Problemen är inte bara de tomma bostäderna, utan också det dåliga skick höghus byggda under boomen på 70-talet befinner sig i. I Jakobstad pågår en debatt om att riva, reparera eller sälja bland annat den legendariska Masken vid vägen ut mot industrispäckade Alholmen. De som flyttade hit från Sjöbygden efter jobb, har sökt sig bort, i jakten på nya jobb.

Problemet är större än så. Många 70-tals höghus, inte minst i städernas förorter, är på fallrepet. Redan efter ett par decennier krävde snabbyggena reparation . Nu visar det sig att många höghus inte ens byggdes för att hålla mer än perioden mellan två rörreparationer, stambyten. Det talas om 700 000 bostäder, där konstruktionerna varit så usla att domens dag står för dörren. Reparationerna kan bli lika dyra som nybyggen.

Med facit i hand ställer sig rivningshysterin som tog fart på 60-talet ännu mer obegriplig och oförsvarlig. Många gedigna, historiskt och värdefulla byggnader fick då stryka på foten. Nytt skulle det vara, nybyggen som nu i många fall nått vägs ände.

Blev äldre hus bevarade, om Museiverket satte ner foten, står de nu ofta med läckande tak och flagnande färg. De äts upp av tidens tand och försvinner genom naturlig avgång.

En mer långsiktig bostadspolitik behövs och det snabbt. Bristen på förmånliga hyresbostäder är skriande, inte minst för unga vuxna som vill stå på egna ben.

Är kanske mobila hem en lösning för framtiden? Hem som flyttas dit jobben flyttar.