BESTÄLLARANSVARSLAGEN UTARBETADES
med buller och bång på 2000-talet och den trädde i kraft 2007. Lagen var en innovation
av FFC för att förnya arbetslivet och bekämpa den ekonomiska gråzonen. Till en början
var motståndet mot lagen kompakt, men uppluckrades när utländska och även finländska
företag började underminera konkurrensen genom att låta bli att betala lagstadgade
avgifter.
Beställaransvarslagen var ett första drag i kampen mot den grå ekonomin, men
reformen blev en halvmesyr. En uppföljningsundersökning visar att 60 procent av
företagen underlåter att följa lagens bestämmelser, antingen av okunskap eller
medvetet.
Erkki Laukkanen, ekonomisk forskare på FFC, tror att för en del av företagen
är det fråga om en ekonomisk-liberalistisk ideologi: det angår inte andra vad ett
självständigt företag gör.
– Merparten av företagarna anser emellertid att beställaransvaret gör att
konkurrensen är lika för alla. De allra flesta företagare vill att lagen ska fungera
ordentligt, säger Laukkanen.
BROTT MOT BESTÄLLARANSVARET har främst
uppmärksammats i byggbranschen och restaurangbranschen som varit på tapeten. Enligt
Laukkanen finns problemet i dag i alla branscher. Han säger att de olika branscherna
måste sluta skylla på varandra. Såväl den offentliga sektorn som andra privata
branscher än bygg- och restaurangbranschen bryter mot lagen.
– För den offentliga sektorn är tillämpningen av upphandlingslagen ett problem.
Lagen tvingar kommunerna att spjälka upp projekt de konkurrensutsätter i små delar. Ett
företag som vill vinna upphandlingen kan ge ett alltför lågt anbud bara för att komma
in på marknaden. Till en början kanske företaget knappt ens får sina kostnader
täckta, men skärper senare greppet bland annat när det gäller lönerna och
arbetsvillkoren i kollektivavtalen, förklarar Laukkanen.
Ett beskrivande exempel är det fall där växeltelefonisten i det statsägda
Institutet för arbetshygien fick sparken. Receptionisten som hade jobbat nästan 30 år i
huset fick gå när arbetstagarna, som efter en tidigare konkurrensutsättning övergått
i ISS tjänst, numera efter ett nytt anbudsförfarande är anställda av SOL. Institutet
för arbetshygien som genomförde den ursprungliga konkurrensutsättningen kan inte göra
något åt saken.
Liknande saker känner man till i flera kommuner.
FFC VILL ATT BESTÄLLARANSVARSLAGEN ska reformeras
i grunden. Ett intressant jämförelseobjekt är det holländska kedjeansvaret som varit i
kraft sedan 1979. Med ett kedjeansvar säkerställs att alla företag betalar sina
skatter, lagenliga löner till de anställda och lagstadgade socialförsäkringsavgifter.
Ett spärrkonto, dit huvudentreprenören betalar i genomsnitt 40 procent av
entreprenadsumman, spelar en nyckelroll i det holländska kedjeansvaret. Dessa pengar kan
en underentreprenör använda enbart för betalning av skatter och andra avgifter av
skattetyp. Det finns inget utrymme för att någon skor sig.
– I Finland är socialförsäkringsavgifterna i underkant i förhållande till de
utbetalda lönerna. Det finns skäl att misstänka att företag inte uppfyller sina
lagstadgade skyldigheter, säger Laukkanen.
Han säger att det holländska kedjeansvaret är ett betydligt bättre system än
beställaransvaret i Finland. I Nederländerna kan huvudentreprenören bli fri från sitt
ansvar endast genom att betala gängse taxa på spärrkontot, som också
skattemyndigheterna kan kontrollera om de så vill. Samtidigt är det möjligt att
kontrollera till vilken lönenivå avtal har ingåtts och om lönenivån följer avtalen.
