JUST NU FINNS DET MÅNGA, stora och små, ivriga händer som vill ha allt möjligt mellan himmel och jord. De flesta vill att den rödklädda urgamla mannen har med sig det man har skrivit på önskelistan. Men det finns också sådana önskelistor som man inte kan skicka till tomten. Sådana listor har man redan skickat till arbetsgivarorganisationerna. Och på de listorna finns inte en ny racerbil eller kläder till Barbiedockan.

De finns massor av barnfamiljer som försöker klara sig i dagens arbetsdjungel. När barnen får magsjukan, när man själv får den berömda influensan eller när man känner sig helt utmattad. Föräldrar försöker ge det bästa möjliga växtunderlaget åt sina plantor och sköta sitt arbete så bra de kan och orkar. Men ibland tar krafterna slut. Då borde kollektivavtalets bestämmelser hjälpa till att klara det svarta hålet.

Unga barnfamiljer behöver extra mycket stöd men vi alla behöver starka paragrafer att skydda våra ryggar. Den andra stora gruppen, som behöver speciella åtgärder, är de som redan har jobbat länge och som har gjort sin viktiga insats för samhället. Eller vad tror du, skulle det inte vara lönsamt och bättre att stöda de långa arbetskarriärerna med specifika åtgärder än att låta de slitna blir arbetsoförmögna och kämpa, helt ensamma, för den minimala utkomsten.

Jag anser att man i kollektivavtalshandlingsbord – jösses vilket ord – borde koncentera sig på de sociala frågorna. Jag vet att det som genast känns i fickan, rena slantar och den heta förhöjningsprocenten, har varit och kanske fortfarande är den traditionella huvudsaken, men ...

VAD SKULLE NI TYCKA om en sådan här önskelista: att arbetsgivaren skulle betala lönen för mamma- eller pappaledighetens tid och man kunde efter familjledigheten fortsätta arbeta precis som alla andra, att arbetstiden skulle flexa så att man bra hinner föra barnen till dagis och hämta dem därifrån, att man kunde vara hemma några dagar för att sköta sitt barn i lågstadieåldern då det smittas av en fiken bacill, att man några dagar kunde sköta sin make eller maka om denna plötsligt insjuknar allvarigt, att alla skulle ha möjlighet att få hjälp av företagshälsovårdspersonalen och att hjälpen skulle komma i rätt tid, att arbetsgivaren skulle ge en möjlighet att ta alterneringsledighet, att man då man närmar sig pensionsåldern skulle kunna jobba lite lättare och kanske handleda de nya, unga arbetarna.