Arbetsmiljön är boven bakom var tredje sjukskrivning i Danmark. Bland kvinnorna är en av två sjukskriven på grund av den fysiska eller den psykiska arbetsmiljön.

– Orsaken? Ja, det är ju inte kvinnorna som har det största inflytandet på sitt jobb, särskilt inte så inom industrin, påpekar förbundssekreterare Ulla Sörensen på KAD; Kvindeligt Arbejderforbund i Danmark.

KAD är det enda fackförbund i väst som organiserar enbart kvinnor. Männen var orsak till att KAD grundades 1900 — de ville inte ha kvinnor med i sitt fack.

– Fördelen med ett kvinnofack är att vi kunnat ge akt på speciellt kvinnliga arbetsmiljöproblem, nackdelen att forskarna inte är lika intresserade av att utreda hälsorisker för kvinnor, betonar Sörensen, vars ansvarsområde omfattar både social lagstiftning och arbetsmiljölagstiftning. Det ger en god helhetssyn.

– Brister det i arbetsmiljön resulterar det i att arbetarna får en arbetsskada och blir utslagna från arbetsmarknaden — och då får de användning för sociallagstiftningen, förklarar hon.

Nattarbete ökar risk för bröstcancer

Ett belysande exempel är nattarbetet. En färsk dansk studie visar att kvinnor i åldrarna 30—54 år löper en 50 procent större risk att få bröstcancer om de arbetat natt mer än ett halvt år. Amerikanska forskare har kalkylerat risken till 36 procent för kvinnor som arbetat natt i minst 30 år. Också risken för tjocktarmscancer ökar. I dag varnar forskare också för det ökande kvällsarbetet.

Hormonet melatonin tros motverka cancertumörer. Hos nattarbetare i upplysta lokaler ökar inte mängden melatonin på samma sätt som hos dem som sover. Många av KAD:s 76 000 medlemmar jobbar just natt, inom rengöring och service, i järn- och plastindustrin, med fisk, fjäderfä och mejeriprodukter, på tvätterier etcetera.

– Vi har försökt få mera forskning, förgäves. Men också män i nattarbete löper större risk att drabbas av prostatacancer. Månne inte forskningen kommer i gång nu om fusionsförhandlingarna med specialarbetarförbundet SID ros i hamn. Här är vi alltså tvungna att ha männen med, konstaterar Sörensen med ett smil.

SID har drygt 310 000 medlemmar, en stor del på samma arbetsplatser som KAD.

För att motverka riskerna med nattarbete vill Sörensen rucka på systemet, så att nätterna i jobb inte blir så många i rad.

Långsam förslitning

Den danska lagstiftningen har varit fokuserad på forskning. Sörensen påpekar torrt att det inte ansetts "fint" att forska i icke yrkesutbildade kvinnors arbetsmiljö. Det har gjort det svårt att påvisa sambandet mellan jobb och skador i t.ex. städbranschen, där arbetsolyckorna i sig är få.

– Ju fler yrkesrelaterade arbetsskador, desto högre försäkringspremie. I städbranschen är försäkringen följaktligen den lägsta. Vi saknar ekonomiska incitament för att få arbetsgivarna att satsa på arbetsmiljön, påpekar hon.

För städarna är det största problemet den långsamma nedslitningen, som ger förslitnings- och belastningsskador. Arbetstempot skruvas upp då kraven på större effektivitet ökar, i direkt relation ökar då också belastningen. Kvinnor har ofta mera ensidiga jobb, vilket också ger fler belastningsskador.

– Ovanpå den fysiska miljön kommer den psykiska belastningen, stressen men också det att städarna inte kan vara stolta över det jobb de utför med dagens dimensionering. Att flera kvinnor blir sjuka av arbetsmiljön hänger säkert också samman med att kvinnor är bättre att säga ifrån om jobbet tar på, säger Sörensen.

Någon statistik över psykiska skador förs inte i Danmark, problemen är också sådana som många hållit för sig själva. Först nu börjar det bli mera legalt att tala om saken.

Haltande språkkunskap en riskfaktor

Omkring 11 procent av KAD:s medlemmar är nydanskar från bl.a. Turkiet, det forna Jugoslavien, Thailand och Filippinerna. Då kvinnorna saknar yrkesutbildning ställde arbetsgivarna tidigare inte heller så stora krav på kunskap i danska, i dag skärps dock kraven.

– Det att alla inte behärskar danska så väl är också ett problem inom arbetsmiljöområdet. De förstår kanske inte helt instruktionerna hur jobbet ska utföras, inte heller bruksanvisningen på kemikalier, påpekar Sörensen.

Att arbeta med organiska lösningsmedel ökar risken för bröstcancer med 40 procent. Här finns en parallell till asbestens risker: påverkan är långsam, och först nu drabbas kanske de som jobbat med lösningsmedel på 1960-70-talen.

