I Finland har facket visat förståelse för att företagen måste få gå med vinst. Förlustbringande företag kan inte i längden sysselsätta folk. Det är inte möjligt att med stöd av lag eller avtal trygga arbetsplatserna i en verksamhet som ständigt går på minus. Företagssaneringar är nödvändiga fastän de är smärtsamma. Och därför har vi i Finland en av facket accepterad ordning som medger att arbetstagare sägs upp av produktionsmässiga och ekonomiska orsaker. Det finns vissa formkrav på processen, bl.a. uppsägningstider och samarbetsförhandlingar, men inget stoppbräde. Ett företag som anser sig tvunget att säga upp anställda kan också göra det.

Detta kan sägas vara en del av samförståndspolitiken och det finländska arbetsmarknadssystemet. Men i den helheten har också underförstått ingått att företagen använder sig av möjligheterna på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. för att förhindra att en akut kris eskalerar. Däremot har det aldrig varit tänkt att företagen fritt skall kunna tillgripa massuppsägningar för att maximera vinstnivån. Men så har det blivit.

Typiskt för de personalreduceringar som nu är på gång är att de sker i företag, som redovisar vinster, men där vinstnivån sjunkit något och därför inte tillfredsställer företagsledningen och ägarna. Tanken, att ett företag varje år skall lyckas mala större vinst än föregående år, är i sig absurd. Det är helt naturligt att vinstnivåerna fluktuerar från år till år. Uppgång följs av nedgång och vice versa.

För facket håller detta på att bli ett allvarligt trovärdighetsproblem. Vad är det för vits med facket om det inte lyckas skydda medlemmarna mot arbetsgivarnas tilltagande girighet och hänsynslöshet?

Det är dags att lyfta upp krav på skärpning av uppsägningsskyddet på den fackliga agendan. Vinstbringande företag skall inte kunna slänga ut anställda hur som helst. Då företagsetiken inte längre tycks reglera beteendet måste lagar och avtal skynda till. Bygg ett stoppbräde mot girigheten!

HANS JERN