Datorn på jobbet eller skruven som byggarbetaren greppar. Ishockeyklubban. Alla kan de vara — och är allt oftare ett resultat av nanoteknologins landvinningar. Totalt finns redan över 600 produkter baserade på nanoteknologi ute på marknaden, och deras antal växer snabbt. Allt det här har skett under ett par decennier.

Elektronik-, pappers-, bil-, textil- och byggindustrin såsom också den kemiska industrin satsade ifjol global 7 miljarder euro i nanoteknologisk forskning.

Nano, vad då? Hemligheten är nanopartikelns litenhet: diametern är under 100 nanometer. Ofattbart litet — en nanometer är en miljondels millimeter. Nano kan också fogas samman i kolnanorör.

–Genom att tillämpa nanoteknologin med nanopartiklar och nanomaterial i industritillämpningar får materialet nya egenskaper, ändrade smältpunkter, löslighet, hur elektriciteten leds, hållbarheten förbättras och så vidare, förklarade professor Kai Savolainen för de drygt hundra deltagarna, arbetarskyddsfullmäktige och skyddsombud, i FFC:s arbetsmiljöseminarium på Kiljava.

Vad gör nano i vår kropp?

Möjligheterna är alltså enorma, men om riskerna vet vi nästan ingenting, understryker Kai Savolainen, teamchef på Arbetshälsoinstitutet och bl.a. koordinator för ett europeiskt forskningsprojekt i nanoteknologins säkerhet.

Samtidigt som läkemedelsindustrin tillämpar nanoteknologi för att ta fram mediciner med exakt verkan på det onda, utan att förstöra vävnad omkring, har forskning visat att nano kan utgöra en risk för hälsan. Det gäller främst syntetisk nano, nano finns också fritt i naturen.

Savolainen ser många risker, i varje fall frågor som bör utredas för att inte utsätta arbetstagarna för risker. Enbart i USA exponeras två miljoner arbetstagarna för nano i en eller annan form.

Mangan- och titandioxidnanopartiklar kommer in i näsan med luften. Hur påverkas vår hjärna? Nanopartiklarna kan störa blodets koagulering, blodomloppet, blodådrorna och så påverka lungor, matsmältning osv. Vad sker?

– Det mest oroväckande är dock att kolnanorören förorsakar lunginfektioner och ärr i lungorna. Försöksdjur somu tsatts för ämnet i magsäcken har fått mesoteliom, som vi närmast förknippar med asbest, säger Savolainen.

Asbestkatastrofen får inte upprepas

Arbetshälsoinstitutets chef Harri Vainio pekade på parallellen mellan asbest och nanoteknologi, då han öppnade årets arbetarskyddsvecka. Kai Savolainen gör det samma.

– Likheterna är många, med stora ekonomiska förväntningar och en tendens att vifta riskerna åt sidan. Vi får inte låta 1900-talets asbestkatastrof följas av en nanokatastrof, varnar Savolainen.

I fråga om asbest vaknade vi alltför sent. Trots riskerna fortsatte användningen i flera decennier, i en del länder råder inte asbestförbud ännu. Världen över dör mängder av människor än i dag i asbestrelaterade sjukdomar, 20–30 år sedan de exponerats för asbest.

Även om merparten nanopartiklar kan vara ofarliga, eller medföra risk som kan behärskas, så finns en riks att en minoritet, som en del kolnanorör, vissa metall- och metalloxidnanopartiklar, kan vara oerhört farliga.

– Vi måste kunna identifiera de skadliga faktorerna tidigt, och förhindra en ny hälsokatastrof. Säkerhetsforskningen bör ingå som en del i forskningen i nanoteknologi. Och forskningen måste få medel snabbt, betonar Savolainen. Han påpekar att det finns pengar att göra också för företag som satsar på dylik forskning.

Dagens råd: Var försiktig

Faktum är att många arbetstagare också hos oss redan kommer i kontakt med nano i jobbet. Ingen vet vilken exponering som kan godkännas, något HTP-värde finns inte.

– HTP-värden grundar sig på massa. Här är vikten så minimala att det blir svårt. Men vi har ett europeiskt projekt på gång där vi försöker ta fram verktyg för mätningar och vilken exponeringsnivå som kan tillåtas, säger Savolainen.

Kai Savolainens råd, precis som Europafackets, är kort och gott:

– Var försiktig.

