Den unga generationen tycks ha en naturlig och avspänd inställning till fackligt medlemskap. Den gemensamma intressebevakningen, som kan sägas vara grundvalen för fackets arbete, är också vad unga mest värderar. Arbetslöshetsskyddet ligger likaså högt på skalan, men inte högst som många säkert hade väntat sig. Däremot tycks inte slentrian eller 'yttre tryck' ha någon större betydelse för fackligt medlemskap. Att ansluta sig till facket är för de flesta unga ett medvetet val baserat på en sund bedömning av egna intressen. Detta ger facket en stabil grund att bygga verksamheten på.

Något egentligt motstånd mot organiserad facklig verksamhet tycks inte längre finnas att döma av undersökningsresultatet. Ytterst få ser ideologiska eller principiella skäl till att avstå från medlemskap. Rädslan för att bli stämplad eller förarga arbetsgivaren om man blir medlem är också helt marginell. Här återspeglar nog undersökningen en förändring i samhällsklimatet. Facklig verksamhet är definitivt etablerad och accepterad i samhället.

Skillnaden i inställning till politiskt engagemang är påfallande. Medan en stor majoritet finner det både nyttigt och naturligt att ansluta sig till facket är det bara en liten minoritet som vill verka politiskt. Här borde nog larmklockorna ljuda inom de politiska ungdomsorganisationerna. Löntagarungdomen verkar inte ha hittat partierna.

Med tanke på den intressebevakning facket i främsta hand förväntas driva är det olyckligt om politiken töms på unga aktivister. För frågorna går hand i hand. Reformpolitik måste drivas både på arbetsmarknaden och inom det politiska beslutsfattandet för att vara framgångsrik.

HANS JERN