Snuttjobben i alla varianter med kortvariga anställningar, upprepade vikariat och hyrarbete, var kongressens mest debatterade tema. Det är ett växande problemfält där ogräsen snabbt bör rensas bort. Behovet av en viss flexibilitet i arbetsarrangemangen ifrågasätts inte. Men givetvis allt det utnyttjande och de otillständiga villkor som tycks florera på arbetsmarknaden. Speciellt beträffande unga arbetstagare och kvinnor. Här behövs klara regler som dels garanterar snuttarbetarna skäliga villkor och dels förhindrar att arbetstagare tvingas in i en snuttarbetskarusell.

En upplysande debatt fördes om den fackliga organiseringen. Frågan har många dimensioner. Det handlar om hur leden skall fyllas efter de stora årsklasser som nu pensioneras. Detta personifieras i sittande ordförande som fick förnyat förtroende utan att ha lämnat exakt besked om när han ämnar avgå. Lauri Ihalainen uppnår pensionsåldern nästa år.

Rekryteringen till facket påverkas starkt av förändringarna i arbetslivet. Branschgränser suddas ut och rörligheten ökar. Då måste det fackliga medlemskapet fås att smidigt följa med. Gränsdragningen mellan förbunden påverkas också. Den råvarubaserade industriförbundsprincipen är inte helt oproblematisk att tillämpa i dagens industriella verklighet. Meningsutbytet mellan Metallarbetarförbundet och övriga industriförbund är viktigt och bör hållas på en konstruktiv och resultatinriktad nivå. Kongressen gav besked om att så nog kan ske.

Det fackliga arbetet är pragmatiskt. Men många kongressombud påminde om att det också bör ges plats för drömmar. I sitt avslutningstal aviserade ordförande att startskottet för ett förnyande av FFC:s principprogram kunde avfyras när centralorganisationen nästa år firar sitt hundraårsjubileum. Det är ett bra förslag. Då ges tillfälle att förvandla drömmarna till visioner.

HANS JERN