Årets sista nummer av Löntagaren utkommer den 12 december, den dag som facket i Finland utlyst till en opinionsdag för arbete. Mielenilmaisupäivä talar våra finska landsmän om och vi tog oss en funderare om vad som kunde vara bra motsvarighet på svenska. Mielenilmaisu är ju åsiktsyttring, men en sammansättning av det och dag hade blivit klumpigt. Opinionsdag var det ord Löntagarens chefredaktör föreslog — mycket lämpligt tyckte jag.

En opinionsdag för arbete mot den råa kapitalism som råder i dagens samhälle kan behövas oftare än en dag om året. Men bättre en dag än ingen dag. Jag använde uttryckte rå kapitalism, den senaste eufemismen — förskönande omskrivningen — är kvartalskapitalism. Företagens kvartalsbokslut styr ekonomin, styr företagen till att säga upp folk för att höja aktiekurserna. Kortsynt så det förslår.

Ett utslag för detta den nya arbetsmarknadsandan — jag höll på att skriva nytänkande, men det är det ju ingalunda fråga om — är fenomenet med det som på finska kallas itseääntyöllistävät. Det finns också en engelsk term self employed, men den har jag hört användas i ett annat sammanhang än den finländska företeelsen. På engelska gäller det folk i främst utvecklingsländer som sysselsätter, dvs. försörjer sig själva, genom att bland annat sälja mat på torg och gator, samla in papper, glas och annat avfall och sälja det.

Hos oss är det fråga om personer som tvingas bli företagare mot sin vilja och som enbart har företagsrisken, men ingen möjlighet att själva påverka vad det gör. Det är fråga om en ny form av torpare, personen i fråga äger sina verktyg, sina arbetsredskap. Men den person han eller hon arbetar för bestämmer helt vad som görs. Det kan vara fråga om en frisör, som tvingas hyra en stol i en frisersalong. Det kan vara fråga om en timmerman, som kallas underentreprenör, men de facto gör precis samma jobb som han tidigare gjorde som anställd. I Sverige har termen självanställd använts om dylika personer. Ett utmärkt begrepp, tyckte jag genast jag hörde det. Inte för att torparföretagare är så illa det heller. Det går naturligtvis också att skriva ut vad det är fråga om "ofrivillig självanställning".

Till slut måste jag få citera två ordboksöversättningar jag stötte på på strömmingsmarknaden i Helsingfors i början av oktober. Där såldes också svamp, något som finska kallades haapasieni och naturligtvis hade direktöversatts med aspsvamp. Båda orden är fel, svampen heter på finska haaparousku, på svenska skogsriska. Felskrivningarna är legio när det gäller denna den populäraste saltsvampen i Finland. Den ingår säkert i den svampsallad många av oss kommer att njuta av vid julbordet. Samma försäljare stod också för en nyhet, kangasrousku (pepparriska) hade döpts om till kangassieni på finska och följaktligen till mosvamp på svenska. Det svenska namnet klarade nog ingen av som inte också förstod det finska namnet. Nästa gång heter det väl tygsvamp, för slår man upp ordet kangas i ordboken får man följande förslag: 1) tyg, duk och 2) mo. WSOYs stora finsksvenska ordbok upptar dock både kangashapero (tegelkremla) och kangasrousku (pepparriska) så det hade bara gällt att titta lite längre fram i ordlistan.

God Jul! Köp eller låna en bok — naturligtvis en på svenska!