Rummen i huset där
jag bor töms ett efter ett
Namnskyltarna avlägsnas, bilderna rivs från väggarna
Ingen vill ha de gamla stolarna, kärleksbädden, den
söndriga klockan, tv-apparaten
Det gamla pianot står övergivet i ett hörn
Det var inte den här tystnaden jag sökte under de
öronbedövande åren
Hjärtat har fått fasoner som en ensam ungkarl, bultar
oresonligt i väggarna, bara för att störa en aning
CLAES
ANDERSSON
Löntagaren 2.9.2010 nr
7/10
|
