– Jag jobbar här som vem annan som helst, hurså? svarar t.ex. montör Simon Akiki.

Akiki, som kommer från Libanon, har arbetat på ABB i tre år. Han är glad och pratsam och det är kanske en av orsakerna till att han har anpassat sig till det finländska arbetslivet utan problem.

– När man ska anpassa sig till ett nytt land hänger det mycket på hur man själv förhåller sig. Om man håller sig för sig själv på jobbet och på fritiden kurar i sitt hem, ja, då får man lov att acceptera sin ensamhet. Inte kommer kompisarna och knackar på fönstret, inte, konstaterar Akiki.

Akiki gör som han lär.

I början blev han bekant med dem han jobbade närmast med och småningom har bekantskapskretsen vidgats. Nu verkar han som arbetarskyddsombud och får hälsa på sina arbetskamrater på nästan alla språk han kan när han går omkring på fabriken: åtminstone på engelska, franska och finska.

Med på kurs och kryssning

Akiki är också aktivt med i Metallarbetarförbundets verksamhet. Han blev medlem så fort han hade möjlighet till det.

– För tryggheten och möjligheten till utbildning, motiverar han.

Han har deltagit i den fackliga utbildningen, gått på arbetarskydds- och datakurser, varit med på skidutfärd och varit på Tysklandsresa med förbundet.

– Ja, och så kryssningarna, de är då livliga, skrattar Akiki.

Fackförbunden var bekanta för Akiki redan innan han kom till Finland. När han var här frågade han efter dem av arbetskamraterna och så studerade han anslagstavlorna på jobbet.

Han finner just ingenting han vill bättra på i det finländska arbetslivet.

– Klart att lönen alltid kunde vara bättre men det är ju en helt naturlig önskan hos den snikna människan, raljerar han.

Viktigt på riktigt är det att allas löner höjs samtidigt och lika mycket, fortsätter han sedan allvarsammare.

Arbetskontrakt på viss tid gillar han inte alls.

– Då är det ju omöjligt att planera för sin framtid. Man får bara gå och jobba och hoppas att man får stanna kvar.

Fackligt medlemskap självklart

Montören Priscilla Koskula kommer från Mauritius och har jobbat på ABB i tolv år. Under den tiden har invandrarnas antal ökat något och det tycker hon är bra.

Natalia Matikainen, 25, kommer från Estland och hon fick jobb på ABB för två år sedan tack vare ett tips från en släkting. Hon är nöjd med sitt jobb men drömmer om att någon gång få arbeta som försäljare. Också hon gick med i Metall då hon började sitt jobb.

– Skyddet mot arbetslöshet är viktigt, säger hon.

– Ja, och försäkringen, tillfogar Matikainens arbetskamrat, Svetlana Pouchina, 26, som kommer från Ural.

ANNA NIEMELÄ
teksti ja kuvat