Färska kemikalieförordningen REACH nämner inte ens nano. Varför.

En annan minst lika viktig fråga är hur nanoteknologin påverkar vår miljö.

INGEGERD EKSTRAND

– Självklart är det nanoteknologi det handlar om, men i dag har ordet inte endast en positiv inverkan på åhöraren. Jag blir överöst av frågor om säkerhet, för den som använder maskinen, använder produkten, vad händer om den går sönder, om den ska återanvändas, räknar han upp.

Men Pimenoff blir inte svaret skyldig. Han är äldre forskare på Vandaföretaget Beneq som utvecklar apparater för industrin att färga glas billigare och effektivare och att tillföra det olika egenskaper. Men diplomingenjör Pimenoff är också arbetarskyddschef.

– Vi måste se processen från början till slut, som varje tillverkare borde göra. Nanoaspekten gör det ännu viktigare. Vi vill inte om tio år få reda på att nano de facto var tio gånger värre än asbest. Mycket är till nytta, mycket är ofarligt men mycket vet vi inget om ännu i dag.

Riskanalys är på gång i Beneq. För nano anlitas ett annat, utländskt företag med större erfarenhet än det som gör en konventionell riskanalys.

Partikelmätare inkluderas snart

Beneq har från starten 2005 gått in för att alla maskiner som procuerar partiklar måste byggas så att de är fullständigt inneslutna, isolerade från arbetsutrymmen. Ingen maskin säljs utan denna egenskap. Kunden informeras hur han gör processen säker. Om större reparationer krävs gör Beneqs personal det.

Färsk information får Joe Pimenoff genom att bl.a. delta i internationella konferenser. Målet är att göra processerna ännu säkrare.

– Visst, den tekniska prestationen är alltid etta, men som tvåa att den inte bara är tekniskt bra utan säker. Vi samarbetar också med ett inhemskt företag som tagit fram apparater för att mäta partikelmängden i luften. Småningom kommer en mätare att ingå i varje leverans från oss, säger Pimenoff som gärna vill ha ett HTP-värde.

– Nuvarande HTP baserar sig på massa per volymenhet. Vi måste i stället fundera på partiklarnas ytareal per volymenhet för nano! Vad ska vi mäta, räkna antalet partiklar, deras massa eller ytareal? Hur ska vi mäta? Hur ska vi tolka, det är det största problemet. I USA har ett sätt att kovertera konventionella HTP-värden till att vara nanokompatibla redan tagits fram.

Pimenoff efterlyser materialsäkerhetsblad för kemikalier där en punkt för nanodata inkluderas. För kolnanorör — som Beneq inte sysslar med — används i dag bladet för grafit, även om egenskaperna är mycket olika. Detta lär dock snart ändras.

– Kolnanorören har nu påförts restriktioner i lagstiftningen, också i Europa. I USA har delstaten Iowa gått så långt att inget som har med nano att göra ersätts genom försäkring.

Världsunik teknik med stor efterfrågan

Beneq sysselsatte 25 personer för ett år sedan. I dag är de anställda redan fyrtio. Efterfrågan på funktionella ytor är stor.

- Vi modifierar ytskiftet i ett material eller göra en ny funktionell yta med egenskaper som färgning, filterering, isolering med mera. Beneq är helt unik i världen med sin teknik, då vi introducerat nanoteknik på ett synnerligen konkret sätt i glastilvlerkningsbranschen. Potentialen är enorm, men vi kan ännu inte säga vilken som är den stora vinnaren i tillverkningen, säger Pimenoff.

Beneqs produkter går nästan helt på export. För att kommersialisera tekniken samarbetar Beneq med AGC Flat Glass Europe, en av världens största glastillverkare, men levererar också partikeltillverkare till forskare i nanoteknik.

För Joe Pimenoff och hela personalen på Beneq är det viktig att varken de som tillverkar maskiner ( de görs hos underleverantörer), de som jobbar med dem, underhåller eller gör sig av med den utsätts för partiklar som lossnar.

Vi går en runda nere i testlaboratoriet. Här finns skydd av allehanda slag som används då processen så kräver. Personalens hälsa kontrolleras regelbundet.

Arbetshälsoinstitutet har beredvilligt delat med sig av råd men också uppmanat till försiktighet.

Det rådet låter Pimenoff beredvilligt gå vidare till arbetarskyddsfullmäktige och andra.

