ROBERT ÅSBACKA
är författare och har varit tillfälligt bosatt i Sverige i trettio år

När den svenske tungviktsboxaren Attila Levin i OS i Atlanta 1996 blev besegrad av Vladimir Klitsjko i kvartsfinalen, sa han ungefär så här efteråt i en intervju, gråtfärdig: "Det är den där Vladimir och hans jävla brorsa!"

Brorsan är Vitalij Klitsjko, tungviktsboxare också han och för närvarande innehavare av WBC-bältet, ett av fyra världsmästarbälten. Bröderna Klitsjko har dem alla.

Nu har Vitalij Klitsjko hunnit fylla fyrtio, men han boxas fortfarande. Senast försvarade han sin titel mot britten Dereck Chisora i München i februari.

Fast i höst står han inför en kanske ännu större utmaning. Om allt går som planerat tar Vitalij Klitsjko då plats i det ukrainska parlamentet som representant för sitt nybildade parti Udar. Och blir det så slutar han boxas.

Jag vet inte mycket om partiet Udar, och jag vet heller inte mycket om politikern Vitalij Klitsjko. Det jag vet är att han har varit väldigt upprörd över behandlingen av den förre premiärministern i Ukraina, Julia Tymosjenko. Det är han inte ensam om, och därför ser jag gärna att världens nu främste tungviktsboxare byter ut shortsen mot en kostym och tar matchen mot den sittande presidenten Viktor Janukovytj, som i presidentvalet 2010 vann en mycket knapp seger över Julia Tymosjenko. Efter valet blev Tymosjenko oppositionsledare. Det visade sig vara en farlig syssla. I en rättegång, som av många ansågs vara politisk, dömdes hon i oktober 2011 till sju års fängelse för att under sin tid som premiärminister ha ingått ett för Ukraina ofördelaktigt gasavtal med Ryssland.

Nu sitter hon isolerad, förmodligen sjuk, i ett kvinnofängelse. Hon kanske överlever, eller så inte.

Julia Tymosjenko är knappast någon duvunge, och det är fullt möjligt att hon under sin tid som premiärminister ägnade sig åt maktmissbruk. Ändå är fängelsedomen oroande. Hon är inte den ende oppositionspolitikern i Ukraina som har blivit ansatt av landets rättsväsende. Och det stora problemet i sammanhanget är att det blir mycket svårt att bygga upp något som påminner om demokrati, om de politiker som är på väg att förlora makten vet att de i samma ögonblick de förlorar också blir fritt villebråd för segraren.

Under de förutsättningarna tvekar folk att ge sig in i politiken, Och de som en gång har gett sig in i den och lyckats tillskansa sig makten vågar inte lämna den.

I en sådan jordmån har demokratin svårt att växa.