– Det är helt omöjligt att definiera vilka grupper som sist
och slutligen är nyckelgrupper. Strejker har ju alltid någon inverkan, oftast en
ekonomisk.
Redan de nuvarande strejkreglerna förutsätter att verksamheter som är centrala för
samhällsfunktionen och för människors hälsa skall tryggas vid en arbetskonflikt. Vid
exempelvis stuvarnas strejk var läkemedelsleveranserna undantagna från strejken.
Orsakerna till en strejk är allt oftare att arbetstagarna upplever sig helt maktlösa
att påverka sina egna angelägenheter på arbetsplatsen. Strejker som präglas av en
situation som upplevs som orättvis knäcks inte av högre strejkböter, konstaterar Timo
Koskinen.
Han säger att det vore viktigare att försöka verka så att situationen på
arbetsplatsen inte tillåts låsa sig så kapitalt att arbetstagarnas enda utväg är att
strejka.
Lockout toppar statistiken
På 2000-talet har arbetskonflikternas förekomst varit en tiondedel av den nivå som
gällde på 1960- och 1970-talen. I synnerhet har sympatistrejkerna och de politiska
strejkerna minskat. Arbetskonflikterna har på 2000-talet varit i genomsnitt nittio per
år och flertalet av dem har varat under ett arbetsskift eller ett dygn. En klar topp i
statistiken var det år 2005 då pappersarbetsgivarnas lockout varade över 40 dagar.
Under arbetskonflikternas rekordår på 1970-talet kunde antalet konflikter vara flera
tusen per år och över 600 000 arbetstagare deltog i dem. I dagens arbetskonflikter
deltar långt färre än 100 000 arbetstagare.
Internationellt sett förekommer strejker mera sällan i Finland. Vad beträffar
antalet förlorade dagar ligger vi på samma nivå som Sverige, Danmark och Norge.
Strejkvarseltiden hör i vårt land till de längsta i Europa, 14 dagar. I de flesta
länder skall varsel om arbetskonflikt lämnas 5–7 dygn i förväg. Frankrike och
Italien tillämpar inte någon form av strejkvarsel.
Trots de fakta som kan utläsas ur statistiken har strejkrätten tagits upp till debatt
också i landets riksdag och Timo Koskinen har hörts i saken inför riksdagens
arbetslivs- och jämlikhetsutskott. Också en av arbetsmarknadsorganisationernas
arbetsgrupper dryftar hur avtals- och arbetsfredssystemet kan utvecklas. Gruppen avslutar
sitt arbete i vår.
Enligt Koskinen är FFC:s budskap att det inte finns behov att ändra lagstiftningen.
Däremot vore det motiverat att utveckla en sådan praxis som kan minska behovet av
arbetskonflikter.
– Vi har ett relativt fungerande arbetsfredssystem. Avgörande är att utveckla
förhandlingskulturen och stärka principen med fortlöpande förhandlingar. Vi måste
finna fungerande sätt att avgöra konflikter på arbetsplatserna.
Utmarsch är en protest
Bakgrunden till strejk är allt oftare konflikter som gäller
arbetsförhållandena, nedskärning av arbetsstyrkan och omorganisering av arbetet, såsom
utläggning. Timo Koskinen säger att orsaken beklagligt ofta är uteblivna eller osakligt
förda förhandlingar om hur arbetet skall organiseras eller oenighet om hur ett lokalt
avtal skall tolkas.
Arbetstagarna ondgör sig också över det som kallas avtalsshopping, där
arbetsgivaren kan byta kollektivavtal till och med mitt under en avtalsperiod. På grund
av detta har arbetsmarknadsorganisationerna, utom FTFC, kommit överens om ett s.k.
förlikningsförfarande där arbetsmarknadens centralorganisationer medlar i konflikter
som gäller avtalsgränserna.
– Centralorganisationernas roll för att främja arbetsfreden borde stärkas. De
kunde ha en betydligt aktivare roll i olika konfliktlägen. Förlikningsförfarandet borde
vidareutvecklas, säger Koskinen och önskar att också tjänstemannaorganisationen STTK
kommer med i detta.
FFC söker medel för att främja arbetsfreden bland annat genom preciserade spelregler
för den lokala avtalsverksamheten och genom att öka jämlikheten mellan
förhandlingsparterna. Exempelvis motverkar arbetsgivarens tolkningsförtur utvecklandet
av den lokala avtalsverksamheten. Ett sätt att minska konflikter på lokalplanet är,
enligt Koskinen, att stärka förtroendemännens ställning och förhandlingskompetens.
Arbetsgivarna aktiva
Jämfört med arbetsgivarna i det övriga Norden är de finländska arbetsgivarna
ytterst benägna att föra arbetskonfliktfrågor till arbetsdomstolen. I arbetsdomstolen
föds domsluten ofta på basen av tidigare avgöranden och i de flesta fallen utan muntlig
behandling. Enligt Koskinen har begreppet olaglig strejk breddats i domstolsbehandlingarna
och strejkböter skrivs ut på löpande band. Förhärskande praxis är att
arbetsdomstolen inte undersöker vilka orsaker som ligger bakom strejken eller hur man har
försökt lösa konflikten innan frågan kom till domstolen för avgörande.
Arbetsgivarnas lag- eller avtalsbrott, som sällan kommer upp i arbetsdomstolen, har i
offentligheten hamnat i skuggan för de olagliga strejkerna.
– Vi har inga effektiva sätt att gripa in i arbetsgivarnas avtalsbrott eller till
exempel i situationer där ett utländskt företag dumpar anställningsvillkoren,
konstaterar Koskinen.
Han säger att arbetstagarna i dylika situationer vore behjälpta av fackförbundens
rätt att väcka talan eller av möjligheten till grupptalan.
PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
ROBERT SEGER och TUULIKKI HOLOPAINEN
