Kollektivavtalen hörnstenar

Tusendollarsfrågan för den kommande avtalspolitiken ser FFC i att finna en rättvis och jämställdhetsfrämjande löne- och köpkraftsmodell då branscher och företag skiljer sig allt mer från varandra i fråga om lönebetalningsförmåga och det lokala avtalandet ökar relativt sett medan trycket på en decentralisering av avtalssystemen tilltar och arbetskraften består av en kärna av kunniga omgiven av icke-kvalificerade. I dokumentet, som ytterligare skall finslipas, efterlyser FFC:s styrelse en balanserad utveckling av det lokala avtalandet som en del av ett trestegssystem och i takt med utvecklingen av förtroendemannväsendet.

Avtalande som avviker från bestämmelserna i kollektivavtalen är organisationen färdig att utvidga bara efter omsorgsfullt övervägande. FFC är inte tillfreds med de lokala avtalens nuvarande agenda utan vill dryga ut den med frågor som står fackföreningsmedlemmarna nära, såsom utveckling av arbetenas innehåll, deras organisation, personalens utbildning, orken i arbetet och förhållandena på arbetsplatserna i vidare mening.

Förtroendemannanätet ett förbundsprojekt

Också detta papper innehåller en mängd ord om förtroendepersonerna. Målet är att alla arbetsplatser skall välja förtroendeman. Det här är viktigt för att arbetstagarna under lika förutsättningar skall få vara med om att utveckla lokalt samarbete och avtalande. Förtroendemännen bör enligt FFC också få mer utbildning i utveckling av sina arbetsplatser.

För att underlätta förtroendemannabristen, som små arbetsplatser lider av, föreslås det att FFC och dess förbund samfällt och skilt för sig utvecklar en strategi för att knyta nätet av förtroendepersoner tätare på miniföretagen.

Organisationen går också in för heltäckande avtal som ger representanter för förbunden tillträde till arbetsplatserna för att hjälpa till vid lokala förhandlingar.

Dokumentet påminner om att rätt till tillträde för fackföreningsrepresentanter som står utanför företaget är baserad på internationella avtal, den europeiska socialstadgan och ILO:s konvention nr 87.

Premier ger inkomst

FFC lovar utveckla fackföreningsmedlemmarnas köpkraft så rättvist och jämnt som möjligt.

Beträffande lönerna skall avtalssystemet under alla omständigheter vara sådant att det tryggar varje medlems reallönenivå inklusive en reallöneökning för dem vilkas lön ligger över avtalslönerna.

För att stärka avtalsskyddet vill FFC också måna om en gynnsam utveckling av rikt- och tabellönerna.

Arbetskraftskostnaderna vill organisationen fortfarande dimensionera efter den samhällsekonomiska produktiviteten och den sammanlagda inflationen. Skillnaderna i lönebetalningsförmåga mellan olika branscher och företag skall jämte konjunkturfluktuationerna beaktas genom en utveckling av premiesystemen och personalfonderna. FFC upprepar sitt krav på att spelreglerna för premiering skall skrivas in kollektivavtalen. Lönesystemen skall enligt FFC utvecklas på basis av arbetets svårighetsgrad och en värdering av arbetet som sådant.

Hygglig anställning

FFC går in för permanenta heltidsanställningar som tryggar utkomsten. Organisationen vill ha rättvisa principer för användningen av arbetskraften och ser en vådlig eftersläpning i minimivillkoren och socialskyddet för hyrd arbetskraft och arbetstagare i övriga atypiska arbeten. Organisationen lovar att envist förespråka en minimiarbetstid för de deltidsanställda.

För att varje fackföreningsmedlem skall ha möjlighet till livslång inlärning går FFC in för att det grundas en riksomfattande utbildningsförsäkringsfond, eventuellt vid sidan av eller i samband med arbetslöshetsförsäkringsfonden.

Organisationen lovar också se till att medlemmarna orkar i arbetet och kan upprätthålla sin arbetsförmåga dels genom föregripande åtgärder, dels genom lagar och avtal. För att underlätta det tryck som allmänt upplevs i arbetet utarbetar organisationen ett avtal om balansering av arbete och fritid.

Samordning finslipas

Sammanlagt åtta olika modeller antecknas som framtida avtalsalternativ. Välbekanta är det inkomstpolitiska avtalet, centralorganisationsavtalet, förbundsavtalet och det lokala avtalet. Sällsyntare modeller som tas upp är en centralorganisationsrekommendation, en samordnad avtalsrörelse på förbundsnivå, koncernavtal och kontrakt på Europanivå.

Särskilt den koordinerade avtalsrörelsen på förbundsnivå går dokumentet in på i detalj eftersom den här modellen är ny för FFC, varjämte man hittills för det mesta har misslyckats i att tillämpa den.

Dokumentet pekar på fem alternativa sätt att genomföra den samordnade modellen.

I det första alternativet förhandlar förbunden normalt och centralorganisationen koordinerar och avtalar särskilt med staten.

I alternativ två, den bredbasiga klusteruppgörelsen, är det fråga om att förbund vars mål ligger nära varandra gör gemensam sak, t.o.m. över centralorganisationsgränserna.

I det tredje alternativet, tranplogen, försöker ett eller flera förbund med samma reella mål röja väg för avtal i andra branscher.

Alternativ fyra är sektormodellen där förbunden grupperar sig branschvis och samarbetar. FFC och dess delegationer har ansvar för samordningen om gruppen inte överskrider centralorganisationsgränserna.

I det femte alternativet, "förhandlingsunionen", har förbunden avtal om gemensamma spelregler som går utöver blotta samordningen och grundar en förhandlingskartell.