Så säger Karita Pihlström, huvudförtroendeman på Sporrong i Ekenäs, som är det enda företaget i sitt slag i Finland. 25 personer är idag anställda i själva produktionen. Alla hör till facket, dvs Metall.

Karita kom hit 1993, 2001 blev hon vald till vicehuvudförtroendeman och sedan 2003 är hon huvudförtroendeman, eller rättare sagt -kvinna.

Sporrong har anor ända sedan 1666. Man började i Sverige med att tillverka medaljer, utmärkelser och uniformsknappar. De som utförde arbetet, dvs gravörerna, var verkliga konstnärer och högt aktade för sitt fina hantverk.

– Arbetet baserar sig ännu på samma kreativitet och yrkesskicklighet, men tillverkningen är numera datastyrd. Idag tillverkar vi här i Ekenäs kvalitetsprodukter, som är designade och unika: bl.a. sånt som företagsgåvor, varumärken, idrottsmedaljer och pinsar, berättar Karita.

– Och visst känner vi stolthet över vad vi gjort när man t.ex. i svenska idrottsgalan på tv ser hur våra priser delas ut till idrottarna!

Solidaritet allt viktigare grundvärde

Men världens gång har inte heller här gått ostört förbi. På 1990-talet kom den stora förändringen.

– Då hade vi ännu nästan 100 anställda. Men 1992 flyttades massproduktionen till Kuressaare i Estland och i början av 2000-talet upplevde vi både permitteringar och uppsägningar. Hela produktionen i Sverige lades ned 2005. Bara vi två fabriker i Finland och Estland finns ännu kvar.

– Vi är inte rädda för framtiden, men visst känner vi osäkerhet och visst diskuterar vi om vårt jobb också skall flyttas till Estland. Konkurrensen i branschen är knivskarp och därför jobbar vi hårt på att vara verkligt bra.

Idag är det inte längre familjen Sporrong som äger företaget, utan det ägs av anonyma aktieägare inom Midway Holding AB.

– Det är de som bestämmer — med oss för de ingen diskussion. Det är här som på många andra arbetsplatser i landet — ingen kan med hundraprocentig säkerhet säga hurudan framtiden blir, understryker Karita.

Och det återspeglar sig också på fackets hela framtidsprojekt.

Kemijärviarbetarnas massrörelse för att rädda sin fabrik är ingen engångsföreteelse, säger forskarna och Karita instämmer.

– Vi har också i Metall haft flera liknande proteströrelser, endagsstrejker och demonstrationer mot sådant som medlemmarna upplever som orättvist.

– Solidaritet är idag ett allt viktigare grundvärde. Det fackliga samarbetet över gränserna inom EU borde t.ex. fungera mycket bättre. I det estniska systerföretaget, som jag besökt, är våra kollegor inte alls fackligt organiserade. De är ännu rädda.

Vi borde därför på något sätt kunna hjälpa dem. Det borde t.ex. finnas lika regler för löner och anställningsförhållanden inom EU.

Mången arbetsplats har blivit allt mer miljömedveten

På frågan om facket på ett trovärdigt sätt lyckats ta till sig nya frågor som klimatförändring och miljöskydd, svarar Karita:

– Ja i viss mån. Men det är inte bara facket som har ansvar. Företagen har ett större ansvar. Och på mången arbetsplats, som vår, börjar man bli allt mer miljömedveten. Vi har t.ex. miljöcertifikerat våra varor sen ifjol. Avfallssortering har vi också infört. Varje arbetare vet vart man sätter vilka slags avfall.

Karita anser att man också i facket generellt borde gå in för återanvändning och miljösparande handlingar, t.ex. när man väljer kopierings- eller brevpapper. Det är från de små sakerna allting börjar.

– Ta bilen till jobbet är en stor fråga för oss i småstäder och på landsbygden, där vi saknar kollektivtrafik. Ekenäs är ett typiskt exempel. Flera företag har lagts ner och vi tvingas pendla allt längre bort till ett nytt jobb. Man har då ofta inget annat val än bilen.

– En sak som facket borde ägna sig mera åt är att få företagen att använda miljövänligare kemikalier i produktionen. Det är en ny fråga, som borde komma in i arbetarskyddet.

Karita hör till dem som tycker att frågan om kärnkraft hör till de saker som facket inte skall ta ställning till. FFC borde helst förbli vid sin läst och inte börja sköta sånt som är riksdagspolitik.

– Jag fick nog en chock när jag såg FFC:s enorma valplakat med den frossande mannen. Jag anser att FFC skall bevaka alla arbetande människors intressen och behandla sina medlemmar rättvist, oavsett vilken politisk åsikt man har.

CHRISTINA NORDGREN-SIIVONEN 

Du kan gå in på webben: www.lontagren.fi klicka på "Blickar framåt" och svara på och kommentera frågorna. Inkomna svar relateras i nästa nummer.

Engagemang för mer kärnkraft — nej.

Så kan svaren komprimeras på de tre frågor Löntagaren ställde, i anslutning till FFC:s framtidsprojekt, i sitt förra nummer. Svaren gavs över webben. Nya frågor finns här ovan.

Relevanta till 100 procent

Fackets traditionella värdegrund: jämlikhet, rättvisa och solidaritet bär också i framtiden. De här frågorna är till hundra procent relevanta, det ansåg de som svarade på webben.

Värdena är tidlösa, tyckte en läsare. En annan menade att facket nog kunde ägna sig mer åt de arbetslösas situation. Intressebevakningen har stått och kommer att stå i centrum, tyckte en tredje

Sämre betyg får facket i fråga om nya frågor som klimatförändring och miljöskydd. Två av tre svarande tyckte att facket inte på ett trovärdigt sätt lyckats ta till sig de här frågorna. På en del arbetsplatser prioriteras miljöfrågor högt, på andra mindre, men mycket är ogjort. I svaren underströks at det är hög tid för facket att ta upp miljöfrågor. Varför inte ordna facklig utbildning i miljöfrågor?

Säkerheten viktig i all energi

Nästan åtta av tio, 77,1 procent respektive 22,9, svarade nej på frågan om facket ska engagera sig för mer kärnkraft.

I läsarkommentarerna betonades att facket är alltför kärnkraftsvänligt. Kärnkraft är bara ett alternativ. Andra energikällor ger mycket mera arbete för yrkesfolk.

En annan läsare tyckte att facket bör plädera för en mer ansvarstagande energipolitik, med kärnkraften i centrum. Experter menar ju att kärnkraft är tryggt att producera.