Maj-Britt Jousmaa, f. 1943, valde att stanna hemma då hennes yngsta barn var två år och hennes mor inte längre kunde ställa upp som barnvakt. Hon bytte ut jobbet på Fridebo åldringshem mot att jobba hemma som familjedagvårdare och samtidigt ta hand om sina egna barn.

Maj-Britt har aldrig ångrat sitt beslut; hon är barnskötare till utbildningen och har hittat ett jobb som passar henne, ett jobb som dessutom inte sliter på ryggen lika mycket som de tunga lyften på åldringshemmet.

– Om man är nöjd med sig själv kommer man också bra överens med barnen. Men om man inte är nöjd med sig själv går det lätt ut över barnen — man börjar kritisera dem, säger Maj-Britt som talar utifrån sin mångåriga erfarenhet att jobba med barn under skolåldern.

Med jämna mellanrum stiger Maj-Britt upp från matsalsbordet där vi sitter och pratar medan de fyra barnen vilar efter lunchen. Hon går mellan fönstren och kollar att småttingarna, de båda ettåringarna sover lugnt — den ena utanför köksfönstret, den andra på övre terrassen. Försommarregnet stör inte sömnen och när vi pratat färdigt, vid halv tvåtiden ser Maj-Britt att det är det är dags att lyfta upp barnen ur vagnarna.

Barnvänligt egnahemshus

– När jag var ny som dagmamma var jag så noga med att städa grundligt och torka golven med vått varje dag när barnen gått hem, men så noggrann är jag inte längre, säger Maj-Britt och jag förstår att arbetet flyter lättare så här, barnen är inte i behov av helt bakteriefria utrymmen för att må bra. Och hit till Jousmaas trivsamma egnahemshus med ett stort lekrum i nedre våningen, kommer barn som inte är allergiska för djur. De två hundarna är en viktig del av familjen.

– Men de nya dagmammor som staden anställer ska inte ha hund, djurallergin har blivit så vanlig bland barn, förklarar Maj-Britt.

På 70-talet var moderskapsledigheterna kortare och det hörde inte till ovanligheterna att barnen som kom till Maj-Britt, eller Mabbe som hon kallas, var endast 4—5 månader gamla.

– För mig som skött tre egna babyar var det lätt att ta hand om så små barn, de visar sällan hemlängtan på samma sätt som över ettåringarna.

Staden trygg arbetsgivare

Att vara anställd av staden har sina fördelar; Maj-Britt behöver inte bry sig om vad föräldrarna betalar för dagvården, lönen utbetalas av staden efter att hon lämnat in sin månadsrapport. Och som stadsanställd är en sjukskrivning ingen katastrof — det finns alltid en reservdagmamma som kan rycka in.

Sommarsemestern får hon ta ut enligt önskemål, men brukar samordna den med tidpunkten då de flesta av föräldrarna till dagbarnen har semester vilket brukar vara i juli. 38 semesterdagar har Maj-Britt rätt till efter så här många år i stadens tjänst.

– Dessutom har vi stöd av varandra, vi fyra dagmammor som hör till samma grupp där vi också har våra reservdagmammor. Vi träffas regelbundet tillsammans med barnen och Ekenäs familjedagvårdsledare Stina Berglund.

– Och enskilt med Stina kan jag diskutera allt, också barnen om jag behöver, men med åren har jag lärt mig att ha tålamod; det som jag tidigare kunde uppleva som ett problem vet jag att brukar ordna sig.

Fungerar som ett hem

Maj-Britt tar emot det första dagbarnet halv åtta på morgonen, ställer i gång morgonmålet och litet senare droppar de andra barnen in och det är dags att promenera till den närbelägna skogen eller lekparken för förmiddagsleken. Speciellt på våren, sommaren och hösten är utflykterna i naturen välkomna äventyr för barnen.

– Visst blir arbetsdagarna långa. Tio timmar har gått då det sista barnet avhämtas vid halv sextiden, säger Maj-Britt. Ibland ställer hon också upp efter arbetstid om någon förälder ber henne om det och hon inte är upptagen med något annat.

– Allt det man ställer upp på får man nog igen, säger Maj-Britt och talar igen utifrån sin gedigna erfarenhet.

– Jag trivs så bra med att jobba hemma, jag behöver inte stressa med att fixa upp mig på morgonen för att gå till en arbetsplats utanför hemmet och i vilket annat jobb skulle jag t.ex. kunna sätta på tvättmaskinen mitt på dan! Här hemma kan det heller aldrig bli tal om att få problem med arbetskamrater.

– Om en vän eller bekant ringer på dörren kan vi prata bort en stund medan barnen håller på med sin lek. Familjedagvård fungerar som vilket hem som helst, förklarar Maj-Britt.

Ärlighet och hänsyn

Vad har Maj-Britt som rättesnören i sin barnuppfostran? För visst är det också fråga om barnuppfostran när man tillbringar så många timmar med så små barn som Maj-Britt gör dagligen.

– Jag försöker lära barnen ärlighet och t.ex. att tacka för maten och i de här blandade åldersgrupperna lär de sig att ta hänsyn till varandra, också till mycket yngre barn, svarar Maj-Britt som själv växte upp i Österby som äldst i en syskonskara på sex barn.

Maj-Britt och Lasse Jousmaas tre egna barn är utflugna för länge sedan och de har bildat egna familjer och fått åtta egna barn. Lasse accepterade från början att Maj-Britt tar hand om dagbarnen i familjens hem. Han är ett år äldre och pensioneras från jobbet som brovakt om knappt ett år.

– Men jag tänker inte ännu gå i pension — jag jobbar så länge det känns lika bra som det gör idag!

SUNNIVA EKBOM