Orka tillsammans — fram till pensionen

  Företagshälsovårds-
projektet DRUVAN är inne på sitt andra år bland de kommunanställda i Dragsfjärd. Själva namnet DRUVAN härstammar från bokstäver i orden Dragsfjärd, utveckla och upprätthålla arbetsförmågan (UUA, på finska TYKY). Projektet är på tre år och tredelat: företagshälsovård med regelbundna hälsokontroller, sjukvård, rehabilitering med mera, UUA som bygger på Metal Age verksamhet och forskning — Svenska Handelshögskolan undersöker de ekonomiska och hälsoeffekterna.

Företagshälsoläkare Ove Näsman i Dalsbruk tog fram metoden Metal Age tillsammans med professor Juhani Ilmarinen på Institutet för Arbetshygien. Näsman har presenterat metoden i ett dussin länder och mottagandet har varit positivt. I slutet av april ordnar KAT en kurs i Karis.

– Nyckelordet är välmående. Att leva hälsosamt ger ett meningsfullt liv men lagom är bäst, säger Näsman och varnar folk för att låta motionsivern och hälsokosten ta överhand, bli det viktigaste i livet.

Metal Age har tillämpats med gott resultat på stålverket Fundia och i maj 2002 anammades så metoden av Dragsfjärds kommun. Fullmäktige var genast med på noterna, också facket har varit med från början.

– Det är viktigt att få hela gänget med, att heller pruta på målsättningarna för att komma ett steg framåt. Delaktighet är A och O, att prioritera tillsammans var vi ska börja. Det drar mattan under motståndarna, ingen saboterar då alla är med. Ofta räcker 8–10 timmars planering, säger Näsman.

Åtgärdsförslagen ska vara konkreta, inte typ utbildning utan exakt vad, var och när. Att se att något händer konkret ger också impulser att gå vidare. Så har t.ex. daghemspersonalen beslutat att alla grupper går ut samtidigt på fredagar så alla träffas. På ämbetshuset har det igen gällt att höja imagen.

Lönsam satsning

Viktigt är att alla är med, att informationen flyter mellan olika enheter, framhåller kommundirektör Klas Nyström. Han anser att Metal Age är ett så inrotat begrepp att det får hänga med trots att det här ju är fråga om kommunala jobb på alla sektorer.

Kalla siffror, som nästan tredubblade lönekostnader för sjukvikarier under åren 1999–2001 visade att personalen inte mådde bra, trots att sjukfrånvaron ändå hölls på en rätt moderat nivå. En satsning på företagshälsovården var av nöden, men det gällde också att bygga upp arbetsgemenskapen, organisationen och inte minst ledarskapet. Att bredda kunskapen både vågrätt och lodrätt om vilka arbetsuppgifter var och en hade hand om.

– Vi har diskuterat olika sätt att förbättra situationen på jobbet t.ex. i ämbetshuset där ca 20 av våra 190 arbetstagare finns. Gruppen är brokig men alla tog upp sina saker ur sin synvinkel och diskussionen var hälsosam, säger Nyström.

I höst står skolsektorn i turen. Ungefär hälften av de anställda har hittills haft möjlighet att delta i själva Metal Age biten. Motionen har varit öppen för alla.

Sjukfrånvaron sjönk direkt med 20 procent. Men också orken är en viktig del av projektet, liksom att höja attraktionskraften hos de kommunala jobben med tanke på nyrekrytering.

Mer och mer jobb utförs med mindre personal då budgetlinjen fortfarande är stram. Det går dock bättre nu, för något år sedan mådde personalen sämre och många ansökte om invalidpension. Många fick avslag och fick då välja mellan att kämpa vidare, gå på sjukledighet eller på individuell förtidspension, något som varken gynnade arbetstagare eller arbetsgivare.

– Grundmålet är att människor ska orka jobba till pensionen, det är ett viktigt mål ur båda parters synvinkel. Vår företagsläkare Ove Näsman gör ett bra jobb, vi har de kommunala beslutsfattarna med oss och personalenkäterna visar redan nu att vi är på rätt väg. Kommunanställda mår bättre än jämförelsegrupperna, konstaterar kommundirektören Klas Nyström.

