
"Arbetstagare utan erfarenhet från byggbranschen har inte
koll på rutinerna. De ser inte heller riskerna."
Utstationerade arbetstagare mest olycksfallsbenägna
Storbygge med stenhård koll
Flera arbetstimmar på byggena
avspeglades direkt i antalet arbetsolycksfall i byggbranschen ifjol. Hela 19 500
ersattes genom försäkring, en ökning med 8,5 procent. Dödsolyckorna var fjorton.
Det här årets två första olyckor drabbade medelålders män i
rivningsarbete. Bägge störtade i döden. Bägge var anställda av underentreprenörer.
– Sannolikheten att klara sig oskadd är störst ju närmare huvudentreprenören
man arbetar. Huvudregeln är att vi får gå långt ned i underentreprenörskedjan får
att få reda på vems karl den drabbade finns. Där brister det i information och
funktion, konstaterar Tapio Jääskeläinen, arbetarskyddssekreterare på
Byggnadsarbetarförbundet.
Slantarna i fickan är få för säg nummer fem i kedjan. De räcker varken för
avtalsenlig lön, försäkringar eller arbetarskydd. Sämst ställt med säkerheten är
det på små byggen, egnahem och radhus.
– Kanske har den utstationerade bara en reseförsäkring, om ens det. Eller en
ansvarsförsäkring. Olycksfallsförsäkring som tas i Estland ersätter oftast endast
utgifter för sjukvård, inte lön för arbetsfrånvaro pga olyckan.
Snurrar för hårt
Underentreprenörernas arbetsledare, om sådana finns, har ofta många byggen på sin
lott. Ger huvudentreprenören en snabbduvning i säkerhet, går läran sällan vidare.
Jääskeläinen påpekar att även om arbetarskyddets övervakningsplikt genom avtal kan
överföras på en gemensam arbetsplats, är det dock arbetsgivaren som i huvudsak bär
ansvaret.
– Karlar men annan yrkesbakgrund i hjälpjobb på byggen är värst utsatta. De
kan inte rutiner, känner inte risker. En byggplats lever också hela tiden, ställningar
flyttas, rutter läggs om, säger Jääskeläinen.
Statistik över utstationerade byggnadsarbetare i Finland saknas, men deras antal
ökar.
– Kanske är de 20 000 i dag, de flesta kommer från Estland men billigare
arbetskraft från allt avlägsnare länder knackar redan på porten. Bemanningsföretag
pungar ut med så liten lön som möjligt, hyresvärdar skär guld med täljkniv genom att
inhysa tio arbetare i en tvårummare. Hyran som normalt är 500 euro stiger med ens till
2 000, suckar Jääskeläinen.
Lägg till att merparten byggen är försenade redan från starten. Att komma i kapp
tidtabellen stressar. Psykiska problem har redan seglat upp jämsides med sjukdomar i
stöd- och rörelseorganen som pensioneringsskäl.
– Även om detta är de tuffa killarnas bransch måste vi stanna och inse att nu
snurrar det för fort!
Säljargument: billigt och snabbt
Man bör dock inte glömma att det självklart finns duktiga, yrkesstolta yrkeskarlar.
Dem söker Byggnads upp, diskuterar, berättar om löner och arbetskultur. Kunskap ökar
smärtan, då de får ögonen upp för var de står jämfört med sina finländska
kamrater.
Utan nätverk, med skrala språkkunskaper är det förstås ett måste att kunna sälja
sig.
– Jag har träffat på unga utlänningar som kör med att de jobbar snabbare, och
skickligare än de "lata finländarna". Att jobba för snabbt är en risk,
särskilt om uppfattar sig som osårbar, odödlig, varnar Tapio Jääskeläinen.
Brister i yrkeskunskap kompenseras också med hemmagjorda lösningar, speciellt på
små byggen. På större gäller det att försöka ta skeden i vacker hand, där har
huvudentreprenören vanligen spikat säkerhetsreglerna.
Byggnadsförbundet såg gärna att utbildningen för arbetssäkerhetskortet för de
utländska arbetstagarnas del förlängdes till två dagar, från nuvarande en dag.
