– Det är nyttigt att kunna tala svenska. Jag får sällan göra det, men då det sedan behövs borde jag kunna tala, säger Jenni Karjalainen.

Hon jobbar som informatör på FFC och är en av de fackligt anställda som under våren har gått en kurs i svenska. Vissa av kursdeltagarna får sällan använda sina svenska kunskaper, medan andra behöver svenskan i sitt jobb.

– Jag behöver svenskan då jag betjänar svenskspråkiga medlemmar. Det är ungefär en gång i veckan det ringer någon som vill tala svenska, säger Kati Lavikka som jobbar på TEAM:s arbetslöshetskassa.

– Jag skulle gärna ha någon att tala svenska med i vardagen. Jag läste svenska i skolan, men efter det använde jag inte svenskan så mycket, tillägger hon.

Också för Jenni Karjalainen har de gamla kunskaperna rostat. Hon läste A-svenska i skolan, men har endast talat finska med sin tvåspråkiga mormor och med sina svenskspråkiga boxningskompisar.

– Det är förstås lite dumt, medger hon.

Hon tycker att enspråkigt svenska står på sig språkfrågor, men att de tvåspråkiga för lätt byter till finska.

– De gör det utan att själva fatta det.

Läraren Magnus Kjaernested är nöjd med inställningen till det svenska språket hos dem som deltar i kursen.