att ett företag fuskade bytte jag jobb och tog nästa — och nästa och nästa jobb ... Jag behövde ändå pengar och det stressade mig att jag inte visste vad jag kunde göra då företagen fuskade. Det är därför så många lämnar Polen, säger Piotr som nu jobbar på Optinova i Godby.

Då han lämnade Polen på jakt efter bättre jobb flyttade han först till Sverige. Där kom han i kontakt med polacker på Åland, och efter deras rekommendationer flyttade han själv till Åland. På Åland hade han några jobb innan han kom till Optinova och även blev fackligt engagerad genom Sturle Fjäder, ordförande för FFC:s lokalorganisation på Åland,

– Jag har svårt att hitta något att klaga över på jobbet, för det är så mycket bättre än i Polen. Det är bra att facket är aktivt, men för mig var det en stor chock då jag kom hit. Här klagar folk till exempel på att det är för varmt på jobbet, men hemma i Polen fick jag ingen lön på två månader, berättar Piotr.

INNAN HAN LÄMNADE sitt hemland jobbade Piotr bland annat med att väga lösgodis i en hypermarket. De fyra godistillverkare vars lösgodis såldes i butiken var hans arbetsgivare, och både lönen och utbetalningsdagarna varierade kraftigt. Ett av företagen var finländska Fazer, de övriga tre var polska.

– Ibland kom inte lönen på två eller tre månader och då jag kontaktade företagen sa de att de inte hade råd att betala. Men hur kan så här stora företag inte ha råd att betala? De fuskar!

Enligt honom betalar de polska arbetsgivarna ofta ut mindre lön än de borde.

– Då arbetstagaren märker det och klagar betalar arbetsgivaren ut pengarna. Men först efter två–tre månader, säger Piotr Dziuba.

En annan arbetsgivare hade bestämt att Piotr först skulle jobba tre dagar utan lön för att "visa vad han går för", men låtit bli att berätta det för Piotr. Då han fick veta att han inte skulle få någon lön för de dagarna sade han upp sig.

ATT LÄRA SIG SPRÅKET i ett nytt land tycker Piotr att är mycket viktigt. Inte bara för att klara av arbetsuppgifterna, utan kanske framför allt för att känna sig som en del av gruppen på arbetsplatsen.

– I början var jag så arg då jag inte förstod vad de andra talade om, så då jag kom hem från jobbet pluggade jag hela tiden, berättar Piotr Dziuba som i dag talar en rätt bra svenska.

JS

– Det är total anarki. Beslutsfattarna säger i tv och tidningar att de ska göra allt för att bekämpa den grå ekonomin — men det är struntprat. Efter tio års kamp och mycket motstånd har vi fått lagar som är helt urvattnade. Egentligen kan myndigheterna göra ganska lite, säger Rosqvist vid FFC:s svenska seminarium i Riihimäki.

– Det var en explosion som hände i samband med EU-inträdet. Varken arbetsmarknadsparterna eller politikerna var beredda på det här, tillägger Rosqvist.

DEN SVARTA EKONOMIN florerar i synnerhet inom bygg-, transport-, restaurang- och städbranschen.

– Utländska restaurangägare importerar till exempel sina släktingar och sätter dem i källaren för att ha dem att jobba för svältlön, beskriver Rosqvist.

Svartjobben finns överallt, från de små familjerestaurangerna till det jättelika kärnkraftverksbygget i Olkiluoto med sina 3 000 utländska arbetare.

– Där stängde de portarna så att inte inspektörerna skulle komma in. Under en enda dag hittade vi nitton underleverantörer som inte hade papperen i skick.

ROSQVIST BESKRIVER hur den konkret går till då man utnyttjar utländsk arbetskraft i Finland.

– Man hyr ett hus i utkanten av staden där man inkvarterar arbetstagarna. De jobbar här i några veckor, men så fort det börjar osa bränt byts arbetstagarna ut.

För inspektörerna kan arbetsgivaren visa upp alla lönekvitton och andra papper, och allt ser ut att vara i sin ordning.

– Men sedan tillkommer förmedlingsavgift och avdrag för bostad, mat och allt annat som arbetsgivaren ordnat. Då arbetstagaren åker hem till Tallinn väntar företagets representant i hamnen och sedan åker de tillsammans till bankautomaten för att lyfta pengar. De som inte betalar hotas, och om man står emot hoten så får man inte jobb utomlands efter det. Man är svartlistade av de svarta. Det här är rena slaveriet, säger Rosqvist.

INTE ENBART UTLÄNNINGAR står för den svarta ekonomin i Finland, påpekar Rosqvist. I minst lika stor utsträckning gör finländarna det. Det är till exempel företags ägare som har näringsförbud på grund av de begått något brott, men som nu bedriver verksamhet här genom utländska företag. Enbart den svarta ekonomin som motorcykelklubbarna kontrollerar omsätter enligt polisens beräkningar ungefär en halv miljard euro.

Kampen mot den svarta ekonomin försvårades ytterligare av att arbetarskyddsförvaltningen under den nuvarande regeringsperioden omorganiserades och buntades ihop med andra myndigheter till regionförvaltningsverken.

– Det har varit ett elände, sammanfattar Jan Rosqvist förändringarna.

JS

BÅDE FINLÄNDSKA OCH UTLÄNDSKA byggjobbare ska ha ett skattenummer och lagen om beställarens ansvar ska utvidgas. Det föreslår den arbetsgrupp vid arbets- och näringsministeriet som utrett bekämpningen av den svarta ekonomin inom bygg-, hotell- och restaurangbranschen.

Enligt FFC går förslagen i rätt riktning, men de är inte tillräckliga för att man skulle få bukt med den svarta ekonomin.

– Bekämpningen av den svarta ekonomin skulle vara effektivare om man gjorde beställaren ansvarig för alla brott underleverantörerna gör sig skyldiga till, och om facket därtill fick rätt att väcka talan, säger juristen Anu-Tuija Lehto som representerade FFC i arbetsgruppen.

Enligt Lehto behövs det granskning i efterhand och effektiva sanktioner, men allra bäst fungerar förebyggande åtgärder och övervakning i tid.

– Också förtroendemännen måste få bättre tillgång till information. De borde ha rätt i större utsträckning än nu se lönerna för enskilda arbetstagare i till exempel i sådana fall där underentreprenören har arbetare som bara tillfälligt jobbar i Finland, säger Lehto som vill se konkreta åtgärder av nästa regering.

ENLIGT BEDÖMNINGAR går staten varje år miste om flera miljarder euro i förlorade skatteintäkter på grund av den svarta ekonomin. Exakta beräkningar omöjliga att göra, men enligt riksdagens revisionsutskotts bedömning omfattar den grå ekonomin ungefär 10–14 miljarder euro årligen.

JS