Det kan vara svårt att hitta svenska termer för företeelser som man huvudsakligen läser om och diskuterar på finska. Det gäller också arbetsmarknadstermer. I somras hörde jag en intervju där den intervjuade påstod att det förhandlades om arbetsavtal. Kollektivavtal skulle det förstås vara. Detta fel gör också en del redaktörer titt som tätt, tyvärr.

En hel del andra direktöversatta finska ord och formuleringar har jag hört då jag lyssnat på radion i sommar. Slippa förhandla innebär att man inte behöver förhandla, men det var förstås raka motsatsen — att få förhandla — som avsågs.

Däremot kan man säga "när det kommer till" på svenska. Man säger ju till exempel när det kommer till kritan. Men man ska använda uttrycket med urskiljning, annars blir det en statistisk finlandism, ett uttryck som används mer i finlandssvenskan än sverigesvenskan av den enkla anledningen att det finns ett finskt uttryck "mitä siihen tulee".

Flera av oss har kanske i sommar besökt Sverige. Och eventuellt förvånat sig över att inte ha blivit förstådda, när vi har talat vårt modersmål. Det beror för det mesta inte på att svenskarna är dumma, utan på att vi omedvetet — eller medvetet — använder ord som bara förstås av oss själva och av andra som också kan finska. Som att säga "det är fast från honom" — det är en översättning en skolelev kan åstadkomma, men svenska är det inte. Varken när skoleleven eller en vuxen står för det. "Det beror på honom" heter det på svenska.