Känner vi vårt eget land? Känner vi ens vårt eget Svenskfinland? Ibland ställer jag mig undrande. Folks uppfattningar om vädersträck och avstånd varierar, grannstaden är "någonstans ditåt".

Ibland kan det bli makabert. Det tragiska fallet med den felsända ambulansen i Österbotten före jul — den sjukdomsdrabbade avled — fick mig att undra om det är de geografiska kunskaperna eller kunskaperna i svenska som är bristande hos en del redaktörer. Vi fick veta att ambulansen skickades till Rådhusgatan i fel stad. När detta uppdagades "skickades ambulansen till rätt stad". För mig betyder denna bestämda form på ambulansen att det utryckningsfordon som fanns i Vasa skickades till Jakobstad, dit bilen kom på två minuter. Detta enligt samma notis. Så snabbt tar sig inte ens räddningshelikoptern från Vasa till Jakobstad — det är nämligen ungefär 100 kilometer mellan dessa österbottniska städer. Notisen borde enligt mitt språköra ha lytt "när felet uppdagades larmades en ambulans till rätt adress".

Kommunalvalet i höst har satt igång nomineringen av kandidaterna. Läste att en av de nominerade är "arbetsavtalssekreterare". Gissade att det knappast kan stämma. Det gör det inte heller, enligt FFCs interna telefonkatalog är damen i fråga "työehtosihteeri", vilket jag översätter med avtalssekreterare. Työehtosopimus är kollektivavtal, työsopimus arbetsavtal. Och för repetitionens skull (ibland tvivlar jag på att repetition är all lärdoms moder): arbetsavtal ingås mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren, kollektivavtalet är en hel bok som tar upp anställningsfrågor och löner för hela branschen.

Min finskspråkiga kollega med utmärkta kunskaper i svenska tycker att de svenska prepositionerna är svåra. Visst kan de vara det ibland, personligen tycker jag det är svårare att veta vilken postposition man ska använda på finska. Tyvärr är det också många svenskspråkiga som har verkliga svårigheter med prepositionerna och direktöversätter från finska. Häromdagen hörde jag en gymnasieelev i radion berätta "jag äter bara en gång i dagen". Om dagen heter det på svenska, för knappast kallas skolans matsal för Dagen?

Ibland blir vi hemmablinda och tror att det bara är vi finlandssvenskar som uttrycker oss klumpigt, vanligtvis finskinspirerat. Men visst kan svenskarna riktigt själva också. Besökte nyligen den kungliga huvudstaden och på väg tillbaks till färjan fanns följande varning: "Prov med saltfri halkbekämpning". Också denna gång hjälpte kunskaper i finska att förstå innebörden. Undertill stod det "Suolaton hiekoituskokeilu. Stockholms hamn". Alltså sandning utan salt. Så länge jag kan minnas har man sandat då det är halt, men nu ska det alltså heta halkbekämpning, åtminstone på kanslisvenska.