Jag håller som bäst på att avverka Ernst Brunners utmärkta, fiktiva självbiografi om Carl-Michael Bellman (1740—95) Han kanske kunde betecknas som en av de allra första populärartisterna och schlagerförfattarna.

Ett är ganska säkert, om han levat i vår tid hade han knappast behövt leva och dö i sjukdom och elände. Ryktet och historierna om honom spreds redan under hans livstid och om det hade funnits ett ordentligt rättssystem hade han kunnat hösta in mängder av royalties för alla olovliga kopior som spreds av hans alster. Redan på Bellmans tid sjöngs Gubben Noak och de andra alstren flitigt på gator, torg och krogar.

Slutligen Gustav III själv, i viss bemärkelse höjdpunkten, bokstavligen kronan, på allt elände. Det sistnämnda sagt i vetskap om många goda insatser som trots allt också gjordes bland annat för bildning och kultur under Gustavs tid.

På detta vis framstår boken som en lärobok i omvänd socialpolitik. Genom att läsa den får vi ett kraftfullt bevis för att det trots allt är värt att betala skatter, att tro på parlamentarism och demokrati och att göra allt för att upprätthålla välfärdsstaten.

Lord Beveridge talade i sin berömda rapport till Brittiska parlamentet 1942 om fem (onda) "jättar": sjukdom, brist, smuts, okunskap och sysslolöshet. Rapporten skrevs mitt under brinnande krig när alla "jättar" var mera påtagliga än nu. Ännu mera makt hade dessa jättar förstås under Bellmans tid. Välfärdsstaten är den gigantiska städkvast varmed vi kunnat sopa bort de flesta av dessa jättar.

Tyvärr är dessa onda jättar ändå inte helt besegrade den dag som är. De företagare som gnäller mest högljutt om skattesänkningar matar tyvärr samtidigt jättarna, och driver på sin egen undergång. Konkurrenskraft och långsiktig lönsamhet handlar det ju inte om. Det kan vi notera bl.a. i de senaste konkurrenskraftsmätningarna. Det kan knappast vara någon slump att Finland tillsammans med övriga nordiska länder år efter år når topplaceringar i dessa mätningar. Konkurrenskraft handlar alltså om frisk, välutbildad arbetskraft, dagvård, skolor och trygga samhällsförhållanden. Om en toppkvalitet som bör belönas i alla instanser: i form av lön åt den som arbetar, skattemedel och avgifter åt de instanser som producerar offentliga tjänster och gott pris för den sålda produkten, d.v.s. tillräcklig vinstmarginal.

Välfärd är således konkurrenskraft, helhetskvalitet och effektivitet och omvänt. De som vill tro något annat kan ju börja med att studera Bellman. Jag rekommenderar boken varmt också åt alla oss andra – en utmärkt julbok!