– Avgiften för barnträdgården där min dotter går har blivit högre eftersom de lär barnen estniska och engelska. Som ensamstående är det också jag som måste finansiera min sons högre utbildning.

Ett problem för Danilova är att hon inte kan estniska och därför inte kan söka jobb utanför den ryskspråkiga delen av Estland. Hon har nog tid att studera estniska men har problem med att skaffa 2050 EEK för en språkkurs.

Fara utomlands

I framtiden hoppas Jelena Danilova kunna fara till Sverige.

– Det är väldigt svårt att leva här. I Sverige tror jag att jag kan vara mera självständig. Där vill jag bli frisörska och kunna erbjuda en god utbildning åt mina barn.

Ida-Viru området dit Narva hör är ett gammalt gruvområde och huvuddelen av arbetskraften jobbar inom industrin. Det som under sovjettiden var ett blomstrande industriområde anses nu som ineffektivt och dyrt. Merparten av de arbetslösa är lågutbildade arbetare, men en del är också välutbildade specialister.

– Den sovjetiska militär industrin behövde till exempel piloter och ingenjörer som var specialister på ett visst område. Det är svårt att skola om dessa specialister, säger sociologen Avo Trumm vid Tartu universitet.

Estniska arbetare stormar inte Finland

Trots att en del av esterna skulle vara redo att fara utomlands för att jobba, tror inte Trumm att det är frågan om något bestående. Han tror inte att det verkligen skulle vara 5 000 människor som varje år skulle söka jobb bland annat i Finland. Dagmar Kutsar är av samma åsikt.

– Jag tror inte att det kommer att bli så dramatiskt. Esterna har djupa rötter i sitt hemland och har svårt att lämna sina hem. De långtidsarbetslösa kommer inte att fara, men de högt utbildade åker säkert och då lider Estland.

En orsak till att Kutsar inte tycker att Finland skall oroa sig för ett plötslig ström av estniska arbetssökare är att arbetslösheten inte är total.

– Människorna kan inte bara leva på arbetslöshetsbidrag. De arbetslösa har andra inkomstkällor som de inte uppger. Ingen vet riktigt hur de kan överleva.

Risk att bli bananrepublik

Raul Eamets har redan i sju år skrivit artiklar om arbetslösheten. Han är lektor vid ekonomiska fakulteten vid Tartu universitet. Han tycker att staten borde använda mera resurser till utbildning av arbetslösa.

– Yrkesutbildningen är gammalmodig både när det gäller lärarna och utrustningen. Många av de som utexamineras från yrkesskolorna blir direkt arbetslösa.

Eamets säger att Estland bra kunde ta ett lån för att få pengar för de arbetslösa. Han tycker att eftersom utlandsskulden inte är så stor har Estland råd med ett lån. Alternativt kunde landet söka EU finansiering.

– Om vi inte vill bli en bananrepublik måste vi höja arbetarnas färdigheter. Företag som Elcoteq anväder vår billiga arbetskraft och erbjuder mekaniskt arbete. Vi måste bli av med vårt rykte av att ha billig och okvalificerad arbetskraft, säger Eamets.

Han påpekar att esterna inte egentligen är dåligt utbildade. De flesta har en utbildning på andra stadiet, men problemet är att deras kunskaper är föråldrade. Därför anser han att det behövs en bättre yrkesutbildning.

Immigranter blir skattebetalare

Han tror inte heller att så många ester kommer att söka sig till Finland för att få jobb i och med ett eventuellt EU medlemskap.

– Det är typiskt att fackförbund är så kritiska till arbetskraft från andra länder. Förr var man rädda för att arbetare från Spanien och Portugal skulle ta alla jobb men i praktiken är arbetskraftsmobiliteten från andra EU länder rätt låg.

Istället tycker Raul Eamets att många EU länder borde välkomna arbetare från andra länder. Han tycker att det är Estland som får problem om människor flyttar från landet och den naturliga demografin förstörs. Då befolkningen åldras snabbt och det inte finns mycket barn som i framtiden kan bli skattebetalare behövs det immigranter.

– Till exempel Tyskland behöver 300 000 — 500 000 immigranter som skattebetalare för att finansiera den armé av pensionärer som de har.

Estland har varit med om snabba förändringar. I början av 1990-talet arbetade 22 procent av arbetstagarna inom jordbruket. Fem år senare hade talet sjunkit till nio procent. Motsvarande förändringar tog femton år i EU länderna och i Japan.

– Vi övergick snabbt från det gamla ekonomiska systemet till det moderna. Visst är det positivt att Estland utvecklats så snabbt, men det sociala systemet hängde inte med, säger Eamets.

Högre levnadsstandard behövs

Alice Lugna är rådgivare för arbetsmarknadsnämnden vid social ministeriet i Estland. Hon tycker att situationen har ändrat sig om man jämför med hur det var för fem år sedan.

– Nu kan vem som helst bli arbetslös. Förr var det de dåligt utbildade eller de som hade för höga förväntningar beträffande nya jobb som blev arbetslösa, säger Lugna.

Beträffande Jelena Danilova och hennes beslut att fara till Sverige, tror Lugna att Danilovas problem att få service har att göra med ett missförstånd.

– Om hon bor lagligt i Estland kan hon nog få språkkurser och annan service, även om hon saknar estniskt medborgarskap. Visst är budgeten begränsad, men det ordnas gratis språkkurser. På hösten börjar till exempel en ny kurs.

Hon delar inte Eamets åsikt om att Estland riskerar att få ett rykte av att vara en bananrepublik.

– Det är inte ett problem att esterna skulle vara dåligt utbildade. Däremot har vi nog billig arbetskraft för levnadsstandarden är inte så hög som den borde vara, säger Lugna.

Hon tycker att det är ett problem att eleverna i yrkesskolorna inte får jobba som lärlingar. Enligt henne är det bara få yrkesskolor som producerar arbetslösa.

– Från och med nästa år kan vi eventuellt erbjuda unga och kanske äldre en möjlighet att jobba som lärlingar och bli upplärda av arbetsgivaren.

Arbetslös men optimistisk

Schenja Ivanoff har varit arbetslös i fyra år. Han arbetade som elektriker i Narva, men när företaget där han jobbade började rationalisera sades han upp.

Från att ha förtjänat 2 500 EEK per månad, får han 500 EEK varje månad som socialbidrag. Arbetslöshets understödet tog slut efter ett halvt år.

– Eftersom jag är arbetslös borde jag fortfarande få understöd. Nu arbetar jag svart för att överleva.

Han brukar hitta jobb på sommarstugor, men på vintern är det speciellt svårt att hitta jobb. På frågan vad regeringen borde göra för att hjälpa honom, svarar han att det skulle räcka med ett jobb.

– Jag skulle ta emot vilket jobb som helst. Eftersom jag är fyrtionio år är det väldigt svårt för mig att hitta jobb.

Men framtiden verkar inte helt hopplös, för Schenja Ivanoff har från arbetskraftbyrån fått höra om ett fabriksarbete han kunde få.

KATJA RÖNKKÖ