Attackerna den 11 september hade en fruktansvärd konkretion. Dramat byggde på en kuslig precision, flygplanen som krossade World Trade Center i New York gjorde plötsligt alla filmfantasier till grym verklighet. Sorgen lägrade sig tung över en hel kulturkrets. Känslan av kaos och osäkerhet var under några höstveckor bedövande.

I det läget hade USA en president som talade till folkets mest patriotiska känslor. Det var ingen hejd på George W. Bushs frasfyllda svada när terrorattacken utmålades som ett angrepp på alla de värden som innefattas i det amerikanska frihetsbegreppet. Förövarna, med al Qaida-ledaren Usama bin Ladin i spetsen, skulle spåras upp och rökas ut ur sina hålor. Förenta nationerna ställde upp som garant för det försvarskrig som nu blev oundvikligt. Snart dundrade bombplanen över Afghanistan, talibanerna fördrevs och ett fortfarande okänt antal civilpersoner strök med "av misstag". Så är det i alla krig, löd den enkla förklaringen.

Efter ett års jakt har amerikanska militärer fortfarande ingen aning om var bin Ladin befinner sig. Har han dött i bombningarna eller gömmer han sig bland sina vänner i Pakistan? Om detta i sitt slag gigantiska misslyckande talar Bush numera tyst.

Däremot har kampen mot terrorn fått inslag som befinner sig fjärran från den liberalism som alltid brukar lyftas fram som ett amerikanskt särmärke. Om Bush månaderna efter den 11 september vann sympatier över hela världen gjorde han snabbt sitt bästa för att förkväva dem. På ett alltmera maktfullkomligt sätt har USA agerat som världspolis, ovillig att rätta sig efter internationella spelregler.

De mest chockerande åtgärderna — som behandlingen av de 600 fångarna på militärbasen Guantánamo Bay — noterades visserligen i europeiska medier. Men det djupare medvetandet om det som sker tycks ha upplösts i sommarvärmen. Det framgick i juli att FBI enligt de nya lagen "USA Patriot Act" har rätt att göra grova intrång i amerikanska medborgares privatliv. Minsta brottsmisstanke ger polisen rätt att bryta sig in i hem och på arbetsplatser för att granska innehållet i datorer. Och värst av allt: man uppmanar personal på bibliotek och i bokhandlar att rapportera om vilka böcker folk läser! Polisen kan alltså gå in i närmaste bibliotek och kräva att få besked om exakt vilka böcker du läst den senaste tiden. Minsta "felläsning" kan resultera i omfattande undersökningar. Hur många tusentals fall av det slaget som redan är under utredning vet ingen.

Det är förbluffande att protesterna mot detta intrång i de heligaste av demokratiska rättigheter, tanke- och yttrandefriheten, förblivit så lama. Till och med journalisterna är rädda, säger det amerikanske biblioteksförbundets ordförande Judith Krug till Dagens Nyheter.

Är det faktiskt så illa att den amerikanska pressen, skolbildande för all grävande journalistik, totalt underordnat sig den Bushska patriotismen?

Terrorism ska givetvis bekämpas. Men när man anser sig försvara västerländsk civilisation ska kampen föras med civiliserade medel, inte med påbud som snarare hör hemma i den gamla socialistiska statsmodell som borde ha dött med Sovjetunionen.

Den 11 september ska vi visa vördnad för alla de oskyldiga offer som krävdes. Att bevara drömmen om frihet och solidaritet i sitt hjärta är bästa sättet att hedra de dödas minne.

Men för George W. Bush och hans rådgivare är världen svartvit och USA en skinande riddare i envig med ondskans drake. Nu väntar nästa krig, mot Saddam Husseins Irak, och ett ännu större antal döda. Alltmedan Usama bin Ladin ler, antingen han befinner sig i himlen eller helvetet. Allt gick som han planerat.