– Om vi inte vet hur kemikalier, hur storlek och annat påverkar människan är vår enda möjlighet att eliminera kontakten mellan dem och oss. Riskanalyser bör göras på varje arbetsplats. För nanotekniken kommer. En sådan här möjlighet kan inte lämnas outforskad, säger han.

INGEGERD EKSTRAND

– När vi använder tvättmaskinen kommer en del giftiga silverpartiklar ut i avloppsvattnet, där de påverkar exempelvis djurens fortplantning. Har vi släppt nanopartiklarna lösa i naturen kan vi inte begränsa deras påverkan, lika lite som att genmodifierade livsmedel sprids av fåglar och bin, säger Rossman.

Inga metoder att förhindra arbetstagarnas exponering för nanomätning finns heller ännu, påpekar Rossman.

Fisk tur retur till Kina belastar miljön

Indirekt påverkar nanopartiklarna också genom att arbetsplatserna minskas, de knippas ihop i länder där produktionskostnaderna är lägre. Det här är möjligt då nanoteknologin gör att produkterna håller längre, och kan transporteras längre, i nanoförpackningar.

– Färre bagerier. Färre köttförpackningsindustrier. Fisk som fångas i Nordsjön transporteras till Kina för tillagning och tillbaka till Europa för konsumtion. Det är inget IUL stöder, vi vill ha nationell produktion, säger Rossman och pekar på att produktion på allt färre platser ger längre transportsträckor, och därmed större miljöpåverkan.

Mindre än asbestfibrer

Nano förekommer också naturligt i miljön, som i sot och damm. Rossman påpekar att det ingalunda är sagt att naturlig nano också kan vara farlig. Det som oroar honom mest är dock nanoexplosionen under de senaste fem åren: tillämpningarna för syntetiska nanoprodukter syns vara gränslösa.

– Internationellt samförstånd råder om att nanopartiklar reagerar olika i miljön. Vi kan stoppa okontrollerade utsläpp i naturen på basen av vad vi redan vet. Sunt förnuft gäller. Vi ska inte stoppa utvecklingen av ny teknologi, men det är helt oförsvarligt att släppa ut material så här i naturen, säger han.

Också Rossman pekar på att hälsopåverkan tarvar forskning. Nanokolrör kan vara lika farliga som asbest. Dessutom är de ännu mindre än asbestfibrerna, och tränger sig lättare genom kroppens naturliga försvar.

Facket måste agera nu

IUL är inrymt i en gammal stenvilla en bit uppe på en bergsslutning i utkanten av Genève. Avsikten var att bygga ett servicenter för internationella fackliga organisationer på den stora tomten, men det enda som byggdes var välbehövliga arbetarbostäder med hyreskontroll i ett höghus invid villan.

Sexton personer arbetar här i dag. Medlemmarna inom lantbruk, livsmedelsindustri, hotell m.fl. branscher är 2,7 miljoner i drygt 30 länder. Transnationella företag följer IUL noga med, och tar ställning till akuta problem runtom på vårt klot.

– Egentligen betjänar vi 10–11 miljoner arbetstagare runtom i världen. Viktigt är att maten är trygg både för livsmedelsarbetarna och konsumenterna. Viktigt är också att få arbetarna att organisera sig fackligt, och att förebygga skador i en industri där hjulen rullar allt snabbare och folk körs slut på några år, säger Rossman.

Finländska medlemsförbund är FFC-anslutna Servicefacket PAM, Trä- och specialbranschernas förbun d PEL och Finlands livsmedelsarbetarförbund SEL samt FTFC-förbundet Tjänstemannaunionen.

Genom att göra nanoteknologin trygg redan i tillämpningen skyddas också konsumenterna, säger Rossman.

– Kunskapen om nano är ännu liten bland våra medlemmar. Akutare problem finns, som industrier som fusioneras, läggs ned, arbetsplatser som försvinner. Men vi måste väcka folk att se det potentiella hotet nu. Arbetstagarna har rätt att veta om nano redan används på arbetsplatsen. Fråga om utvecklingsprojekt. Facket kan på så sätt skydda också konsumenterna, säger han.

Facken i alla länder kan i sin tur väcka regeringar och myndigheter, pressa på för förbud för syntetiska nanopartiklar med okända följer, till mer forskning gjorts i arbets- och livsmiljön..

– Det är dags för arbetarna och konsumenterna att vakna upp, säger Peter Rossman.

INGEGERD EKSTRAND