Det har varit ett fint år för finlandssvensk film.
Förutom Ulrika Bengts Iris, en barndomsskildring förlagd till 1890-talets Eckerö, har
vi kunnat se Peter Lindholms Kjell Westö-filmatisering Där vi en gång gått.
Fortsättning följer i mars när Claes Olssons Slaget om Näsilinna går upp på en
biograf nära dig – förutsatt att digitaliseringsanslagen för den lokala
leffateatern inte strukits ur budgeten (av ledamöter som fått för sig att F-16 är den
övre åldersgränsen för biobesök).
Här skildras de avgörande ögonblicken i inbördeskriget, det vill säga hur Erik
Gunnar Melin (Nicke Lignell) och hans kompani i april 1918 lyckas överrumpla de röda i
Tammerfors.
Låter hur intressant som helst, men törs man påpeka att alla tre filmer tenderar att
blicka bakåt i tiden. Vilket i klartext innebär att de är upp till de finskspråkiga
kollegerna att skildra vår nutid.
Och då kan det ju bli bra tokigt, som när Arto Halonen i kioskvältaren Prinsessa
låter förstå att överläkaren på mentalsjukhuset i Mariefors, filmens fuling, var
finlandssvensk. Icke, kreativ bokföring.
I Oskari Sipolas kärleksdrama Elokuu förekommer exakt en finlandssvensk karaktär
– i kategorin Mamma betalar. Men även det bleknar när man i barnfilmen Risto
Räppääjä och cykeltjuven introducerar adelsmannen & boven Bertil Gyllenbögel
(Marcus Groth), komplett med skepparmössa och blågul klubbjacka ...
Ömma tår? Kanske det, men det oaktat uppskattar jag Maria Peltomaa-serien Inget ljus
i tunneln, sprängfylld av karaktärer som är väldigt mycket här och nu. För böveln,
tar inte illa upp ens när kvinnfolket åker dit.
Underförstått: vi kan nog också. Det vill säga dö våldsamt/ta livet av folk. Och
det med eller utan föreningsbakgrund och körsångartraditioner.
DRAMA
Carlos, Schakalen, den internationella terrorismens ABC, Yle Teema från 2.4
Historien om Iljich Ramirez Sánchez alias Schakalen, den venezolanska
"stjärnterroristen" som på 70-talet stod för många uppmärksammade
våldsdåd, men som efter järnridåns fall hamnade på bar backe. Verklighetsbaserad
nutidsdramatik i regi av fransmannen Olivier Assayas som gör ett styvt jobb.
DOKUMENTÄR
All You Need Is Klaus, basist i gott sällskap, Yle Teema 12.3
Det vankas gott om musikdokumentärer under våren och en av de intressantare är den om
tyska basisten och konstnären Klaus Voormann, känd från Beatles Hamburg-period samt
för hans samarbete med George Harrison. Inte för att historien om den gode Klaus slutar
där.
TV-FILM
Max Manus, norrmän på kollisionskurs med Wehrmacht, FST5 4.3
Max Manus var den norska motståndsrörelsens stora hjälte, mannen som efter att ha
stridit i finska vinterkriget åkte hem och tog upp kampen mot den tyska
ockupationsmakten. Det bäddar för ett mäkta spännande, moraliskt mångbottnat,
thrillerdrama där Aksel Hennie gör titelrollen.
