Vanhanens tvåa går till val med arbetslöshetssiffror som skjutit i höjden, en
skuldbörda som kommer att tynga ekonomin många år framåt, kraftigt växande
inkomstklyftor, reducerad basindustri (framförallt inom träförädlingen) och en
arbetsmarknad präglad av ökad oro och dalande motivation. De framtidsinriktade beslut
regeringen på sistone lyckats frambringa är att, med de grönas goda minne och lama
protester, öppna för byggandet av två nya kärnkraftverk och subventionera brännandet
av skogsråvara. Det om den höjningen av förädlingsgraden i skogsbranschen. Till allt
detta kan läggas att regeringspartierna lyckats rasera tilltron till politik i allmänhet
på ett sällan skådat sätt.
Nu bör i rättvisans namn tilläggas att regeringen inte ensam kan klandras för
lågkonjunkturen. Den ekonomiska krisen är i huvudsak av utländsk härkomst. Men
skattestimulansen man gav sig in på blev en veritabel flopp. Erkänsla skall ges för att
regeringen undvikit öppna konfrontationer med facket. Trepartssamarbetet har, något
haltande men dock, fungerat även efter att inkomstpolitiken rasade samman.
Summa summarum är läget för en framgångsrik oppositionspolitik gynnsamt så här
ett år före val. För vänstern blir valet ett ödesval. Socialdemokraterna är pressade
att nå positionen som landets största parti för att kunna rucka politikens inriktning
åt önskat håll. En liten valseger räcker inte för att trygga en plats i regeringen,
än mindre för att ta över ledarskapet.
Då ligger det snubblande nära till hands att hemfalla åt råskäll och
löftespolitik. Sådant går inte hem. Det människor nu framförallt behöver är
trovärdighet, ett alternativ att lita på, värderingar man kan dela.
För fackets medlemmar är det viktigt att valet utmynnar i en regering som
värdesätter och respekterar partssamarbetet på arbetsmarknaden. Fortsätter det
borgerliga styret finns alltid risken att man frestas utmana de fackliga organisationerna
för att tillskansa sig större makt. Det vore olyckligt både för landet och dess
löntagare.
HANS JERN
PS
Detta är min sista ledarkria som Löntagarens chefredaktör. Jag blir pensionär på
Arbetets dag efter 33 år i tidningens tjänst. Det har varit en storslagen tid på en av
de bästa utsiktsposter man kan ha. Ett stort tack till alla läsare, medarbetare och
samarbetspartner för de gemensamma åren. DS
