För parterna är det klart att lagen kräver en reform, missnöjet med den nuvarande är så stort.

En undersökning vid Åbo universitet visar att nästan hälften av arbetsgivarna och mer än hälften av arbetstagarna anser att arbetsgivaren beslutat om förhandlingarnas utgång redan innan förhandlingar ens inletts. Vid förhandlingarnas början anger arbetsgivarna ett större antal uppsägningshotade och när det verkliga antalet uppsagda slutligen är mindre, har man gett sken av att man har fört en verklig dialog.

Spelregler för uppsägningar

Samarbetslagen har prägeln av en uppsägningslag. Också framdeles ska uppsägningsförfarandet stadgas i samarbetslagen, åtminstone om FFC får sin vilja igenom.

– Allt som har med användningen av arbetskraft att göra är en del av samarbetsförfarandet och samarbetslagen är därför det rätta forumet för uppsägningar av ekonomiska och produktionsmässiga skäl, säger arbetslivschef Lauri Lyly på FFC.

Näringslivets jurist Hannu Rautiainen medger att det finns en färdig mekanism i samarbetslagen för förhandlingar om personalnedskärningar. I och med att omställningsskyddet fogades till samarbetslagen är uppsägningsförfarandet än mer grundmurat i lagen.

FFC vill få med också bruket av utomstående arbetskraft, hyresarbetare, underentreprenörer och andra självständiga yrkesutövare i de frågor som parterna ska underhandla om enligt lagen.

– Det är skäl att företagen tillsammans med personalen ser över vilka arbeten som ska utföras med egen personal och vilka uppgifter man kan ge ut, liksom hur man ska svara mot framtidens utmaningar och vilket slags kompetens företaget behöver. Också utbildnings- och personalplanering borde skötas inom ramen för samarbetsförfarandet, säger Lyly.

Rautiainen menar för sin del att bruket av utomstående arbetskraft är frågor som hör kollektivavtalen till.

– Man måste hålla isär samarbets- och avtalsförhandlingar. Det är vi eniga om, säger han.

Bör gälla fler

Den nuvarande samarbetslagen gäller företag med minst trettio anställda. FFC anser att lagen borde omfatta också små företag med minst tio anställda, liksom kommuner och statliga arbetsgivare, organisationer och stiftelser som sysselsätter folk.

Lyly menar att kravet är berättigat, eftersom företagen allt mer spjälks upp i mindre enheter. På FFC har man räknat ut att en sådan lagreform förde in 600 000 nya löntagare i samarbetsförfarandet. Enligt EK:s uträkningar sysselsätter de små och medelstora företagen (mindre än 250 anställda) idag över 60 procent av alla löntagare med privat arbetsgivare. De små och medelstora företagen väntas öka stort under de närmaste åren. EK är inte berett att sänka gränsen så att lagen omfattade fler.

Direktivrätt bromsar

Arbetsgivarens rätt att leda arbetet behandlas inte av den kommitté som förnyar samarbetslagen. Arbetsgivarens rätt att utfärda direktiv kommer inte att ifrågasättas, och det medför många svårigheter.

– Eftersom det är arbetsgivarens rätt att diktera hur arbetet organiseras och arbetskraft utnyttjas blir det svårt att gripa an dessa frågor i samarbetsförarandet.

Lyly säger att det fanns mera rum för kreativitet om man inte med händer och tänder höll fast vid arbetsgivarens direktivrätt.

Kommittén förutspås stå inför svåra duster också när det gäller vilka sanktioner som ska slås fast. Arbetsgivarna menar att bötesstraffen är orimligt stora medan FFC efterlyser strängare straff.

– Det borde också bli straffbart att t.ex. försumma förhandlingar, bryta mot informationsplikten och mot förhandlingstidtabellerna, säger Lyly. – Det blir en tandlös lag om inte sanktionerna är kännbara.

Till detta säger EK:s jurist att stora sanktioner leder till att företagen koncentrerar sig på att undvika formfel, vilket motverkar en fungerande växelverkan.

På arbetsplatserna väntar man ivrigt på att samarbetslagen ska bli ett fungerande instrument för plötsliga uppsägningssituationer. Den nya lagen kommer inte att göra uppsägningar dyrare — men nog besvärligare — för företagen.

LEENA SERETIN