Det går att peka på fler orsaker till detta. Tidpunkten för valet är inte den bästa . Politikens första kedja kandiderar, på några undantag när, inte i valet. De stora, dragande frågorna saknas. Och så vidare ... det går att rada upp många små delförklaringar till det bristande intresset.

"Att väljarna ser EU:s parlamentsval
som mindre viktigt kan — o kätterska tanke! —ses som ett utslag för att väljarna tänker mer sunt
än den politiska eliten vill medge."

Den övergripande orsaken är dock att valet inte engagerar eftersom EU-projektet som sådant inte engagerar. Det finns inget tungt EU-motstånd i Finland, men det finns heller ingen förnimbar EU-entusiasm. EU är avlägset, EU är ingenting för "vanligt folk" det är den politiska elitens projekt. Vilket den politiska eliten också demonstrerar genom att samlas till käbblande toppmöten där man ger sig ut för att fatta viktiga, riktgivande beslut under former som utifrån sett ter sig minst sagt kaotiska. Är det ett sätt att skapa förtroende?

Att väljarna ser EU:s parlamentsval som mindre viktigt i detta sammanhang kan — o kätterska tanke! —ses som ett utslag för att väljarna tänker mer sunt än den politiska eliten vill medge. Parlamentet befinner sig nämligen, alla motsatta bedyranden till trots, inte i EU:s maktkärna. Förklaringen att en stor del av vår nationella lagstiftning kommer till via EU-parlamentet håller inte. EU har inte en parlamentarisk uppbyggnad. I den mycket svåröverskådliga maktstruktur EU har står parlamentet på det federativa sidospåret. EU:s kärna är statsförbundets regeringskonferens där de nationella ledarna styr.

Så varför besvära väljarna med att utse ett parlament avskalat på makt? Man har velat ge EU en folklig legitimitet, men misslyckats — åtminstone tills vidare. Det kunde ha varit vettigare att till en början låta de nationella parlamenten välja EU-parlament. Men nu är det för sent att ta steget tillbaka. Nu är politikerna piskade till att öka det folkliga engagemanget för EU. För att lyckas måste man lyfta fram de gemensamma substansfrågor som förenar och övertyga väljarna om att dessa frågor också kan påverkas i valet. Det är ingen lätt match. EU:s nya grundlag för eventuellt en bit på väg, men är långt från mål ännu.

Medan man i Bryssel och Strasbourg grubblar på de stora frågorna, kan det vara skäl att på hemmaplan se över våra nationella regler för EU-valet. Systemet med en valkrets för hela landet har sina brister. Det gör avståndet mellan väljare och seriösa kandidater stort. De tankar som framförts på någon form av valkretsindelning borde inte få avfärdas lättvindigt. Och varför inte helt förutsättningslöst begrunda möjligheten till enmansvalkretsar? Fjorton valkretsar som var och en väljer en EU-parlamentariker kunde tänkas engagera medborgarna betydligt mer än nuvarande system.

HANS JERN