En enkät som FFC gjorde bland sina medlemmar 2010 visar att 73 procent av förbundens medlemmar har en förtroendeman på sin arbetsplats. Färre än hälften, dvs. 47 procent av de medlemmar som arbetar på arbetsplatser med färre än tio anställda uppgav att det finns en förtroendeman på arbetsplatsen. Av dem som arbetar på arbetsplatser med över 250 anställda uppgav 96 procent att de har en förtroendeman på arbetsplatsen.

På stora arbetsplatser har olika personalgrupper egna förtroendemän. På merparten av arbetsplatserna ser verkligheten annorlunda ut.

– Realiteten är att fackföreningsrörelsen inte kommer in på små arbetsplatser. Det finns alldeles för sällan förtroendemän i små företag. Arbetstagarna får klara sig själva, säger Antti Veirto, chef för PAMs samhällspolitiska enhet.

DE SMÅ OCH MEDELSTORA företagens andel av sysselsättningen har ökat stadigt sedan början av 1990-talet. Arbets- och näringsministeriets senaste företagsamhetsöversikt visar att 72 procent av de nya arbetsplatser som skapats sedan dess finns i små och medelstora företag.

Under samma tid har de stora företagens andel av företagsbeståndet och sysselsättningen minskat. År 1993 sysselsatte de över en fjärdedel av personalen inom den privata sektorn, år 2009 endast en femtedel.

Företag med färre än tio anställda utgör 93 procent av alla företag. De små och medelstora företagen, dvs. sådana som har under 250 anställda, utgör totalt 99,8 procent av alla företag.

Mest små företag finns inom branscher som producerar utbildning och personliga tjänster, exempelvis friser- och skönhetssalonger. Kommunernas ökade användning av köptjänster har skapat många små företag inom socialservicebranschen.

DEN PRIVATA TJÄNSTESEKTORN ökade kraftigt efter recessionen på 1990-talet. Inom tjänstesektorn har tillväxten gjort att vi samtidigt fått allt större aktörer.

– Både inom handeln och i fastighetsbranschen har det förekommit att stora aktörer köper upp små. På det hela taget är vårt fält synnerligen tudelat. Hälften av arbetstagarna i våra branscher arbetar i företag med färre än 50 anställda. Å andra sidan arbetar nästan hälften av alla handelsanställda i företag med mer än 500 anställda, säger Antti Veirto.

Inom industrin är det på produktionssidan inte längre en fördel att vara stor. Industrin i västländerna klarar inte priskonkurrensen inom massproduktionen, utan måste specialisera sig. Inom produktutveckling och marknadsföring är det däremot en fördel att vara stor.

Metallförbundets utredningschef Jorma Antila uppger att stora företag flyttar över sin verksamhet på underleverantörer. För förbundet betyder det att man måste börja se till att förtroendemännen har tid för sina uppgifter. I mindre enheter får förtroendemännen enligt avtalen inte lika mycket tid att sköta förtroendeuppgifter som i stora.

KONFLIKTER PÅ SMÅ ARBETSPLATSER sysselsätter PAMs funktionärer.

– På stora arbetsplatser kan förtroendemännen vanligtvis lösa konflikterna, säger Antti Veirto.

Jorma Antila menar att på 30–40 procent av de små arbetsplatserna är relationerna tämliga goda. Företagsstorleken inverkar också på lokala avtal. På små arbetsplatser delas lokala löneförhöjningar ofta jämnt åt alla. För förhandlingsparterna är det enklast att inte väcka ont blod, och arbetsgivarsidan har inte personer som är specialiserade på personalfrågor.

Utredningen Intressebevakning på små arbetsplatser 2008, som FFC gjort, visade att organiseringen på små arbetsplatser är brokig. Inom den privata socialservicebranschen hörde arbetstagarna till exempel till flera olika förbund, trots att de utförde samma arbete. På en arbetsplats med färre än tio anställda fanns det medlemmar i tre förbund eller ännu flera. På en arbetsplats fanns det en "förtroendeman" som hörde till Nya ingenjörsförbundet, men dem som han representerade hörde till andra förbund än han själv.

Förändringar i företagsstrukturen påverkar hur rättigheter och skyldigheter i arbetslivet genomförs i praktiken. Arbetstagarnas organisering är viktig, men borde man också driva på arbetsgivarsidan att organisera sig på små arbetsplatser? Metallförbundets Jorma Antila säger att det är i arbetstagarnas intresse att arbetsgivarna är väl organiserade.