INGEGERD EKSTRAND

Arbetet görs i fyra faser, i grupper på 5–20 personer, med t.ex. företagshälsovården som motor.

Under orienteringsfasen skapas engagemang genom delaktighet. Första steget är att visa hur problemet med ohälsa påverkar helheten och vilka möjligheter som ett uppnått mål ger. Arbetet görs i grupp.

Under interventionsfas 1 är målet klart: att förbättra totalproduktiviteten med hjälp av en välmående och arbetsför personal. Diskussioner förs i grupper om två och två, det ideala är att få fram 5–7 förslag.

Under prioriteringsfasen bedöms problemet i fråga om viktighet, utbreddhet och möjligheter att påverka det.

Under interventionsfas 2 söker diskussionsgrupper svar på frågan vad göra för att förbättra det som prioriterats. Förslag görs för de fyra stödrubrikerna: yrkeskunskap, arbete, arbetsgemenskap och individ.

Det hela utmynnar i en konkret handlingsplan. Viktigt är att gruppen samlas för att följa upp arbetet, detta bör ske inom 3–6 månader sedan man börjat det konkreta förbättringsarbetet.

DRUVAN fick Gunda att börja motionera. I dag spelar hon badminton en gång i veckan och deltar i vattengymnastiken en gång i månaden, på kommunens bekostnad.

– Det är på tok för litet men känns skönt, speciellt i axlarna som är utsatta i mitt jobb, säger lågstadiestädaren Gunda.

En egen simhall i Dragsfjärd står därför högst på önskelistan, hos Gunda och det tiotal kommunanställda som bänkar sig i bussen till Ekenäs för att vattengympa en timme — en utfärd som går på fem timmar totalt, kvällstid.

Camilla Sundell, 48, husmor och städare på ämbetshuset i Dalsbruk, måttar med klubban och berättar att hon motionerat hela livet, mest löpt och skidat.

– Nu har jag börjat med stavgång och innebandy, ibland är också barnbarnen med här i kupolhallen, skrattar hon och tycker att både axlar och nacke blivit bättre av att hon rört sig mera

– Så nog fortsätter jag!

Bättre anda

Beroende på tid och ork försöker Britt-Marie Grönroos, 34, kanslist på socialkansliet, jogga 8–10 kilometer minst varannan dag. Motion är en livsstil för henne. I vinter har hon spelat innebandy men i vår tänker hon röra sig mera i naturen.

– Druvan har fungerat bra, vi har lärt oss att bry oss mera om oss själva. Då mår vi också mycket bättre, säger hon bestämt.

Camilla och Britt-Marie har bara lovord över för den Metal Age grupp som jobbat i I ämbetshuset. Brådskan i jobbet har dock gjort att arbetet ännu är på hälft.

– Men vi har diskuterat och vissa saker har åtgärdats. Det vi lärt oss är att inte alltid ta fram de negativa sakerna i jobbet, också berättar om det positiva utåt. Sammanhållningen har blivit bättre, säger Camilla.

Trebarnsmamman Britt-Marie påpekar att allas synpunkter beaktats och en hel del gjorts. Och det märks.

– Jag tyckte direkt att andan i ämbetshuset blivit bättre då jag kom från mammaledigheten. Och sammanhållningen är verkligen mycket bättre, konstaterar även hon..

Mera motion och raka rör

Tage Lehtonen, huvudförtroendeman för KAT:s avdelning 285 med omkring 150 medlemmar, och även fritidssekreterare i kommunen, myser då han betraktar de innebandyspelande damerna. Motionsintresset har ökat markant bland de kommunanställda, inte bara inför ramen av ledd och organiserad DRUVAN-verksamhet. Många motionerar numera också på egen hand.

– Att också träffa sina arbetskamrater under rörliga former har hjälpt upp gemenskapen, förutom den fysiska och psykiska orken. Överlag har kommentarerna varit positiva, jag har faktiskt inte hört en enda som varit negativ, säger han förnöjt.

Konflikter på arbetsplatserna förekommer också i Dragsfjärd, men Lehtonen drar sig inte för att påpeka att Druvan nog också här haft en positiv effekt. Något som behövs då många arbetstagare fått en ökad arbetsbörda. Sämre tider har gjort att inte alla tjänster längre besatts utan jobbet fördelats på dem som är kvar.