Finlandssvenska barn läser sämre än finskspråkiga. Den nyheten har basunerats ut i stora rubriker och många har försökt sig på en tolkning. Varför är de finlandssvenska skoleleverna ungefär ett läsår efter sina finska kamrater?

Jag är själv mest benägen att tro att det beror på olikheterna i språket. Finskans skrivs som det uttalas, bara man kommer ihåg att u uttalas o och o som å. Så har vi då svenskan, med ord som kort. Det uttalas antingen med lång o-ljud och eller kort å-ljud. Våra sje-ljud är sedan ett kapitel för sig.

Vilken sats är lättare att skriva ner efter diktamen: Kalle katseli kelloa eller Kjell skällde vid källan?

Jag har tidigare nämnt radioprogrammet Språket klockan 18.10 på Radio Vega på söndagar. Jag lyssnade nyss på ett program som var mer givande än vanligt. Jag hoppas att många lärare också lyssnade.

I dagens avsnitt ingick ett inslag från en andraklass i en skola i Göteborg. Klassen började varje dag med en timmes läsning. Först läste läraren ur en bok, sedan fick barnen diskutera och ställa frågor i par eller läsa vidare på egen hand. Varje dag ska barnen hemma läsa en halv timme i en bok. Och läskunnigheten är bra, liksom intresset för böcker.

En av de intervjuade flickorna sa att en bra bok är en tjock bok! Något helt annat än den idrottsman som på frågan om vilken bok han läser svarat med att så sjuk blir jag inte!

Som bäst hålls det julfester eller firmafester i många företag. På finska heter det pikkujoulut. Vi har också en finlandssvensk lillajul, den firar vi lördagen före första advent, i år den 26 november.

Jag har nu prövat på att vara pensionär i nästan ett halvår och kan konstatera att det är riktigt trevligt. Det innebär att jag med denna text avslutar mina drygt tio år som kolumnist i Löntagaren. Nu får yngre krafter ta över. Tack för alla kommentarer ni gett mig muntligen eller skriftligen.