Höstens branschvisa ramavtalsförhandlingar pågår för fullt då detta skrivs. Som en del av uppgörelsen mellan centralorganisationerna har man i ramavtalet från den 13 oktober även tagit ställning till den tidsram inom vilka förhandlingarna skall vara slutförda inom de olika avtalsbranscherna. Förbunden skall med sina respektive arbetsgivarmotparter komma till skott med ett förhandlingsresultat fram till kl. 16.00 den 24 november.

Detta för att centralorganisationerna, tillsammans med landets regering, skall kunna få en bild av hur täckande ramavtalsuppgörelsen på vår arbetsmarknad blir. Regeringen å sin sida bidrar med att föra olika lagstiftningsinitiativ till riksdagen i form av budgetlagar, förutsatt att ramavtalsideologin uppföljs i en tillräckligt omfattande utsträckning.

Man har inte från regeringshåll i detta sammanhang slagit fast hur stora delar av arbetsmarknaden som skall binda sig till ramavtalet för att regeringen skall hålla sina löften om ny arbetsmarknadslagstiftning. Inte har man heller definierat vilka avtalsområden som eventuellt kunde ställa sig utanför uppgörelsen, utan att man fäller hela paketet.

Klart torde dock vara att största delen av arbetsmarknaden och de mest centrala avtalsområdena skall avtala om ramavtalsenliga strukturer för att garantera att den nu framförhandlade centrala uppgörelsen lever vidare efter den 25 november.

SOM NAMNET ANTYDER anger ramavtalet inte exakta gränser för vad som kan avtalas i de branschvisa förhandlingsborden. Kostnadstaket är fastställt, men löneförhöjningarnas nivå, struktur och textinnehåll i de kommande avtalen har till stora delar lämnats öppna.

Detta är givetvis på gott och ont. Dels garanterar denna form av ramavtal förbundens suveräna rätt att i sista hand förhandla och avtala om avtalsinnehåll som är av betydelse inom respektive avtalsområde. Dels orsakar ramavtalets öppna formuleringar onödigt käbbel i branschförhandlingarna om vad som egentligen avsetts i ramavtalets skrivningar.

En fråga som orsakat en hel del polemik i de olika förhandlingsborden är frågan om de s.k. utbildningsdagarna. När det kommer till kritan är det dock frågan om hur löneförhöjningarna fördelas som kommer att avgöra om ramavtalet får leva vidare eller inte. Runt denna fråga brottas man överallt.