Arbetsgrupper och samarbetsförhandlingar ger allt mer jobb, samtidigt som det blir allt mindre tid över för att träffa de vanliga arbetstagarna. Så beskriver JHL:s huvudförtroendeman Sune Forss vardagen i Borgå. Stöd i det tunga uppdraget får han av de andra fackförbundens huvudförtroendemän. Med dem fungerar samarbetet utmärkt.

– DE SENASTE ÅREN har samarbetsförhandlingarna och uppsägningarna tagit mycket tid. Det har varit tuffa år, konstaterar huvudförtroendeman Sune Forss som representerar JHL:arna vid Borgå stad.

Olika arbetsgrupper och förhandlingar upptar en stor del av hans tid. Arbetsbördan har bara ökat med åren, anser Sune som till yrket är timmerman. De senaste fem åren har han varit huvudförtroendeman på heltid och innan det var han arbetarskyddsfullmäktig.

– Folk mår inte lika bra som tidigare. Det har blivit mer stressigt och medelåldern är hög. Det kommer också nya förordningar och program hela tiden. Det har blivit mindre av det man gjorde förr som huvudförtroendeman, att förhandla om löner och sådant.

I Borgå har JHL ungefär 800 medlemmar. Merparten är städare, kökspersonal och teknisk personal. Dem han representerar hinner huvudförtroendemannen inte träffa så ofta.

– Allt för sällan nuförtiden. Jag är mycket beroende av förtroendemännen på arbetsplatserna. Med dem försöker jag hålla regelbundna möten, men inte heller det vill alltid lyckas. Arbetsbördan har ökat så mycket. Det blir långa dagar, man är aldrig ledig.

I framtiden kan kommunsammanslagningar komma att ge ännu mer arbete.

– Dessutom ger också privatiseringen mycket arbete.

DÅ ARBETSBÖRDAN ÄR TUNG är det viktigt att få mentalt stöd. Det stödet får Sune Forss främst av de fyra andra huvudförtroendemännen och tre arbetarskyddsfullmäktige vid Borgå stad. De förtroendevalda delar nämligen kontorslokal.

– Då man har tystnadsplikt kan man inte tala med vem som helst. Men här diskuterar vi saker på våra kaffepauser och också annars.

Också samarbetet och intressebevakningen underlättas av att man sitter nära varandra och dagligen umgås.

– Det gör att vi lättare kan komma fram till kompromisser. Vi är starkare då vi har gemensamma åsikter och inte behöver strida sinsemellan på möten med arbetsgivarsidan.

Den praktiska lösningen att de förtroendevalda sitter i rummen bredvid varandra betecknar han som mycket bra för facket. I Borgå verkar också arbetsgivaren vara nöjd med systemet.

– Det var personalchefen som ville ha det så här. Det är bekvämare också för arbetsgivaren att ha oss på samma ställe. Men många kommuner brukar lägga förtroendemännen så långt från varandra som möjligt, berättar Sune Forss.

Det var vid sammanslagningen av Borgå stad och Borgå landskommun 1997 som arbetstagarrepresentanterna flyttade ihop till den gemensamma kontorslokalen, och det var efter det som samarbetet tog fart på allvar.

Akava-anslutna FOSU är störst i staden, medan STTK-trion Jyty, Tehy och SuPer är mindre än JHL.

PÅ MÅNGA HÅLL driver fackförbunden sina egna intressen utan att samarbeta sinsemellan. Så får det inte vara, anser JHL:s huvudförtroendeman i Borgå.

– Det är inte till nytta för någon annan än arbetsgivaren. Samarbete är viktigt, men på många håll är det är svårt. Vad jag har förstått strids det mycket vid till exempel löneförhandlingar.

En fördel i det här avseendet är att fackförbunden inte är så klart uppdelade mellan olika branscher.

– JHL har närvårdare som medlemmar, men det har också SuPer, Tehy och Jyty. Vi driver alla samma intressen. Där det finns klarare gränser mellan förbunden, finns det säkert mer stridigheter.

Det handlar också om att ha en kultur av tolerans. Då man förstår varandra och kan lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan kan man bättre förbättra villkoren för alla arbetstagare.

– Men självklart är vi inte alltid av samma åsikt som de som hör till Akava i till exempel lönefrågor, säger Sune.

JHL och STTK-förbundet Jyty har så mycket gemensamt i Borgå att Sune Forss inte avfärdar en sammanslagning över centralorganisationsgränserna.

– Säkert skulle vi tjäna på det.

Till de Akava-anslutna kommunanställda är gapet betydligt större.

– Att vi skulle gå ihop med dem? Nej, nej… Det skulle medlemmarna aldrig godkänna och Akava skulle köra över oss andra, säger Sune Forss, men påpekar samtidigt att samarbetet med Akava-anslutna fungerar bra i Borgå.

AV ARBETSTAGARNA HOPPAS Sune Forss att de ska kontakta huvudförtroendemannen i god tid om de har något att säga.

– Det verkar som om tröskeln att ta kontakt är hög. På arbetsplatserna pratar man om problemen, men man tar inte kontakt med huvudförtroendemannen i tid. Det beror säkert på att de inte känner mig då jag inte har tid att besöka arbetsplatserna.

Hälsningen till arbetsgivaren är liknande. Huvudförtroendemannen önskar sig mer information och diskussion i god tid.

– Det är svårt att påverka besluten nästan är fattade. Det är viktigt att vi har en personalrepresentant i alla arbetsgrupper. Då behöver man inte höra om saker ryktesvägen.

JHL hinner inte alltid av att ge huvudförtroendemannen det stöd han behöver. Fler besök från facket finns med på önskelistan.

– Regionkontoret har ett så stort område att de inte har tid med besök. Om vi har någon utbildning är de här en kväll eller två per år, men annars kan det gå flera år utan att man ser dem. Om vi kallar hit dem kommer de, men annars hinner de inte.

Vilken är då huvudförtroendemannens viktigaste uppgift, enligt Sune Forss?

– Det är nog att följa med att samarbetslagen följs, skulle jag säga.