KAD:s medlemmar saknar direkt yrkesutbildning. I flera år har förbundet försökt påverka attityden hos medlemmarna så att fler söker sig till "efterutdanning", fortbildning. Först nu har Sörensen noterat ett ökat intresse. Sambandet mellan jobb och utbildning, möjligheterna att utveckla sitt jobb, speciellt inom rengöringsbranschen, står klart för allt flera. Också här krävs dock språkkunskaper.

Arbetsministern känner inte arbetslivet

Nytänkande i arbetsmiljön har en förespråkare hos den danske sysselsättningsministern Claus Hjorth Frederiksen. Förslag till en reform har lagts fram. Enligt Ulla Sörensen saknar dock ministern kunskap om hur det verkligen ser ut på jobbet i dag.

– Arbetsmiljölagstiftningen är för svag, det är för billigt för arbetsgivarna. Vi har tre kategorier av arbetsgivare: de som vill och kan skapa en god arbetsmiljö, de som vill men inte klarar av det utan rådgivning och så de som varken vill eller kan.

– Sysselsättningsministern vill ha bort rådgivningsinstitutet som hjälper arbetsgivarna med råd, ett institut vi haft i många år men som arbetsgivarna av ideologiska orsaker inte brytt sig om. Ministern talar för en mera frivillig ordning, han vill ha konsulenter, firmor som kanske klarar av specifika tekniska problem. Vi i facket anser att det behövs en bredare syn. Den finns hos institutet där både arbetstagare och arbetsgivare är representerade i styrelsen.

Till Sörensens jobb hör också att påverka politikerna, att samarbeta med partier som känner problemen bäst.

– Utan socialdemokraterna hade vi t.ex. inte fått ändringar i arbetsskadelagen, där vi hade ett gott samarbete med SID. Socialdemokraterna står oss klart närmast, även om jag vet att många av våra medlemmar inte röstar så, säger Ulla Sörensen.

INGEGERD EKSTRAND

  Kvinnor och män exponeras för olika riskfaktorer i sitt arbete, risker som ger olika hälsoutslag. Riskerna för kvinnor omges av en viss osynlighet. Såväl forskning som förebyggande åtgärder har av tradition främst inriktats på jobb där männen dominerar.

Det konstaterar bl.a. Kaisa Kauppinen och Riitta Kumpulainen — båda forskare vid Institutet för arbetshygien — i rapporten Genus och arbetsmiljö som Europeiska arbetsmiljöbyrån släppt i höst.

Könsrelaterade skillnader uppstår också då män och kvinnor arbetar med samma jobb inom samma sektor. Till detta kommer en vertikal uppdelning: män anställs oftare på högre poster, kvinnor är oftast de som får deltidsjobben på sin lott. Kvinnorna stannar också ofta längre på samma jobb och utsätts för riskerna där under en längre tid.

Olyckor drabbar män, våld kvinnor

Rapporten tar upp konkreta könsskillnader i risker och hälsoresultat. Män drabbas oftare av olyckor, medan kvinnor — som har mera kontakt med allmänheten — oftare råkar ut för våld. Besvär i axlar, armar och händer drabbar oftare kvinnor, ett resultat av enformiga arbeten. Tunga lyft är männens ris, men t.ex. inom städ-, restaurang- och vårdsektorn skadas kvinnor. Frekvensen för stress är hög för bägge kön men kvinnornas stress byggs ytterligare på av trakasserier, diskriminering, lågstatusjobb plus dubbelarbete.

Män drabbas oftare av buller och yrkesrelaterad cancer, kvinnor av astma, allergi och hudsjukdomar som härrör sig från kontakt med rengöringsmedel, damm i textilier etc. Infektionssjukdomar är en kvinnlig bit, en följd av jobb inom hälso- och sjukvård och jobb med barn.

Ovanpå det kommer att arbetskläder och skyddsutrustning mera sällan är anpassad för kvinnor.

Mainstreaming behövs

Det könsneutrala synsättet i både politik och lagstiftning har bl.a. lett till att kvinnodominerade branscher, typ hushållsarbete, inte omfattas av de europeiska arbetsmiljödirektiven. Kvinnor är också underrepresenterade på samtliga nivåer där beslut om arbetsmiljö tas.

Forskarna påtalar behovet av fortlöpande insatser för att förbättra arbetsvillkoren för både män och kvinnor. Könsskillnaderna i arbetsvillkoren inverkar på könsskillnaderna i arbetsrelaterade hälsoresultat. Bättre utformning och organisation av arbetet hjälper, inte bara kvinnorna utan också männen. I stället för att som nu har genomsnittsmannen som utgångspunkt borde arbetet anpassas efter arbetstagarna, en princip som också är inskriven i EU:s lagstiftning, menar forskarna.

Rapporten rekommenderar att mainstreaming, genusaspekten, systematiskt inkluderas då man samlar in uppgifter, justerar antalet arbetstimmar, allt detta för att få en bättre kvalitet på forskning och övervakning.

INGEGERD EKSTRAND