Den dag 20-årsjubilernade FackTerm, arbetsmarknadens svenska språknämnd, besökte kongressen gällde debatten bland annat öppettider och deltidsarbete.

Enmansbetjänad var ett nytt ord för mig. Vi talar, kanske mest av slentrian, om ensamarbete. Men det är fråga om samma sak, samma problem med hot om våld, rån och rånförsök. Mest utsatta är små butiker och kiosker som är lite avsides belägna. Farligast är de sena timmarna, då det ofta bara är en person som jobbar i butiken, kiosken, macken. I Sverige sker i medeltal tre butiksrån per dygn!

Rimlig öppettid var ett krav som de handelsanställda framförde på kongressen. De tycker att det vore rimligt med butiker som har öppet 8-21 på vardagar och 9-21 på lördagar och söndagar. Sverige har ingen affärstidslag, vilket vi har i Finland. Juldag, nyårsdagen, påskdagen, midsommardagen och första maj vill de handelsanställda ha ledigt. Det kravet låter helt rimligt, det är också vad som gäller i vårt eget land.

Det blir avtalsförhandlingar i Finland i höst. Då kommer vi säkert att diskutera huruvida löneförhöjningarna ska ges i procent eller euro och cent. I LO:s kongresshandlingar talades om procentbaserade och krontalsbaserade lönelyft. Vi har alltså i Finland för en gångs skull lyckas undvika baserad, ett ord som är mer frekvent i finlandssvenskan genom inflytande från finskan.

Mötespraxis är ungefär likadan i Sverige som i Finland, men orden är lite annorlunda. Har någon på ett möte i Finland hört ordförande fråga om mötet bifaller ett förslag? Jag har det inte, här understöder eller stöder vi ett förslag. Och svenskarna "lägger ett yrkande" – ett uttryck som låter mycket främmande i mina öron.

Påfallande var också att svenskar mycket snabbare och ljudligare än finländare svarar ja eller nej på en fråga av ordföranden. Men vi finländare är ju kända för att tiga på två språk.

Något som slog mig var att talarna på LO-kongressen påfallande ofta använde orden kamrat och kamrater – oftare än jag hört det på större kongresser i vårt eget land. Vi som ofta har trott att det ordet var bortglömt i vårt västra grannland. Jag tycker vi ska ta efter våra svenska kamrater och börja använda det ordet oftare!

LO-kongressen fick ta ställning till Kommunals och Handels krav "Heltid en rättighet – deltid en möjlighet". Ett helt rimligt krav och något som centralorganisationen garanterat ställer sig bakom. Det trodde i alla fall vi finländska observatörer från FackTerm. Kravet förföll i en mycket jämn omröstning och LO-styrelsens förslag vann – där talar man om att "verksamheternas behov måste beaktas".

En stilla undran: Ska inte vi i facket ställa krav på ett bättre arbetsliv, på ett bättre samhälle? Att allt sedan inte genast blir verklighet är en annan sak, men utan krav på förbättringar går samhället inte framåt. Vi ska väl inte börja med att kompromissa med oss själva, den saken sköter nog arbetsgivarparten om att vi får göra i förhandlingar.

Trevlig sommar!