– Finländarna äter väldigt traditionellt, konstaterar Osmo Laine, vd för Dagligvaruhandeln.

– Vissa trender kan vi ändå se, nuförtiden hämtas mer och mer juldelikatesser från utlandet. Importen av bland annat frukter, nötter och sötsaker ökar.

Laine uppskattar att 50 procent av julens råvaror är inhemska, medan 50 procent importeras.

– Däremot produceras största delen av julmaten i Finland.

Sirpa Rinne på Livsmedelsindustriförbundet ser fortfarande att de inhemska produkterna dominerar julbordet.

– Vi talar om att 85 procent av vår julmat odlas på inhemska åkrar eller föds upp på våra gårdar.

– Men alla råvaror går förstås inte att få här, till exempel kaffe och choklad.

Rinne tror att julen är den mest inhemska högtiden under året.

– Graden av inhemsk produktion och konsumtion kan till och med stiga inför jul.

Inhemsk stämpel?

För att det finländska julbordet ska kunna tilldelas den kännspaka nyckel- eller svanflaggan måste vi granska både arbetet, råvarorna, finansieringar och förpackningar.

– Minst hälften av det här ska vara inhemskt för att vi ska bevilja nyckelflaggan, berättar Sami Tuurna på Förbundet för Finländskt Arbete.

För Finfoods svanflagga krävs att 75 procent av råvarorna är inhemska. Julskinkan är ett undantag, där krävs 100-procentig inhemskhet.

– De senaste åren har den inhemska produktionen fått konkurrens av den danska skinkan. I sådana fall är det upp till konsumenterna att välja hur inhemskt de vill äta, konstaterar Tuurna.

Skinkan är nummer ett bland kötträtterna på de finländska julborden. Enligt Finfoods färska undersökning kommer upp till 94 procent av finländarna att välja inhemsk skinka i år. Fem procent av hushållen väljer hellre kalkon och sju procent både och.

Även senapen hör till var mans bord numera, medan den tidigare förunnades endast de välbärgade.

Sanna Asikainen på Aura senap marknadsför sin produkt som "inhemsk senap sedan 1948".

– Vi mal själva våra inhemska vitsenapsfrön i en 50 år gammal kvarn, vilket är unikt, säger hon.

När det gäller fiskbordet går det inte alltid att fiska i egna vatten. Enligt dagligvaruhandelns statistik har fisken de senaste åren fått en allt större roll på julbordet.

– Det märks att vi väljer mer lättare rätter på menyn, som till exempel fisk, säger Osmo Laine.

Katriina Partanen, verksamhetsledare för föreningen Pro Fisk räknar upp de mest traditionella julfiskarna:

– Vi äter mycket gravad lax, strömming och lutfisk. Strömmingen är inhemsk, medan till exempel lutfisken kommer från Norge och Island.

– Som råvara för lutfisken används torkad molva som importeras och bereds här i Finland, bland annat i Uleåborg, Nystad och Åbo.

Även rom och sik importeras, främst från Kanada.

"Grönt" på bordet

Hur är det då med det vegetariska? Mari Savo vid föreningen Inhemska Trädgårdsprodukter följer upp utbudet av inhemska grönsaker och rotfrukter.

– Efterfrågan på kålrot och rödbeta centreras ofta kring julen medan morot och potatis går åt året runt. Så långt det går används inhemska rotfrukter i julmaten.

Två tredjedelar av all inhemsk kålrot och rödbeta konsumeras under julen.

– I medeltal äter vi finländare ett kg kålrot per man årligen. För rödbetan är mängden 550 gram. Potatis äter vi 61 kg om året, säger Savo.

Finns det då tillräckligt med inhemska rotfrukter i år? Frågan går till lådproducenten Saarioinen.

– Oftast är det moroten och kålroten som tar slut, säger produktgruppchefen Sanna Teinilä.

Det får sin förklaring då hon redogör för försäljningssiffrorna. Under julsäsongen säljer Saarioinen 420 000 kg kålrotslåda, 359 000 kg morotslåda och 352 000 kilogram potatislåda.

Dessutom produceras 129 000 kg färdig rosoll varje jul.

– Förutom säsongprodukterna har vi leverlådan som också hör till mångas julbord. Det är vår mest sålda vara under året, säger Teinilä.

– Där importeras förstås både ris och russin.

Smör från utlandet

Jullimporna och jultårtorna bakas på många håll i Finland. Om vi bortser från kryddorna kan vi kalla dem inhemska. Eller?

Hushållsläraren Elisabeth Eriksson på Marthaförbundet skakar på huvudet.