– För de utstationerade gäller att redan i hemlandet ta reda på vad som gäller
i Finland. Vi såg gärna att alla på bygget gavs säkerhetsintroduktion av
huvudentreprenören som kräver att spelreglerna följs. Allt beror på viljan.
INGEGERD
EKSTRAND
Storbygge
med stenhård koll
Större
byggplatser har bättre koll på arbetarskyddet. Det vet Jari Lindqvist, Byggnads
ombudsman i Nyland. Han tar Löntagaren ut till centret för turism och upplevelser
Flamingo i Vanda där SRV Viitonen för Jumbo Parks räkning uppför hotell, bad,
bowlingcenter affär med mera som via en bro sammanbinds med köpcentret Jumbo. Den totala
byggytan på 85 000 kvadrat motsvarar tre riksdagshus.
Underentreprenörsavtalen är omkring 300 och för underentreprenörernas räkning arbetar 400 personer. Endast med tillstånd från SRV
tillåts en underentreprenör att tillfälligt foga en länk till sin kedja. Själv har
SRV endast fem man på bygget.
Alla via Esko
I en barack nära inkörsporten regerar SRV:s mångåriga huvudförtroendeman Esko
Kokkonen. Vid fyllda 65 har han lämnat den sysslan men som förtroendeman på bygget
är det han som också har hand om arbetsintroduktionen. Systemet infördes då Kokkonen
som huvudförtroendeman på Kampenbygget gavs denna tudelade uppgift.
– Uppdraget har väl fastnat i halaren, skämtar han. – Men varenda byggkille
kommer in hit endast via mig. Hittills har jag skakat hand med 2 020 personer, som
alla registrerats. Självklart frågar jag också hur det är med organiseringen.
Med varje arbetstagare prickar Kokkonen på en blankett av sådant som vem betalar
lön, vem är arbetsgivarens representant i Finland — om utländskt företag —,
försäkringssummor. företagshälsovård, allt som lag och avtal stadgar.
– Var och en får en bok med säkerhetsföreskrifter och förmannen går sedan
igenom det på platsen. Alla här ska ha ett personidentifikationskort på bröstet,
säger Kokkonen och föregår med gott exempel.
Allt sker i samarbete med arbetsgivaren, Byggfacket och myndigheterna. Genom avtal
bevakar Kokkonen också intressena för underentreprenörernas mannar.
– Ingen jobbar utan skydd här, saknas något får det köpas här. Ändå har vi
haft två olyckor som kunde fått allvarliga påföljder, under de två år bygget
pågått. Den som betalar lön har i första hand ansvar, men också beställaren och
planeraren bör förebygga olyckor.
I sista hand ansvarar du själv
Byggnadsarbetaren Aleksander Lenbaum, 33, fick sin utbildning i Estland.
– Arbetarskyddsutbildning gavs inte alls. Här har jag tagit arbetssäkerhetskort
och min arbetsgivare, Projektiurakointi FI, har också skolat oss internt, och står för
skyddsutrusningen, säger han.
Lenbaum betonar att det är up till var och en att se till att arbetet sker tryggt.
Själv tänker han noga igenom varje arbetsskede, och påpekar för arbetskamrater om de
tar risker. Hjälper inte det vänder han sig till en högre boss. Tar en risker, utsätts
de andra.
– Räck, lyft vid takkanter är riskfyllda. Säkerhetssele är ett måste.
Säkerheten sätts på undantag i ackordjobb, men då löper också arbetskamraterna en
risk, säger Lenbaum som på byggen i Estland bevittnade hur två kamrater mötte döden.
Lenbaum är numera själv medlem i Byggnads och vill gärna delta i arbetarskyddskurser
på förbundets kursgård Siikaranta framöver.
Säkerheten ska vara inbyggd i byggplatsen från början. Introduktion behövs, så
byggkarlen inser att här tas inga risker, inskärper Esko Kokkonen.
– Har man inte koll på vad som sker på bygget, blir det totalt kaos!
Märket för en öppning, en krux, ska alla kunna.
– Annars har man inget att göra på ett bygge. Fallolyckor är alltför vanliga,
säger Jari Lindqvist.
Arbetssäkerhetskortet är obligatoriskt för alla som arbetar på byggplats Flamingo.
Av vissa krävs också kort för heta arbeten.
IE
Löntagaren
20.3.2008 nr 3/08
|