Fackets synpunkter på den politik som följer efter valet slogs fast i god före valet. De delgavs partierna och fanns tillgängliga för all intresserade kandidater. När det om någon vecka är dags för en första utvärdering av regeringsprogrammet sker det alltså utgående från tidigare angivna positioner. Detta är det skäl att komma ihåg.

Regeringsprogrammet är ett viktigt dokument. I det anges riktlinjerna för politiken för fyra år framåt. Kutymen är att man skriver rätt detaljerade regeringsprogram. Det gör att politiken, så långt det är möjligt, är förutsägbar, vilket är en klar fördel med tanke på inkomstförhandlingarna som parterna redan förbereder sig för.

När möjligheterna till ett inkomstavtal bedöms är regeringsprogrammet en faktor som finns i bakgrunden. Ett ur fackets synpunkt dåligt program, dvs. ett som strider mot fackliga intressen, kan försämra möjligheterna. Ett "bra" program kan i viss mån jämna vägen, men är ingen garant för ett avtal. Avgörande är, och skall vara, parternas vilja och förmåga att komma överens. Hur det ligger till på den fronten är ännu väldigt oklart. Men EVA-direktören Sixten Korkmans uttalanden antyder att det, föga överraskande, är på arbetsgivarsidan den största osäkerheten råder. Korkman var en av arkitekterna bakom fördjupandet av 90-talskrisen. Nu tycks han vara igång igen.

För regeringen har det i allmänhet varit viktigt att bidra till stabilitet på arbetsmarknaden. Inkomstpolitiken, trepartssamarbetet, har setts som en av hörnstenarna för en framgångsrik ekonomisk politik. Men för stora förväntningar skall man inte rada upp på inkomstpolitikens altare. Arbetsmarknaden fungerar nog med förbundsvisa avtal också, och regeringen måste kunna regera fastän inkomstpolitiken tar en paus.

HANS JERN