– Degen importeras allt oftare från Estland. Det blir billigare så, säger Eriksson som årligen bombarderas av frågor kring julmat och bakning den här tiden på året.

– Det gäller inte bara jullimpan. Fazer hämtar till exempel sina färska batonger i stora lass från Estland.

Hushållsläraren och informationschefen Arja Savela på Myllyn Paras tror på det inhemska arbetet.

– Vi rör ihop vår deg själv. Jultårtsdegen, smördegen och pepparkaksdegen görs i fabriken för frysvaror i Hyvinge.

Men, medger hon, bakningsfettet som används i tillverkningen importeras. Det härdade fettet används rätt långt i industrin, främst på grund av det förmånliga priset.

– Våra produkter har ändå rätt att använda nyckelflaggan, arbetet är ju inhemskt.

Savela betonar de starka traditionerna som förknippas med julmaten.

– Vi har våra egna smaker här i Finland som inte går att importera från andra länder. I 30 år har jultårtsdegen hållit sin ställning på marknaden. Folk vill ha det så färdigt som möjligt, bara att sätta i ugnen.

Årligen konsumeras 5 miljoner kg jultårtsdeg i Finland. Vi räknar snabbt ut att det ger kring 20 jultårtor per person och år.

– Det här är den mest sålda degen vi har.

Men vi får inte glömma plommonsylten i mitten av tårtan. Den köper Myllyn Paras av bland annat Valio och Apetit som sedan i sin tur tvingas importera plommonen. Själva sylttillverkningen sker i huvudsak i Finland.

Plommonen är en stor säsongprodukt, på samma sätt som risgrynen. Livsmedelsdistributören Lejos, som importeras bland annat Risella-risgrynen, Sunsweet-plommonen och Sun-Maid russinen känner av den ökade efterfrågan kring jul.

– Russinkonsumtionen ökar med 60 procent till jul varje år. Det ska vara russin i både glögg och bröd. Och av plommonen gör vi kräm och sylt, säger produktgruppschefen Susanna Maristo.

– Både plommon och russin hämtas i stora mängder från Kalifornien. Riset hämtar vi från Spanien. Där finns stora odlingar, säger Maristo.

Lejos importerar även belgisk snäckchoklad som säljer bra just nu. Även Fazers chokladförsäljning skjuter i höjden den här tiden på året.

– Radade praliner hör julen till. I Finland säljs 80 procent av våra praliner nu. I andra länder säljer praliner lika bra året om men här är vi mer sockerförbrukare, säger produktgruppschefen Anne Nordberg-Henttala.

Bland sockerprodukterna är gröna kulor en klassiker. De görs i Villmanstrand på sockerbetor som till 70 procent kommer från Finland. Resten importeras.

– Pralinerna görs i Vanda. Kakaomassa hämtar vi främst från Ecuador, men mjölken är helt inhemsk. För en blå chokladkaka behövs kring en halv liter mjölk, säger Nordberg-Henttala.

Övriga drycker då?

– Mjölk, vatten och julöl får vi härifrån. Däremot hämtar vi vin och bärlikörer från utlandet, säger Livsmedelsindustriförbundets Sirpa Rinne.

Kaffet importeras också, främst från Brasilien.

På Marlis fabrik i Åbo är det högsäsong för glöggframställningen.

– Vi kör inhemskt så långt det går. I år har vi till exempel bra med lingon i Finland. Men övriga druvkoncentrat som svartvinbär måste hämtas från andra EU-länder, säger försäljningsassistenten Sanna Hyttynen.

Även i Sibbo doftar det kanel, ingefära och nejlika blandat med citron och kardemummaolja.

– Glöggkryddorna köper vi av underleverantörer. Exakt varifrån de kommer vet jag inte, säger produktgruppschefen Anne Viitanen på Arla-Ingman.

Hon är inte ensam om det svaret. Att spåra alla råvaror slutar förr eller senare i affärshemligheter eller hos alltför okända underleverantörer.

Tyskt humle

Sist, men inte minst — julölet. Peter Hartwall, produktutvecklingschef på Hartwall, uppskattar att det säljs kring 1,5 miljoner liter julöl i Finland under julsäsongen.

– Vid tillverkningen av julöl använder vi ett typiskt mörkare specialmalt som gjorts av finskt korn och på finska mälterier.

Utöver den finska malten används humle som krydda.

– Humlen importeras vanligen från Bayern eller Tjeckien. Kryddan är den del av vårt julöl som importeras. Resten av råvarorna och arbetet är inhemskt, säger Hartwall.

JOHANNA LINDFORS

Inhemska märkningar