Socialpaketet, som parterna har förhandlat om hela hösten, stod klappat och klart i mitten av november. Genom de reformer som ingår i socialpaketet strävar man till att kunna höja finländarnas faktiska pensionsålder med ett par år. Det betyder att det blir möjligt att gå i pension vid allt från 62 till 68 års ålder. Ju längre man orkar arbeta, desto bättre blir pensionen.

Fr.o.m. år 2005 börjar pensionen beräknas på de inkomster man har fr.o.m. 18 års ålder. Enligt nuvarande system räknas inte de inkomster till godo för arbetspension som man har haft före 23 års ålder. Också skolelever betalar pensionsavgift på sina inkomster enligt det gällande systemet. Efter reformen drivs heller inga pensionsavgifter in före 18 års ålder.

Nytt sätt att beräkna

Alldeles mot slutet av förhandlingarna lyckades man lösa den viktigaste frågan i socialpaketet, den om hur arbetspensionen skall beräknas i framtiden. FFC:s mål i förhandlingarna var att göra systemet med arbetspension mera rättvist. I förhandlingarna drev FFC, arbetsgivarna och pensionsexperterna en modell enligt vilken pensionen beräknas på basen av inkomsterna under en persons hela arbetsliv. FTFC och Akava motsatte sig en sådan reform och ville bevara den nuvarande modellen, enligt vilken pensionen beräknas på basen av de sista tio åren i varje anställningsförhållande.

Den nuvarande modellen missgynnar dem som har haft flera anställningsförhållanden. Löntagare som har haft flera anställningar kan få en pension som är tusen mark mindre i månaden än en löntagare med samma lön som har haft bara ett enda anställningsförhållande.

En beräkningsmodell som beaktar en persons hela arbetshistoria tas i bruk fr.o.m. år 2005. Parterna godkände en kompromiss om en övergångsperiod till utgången av år 2010, under vilken bägge beräkningsmodeller används parallellt och man tillämpar den modell som är fördelaktigare för löntagaren. År 2011 går man så över till en ny modell, om vilken man har enats om att anställningsförhållandenas mängd inte skall få påverka pensionens storlek. Hur modellen skall se ut i detalj skall man besluta senast år 2008.

Förändringar i förtidspensionen

Övergången till flexibel pensionsålder för med sig ändringar i förtidspensionerna. Åldersgränsen för deltidspension höjs till 58 år från år 2003. I framtiden samlas det inte riktigt lika många pensionspoäng på deltidspensionen som i dag.

Arbetslöshetspensionens öde var en svår fråga i förhandlingarna. Resultatet blev att den nuvarande arbetslöshetspensionsslussen stängs. I stället införs ett nytt system som skall trygga de äldre långtidsarbetslösas utkomst. Den nuvarande slussen bär ännu de stora årskullarna: systemet bevaras för dem som är födda 1949 eller tidigare. De som är födda 1950 och senare kan få tilläggsdagar till det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet. De kan välja att gå i pension vid allt från 62 till 68 års ålder.

Också i invalidpensionen blir det förändringar. Vid förhandlingarna skissades en modell enligt vilken man slopar den rätt ovanliga individuella förtidspensionen medan man samtidigt lindrar kriterierna för att få invalidpension. I framtiden kan en 60-årig arbetstagare få invalidpension på vissa villkor om han konstateras vara oförmögen att praktisera sitt eget yrke.

Lättare inkomstrelaterat

Socialpaketet innehåller många förbättringar i de arbetslösas ställning. Till exempel ökar flera olika reformer möjligheterna att få inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning. De som en gång har förlorat sin inkomstrelaterade dagpenning kan få tillbaka den efter åtta månaders arbete. I dagens läge är arbetsvillkoret tio månader. Dessutom får man fyra månader extra tid på sig, hela 28 månader, att samla sina arbetsförhållanden till de krävda åtta månaderna.

Fr.o.m. nästa år reformeras det samordnade arbetslöshetsstödet och också där ökar möjligheterna till inkomstrelaterat skydd. I socialpaketet kom man överens om att hälften av den tid man får samordnat stöd samlar dagar för att uppfylla arbetsvillkoret. Nu räknas bara en tredjedel av tiden.

Det skall också löna sig bättre att ta emot kortvariga jobb. Här ändras villkoren för jämkad dagpenning. I fortsättningen bryts inte arbetslöshetsersättningen av kortvariga arbeten som varar i minst två veckor. Största delen av reformerna i arbetslöshetsskyddet träder i kraft år 2003.

Höjningar i arbetslöshetsskyddet

Arbetslöshetsdagpenningen stiger då avgångsvederlaget blir en del av arbetslöshetsskyddet. De arbetstagare som har arbetat i minst tjugo år och blivit uppsagda av ekonomiska eller produktionsorsaker får år 2003 ungefär 30 mark mer om dagen i 130 dagars tid.

Redan i mars nästa år stiger arbetslöshetsersättningen i enlighet med den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen. Då höjs den inkomstrelaterade andelen av skyddet och samtidigt genomförs också den nivåhöjning av utkomststödet som regeringen tog initiativ till. Regeringens villkor var att man kan enas om socialpaketet. I början av nästa år genomförs också en indexförhöjning av arbetslöshetsersättningen.

I samband med socialpaketet förhandlade man också om åtgärder för att främja orken i arbetet och förbättra sysselsättningen. Regeringen använder nästa år 150 miljoner mark extra på sysselsättningen. Pengarna ger 3 000 arbetslösa möjlighet att få arbetskraftsutbildning eller bli stödsysselsatta.