På småtimmarna måndagen den 28 november nådde transportfacket AKT och arbetsgivarna efter sega förhandlingar i ett par veckor ett avtal som faller inom ramavtalet. Samma förmiddag undertecknades så ramavtalet, det första i sitt slag. Också staten drar sitt strå till stacken.

Även om Finlands Näringsliv tidigare lite vagt talat om att ramavtalet skulle ha tillräcklig täckning, visade det sig på slutrakan att EK tänkt sig ett närmast heltäckande avtal. Utan strategiskt viktiga AKT hade försöken att nå ett ramavtal runnit ut i sanden. Ändå var täckningen före AKT:s målgång uppe i 92 procent. Nu blev täckningen 94 procent, så att den ar 100 procent på den offentliga sektorn och 91 på den privata. Vissa mindre avtalsbranscher kan ännu komma till.

Inte ens under de inkomstpolitiska avtalens tid blev procenten lika hög. Och helt unikt är att ramavtalet täcker samtliga sektorer: industri, service och transport samt den offentliga sektorn.

Så värst många förbund torde ha vågat tro att ramavtalet verkligen skulle ros i land då det godkändes i FFC:s styrelse den 13 oktober. En synnerligen nöjd FFC-ordförande ger medlemsförbunden en stor eloge för det idoga arbete som utförts vid de många förhandlingsborden. Lauri Lyly framhöll att ramavtalet ger både den förutsägbarhet och den stabilitet som dagens ekonomiska läge kräver.

Ramavtalet sägs ha lånat drag av den danska modellen. Sitter omplanteringen väl torde de två sydösterbottningarna — FFC: Lauri Lyly från Bötom och EK:s vd Mikko Pukkinen från Storkyro — mötas igen om två år då det är dags för nästa avtalsrörelse. Före det stundar dock arbete i många arbetsgrupper som bland annat ska ta fram en arbetsmarknadsmodell på senhösten.