– Jordbrukspolitiken är det största enskilda problemet internationellt sett. I Europa får jordbruket stora offentliga stöd, inklusive exporten av jordbruksprodukter till utvecklingsländerna. Den offentligt stödda exporten undergräver utvecklingsländernas möjligheter att bedriva jordbruk för de egna behoven. Utvecklingsländerna bör ha rätt att skydda den egna jordbruksproduktionen. Förutsättningen för en öppen konkurrens mellan utvecklings- och industriländerna finns ej ännu, säger Folke Sundman, utrikesministern Erkki Tuomiojas specialmedarbetare.

Sundman tillägger att Finland godkänt ett utvecklingspolitiskt program där Finland i sitt bilaterala bistånd vill stärka stödet till landsbygdsutvecklingen i utvecklingsländerna.

Moraliskt ansvar

I Finland pågår för tillfället två olika utredningar indirekt kopplade till uppföljningen av rapporten Rättvis globalisering. Utrikesministeriet presenterar i juni sin utredning om Finlands politiska linje beträffande behovet av en internationell styrning av globaliseringen, som dels också blir ett ställningstagande för Finlands uppföljning av rapporten Rättvis globalisering.

I sitt nyårstal pekade president Tarja Halonen på behovet av uppgörandet av en egen strategi, att vi ser över de nationella politiska åtgärderna angående globaliseringen som i positiv och negativ riktning påverkar ekonomi, sysselsättning, investeringspolitik etc. Statsrådets kansli, under ledning av statsministerns ekonomiska rådgivare Olli Rehn, har hand om den utredningen som görs i samråd med arbetskraftsorganisationerna och som skall vara färdig vid årsskiftet.

– Dessa två utredningar om globaliseringen som den finländska ekonomin är beroende av och som för vår del fört med sig "Kinafenomenet"; att finländska företag etablerar sig i länder med billig arbetskraft, kompletterar varandra, konstaterar Sundman.

– Det är viktigt att vi utreder möjligheterna för att på kort sikt på ett nationellt plan komma med reglerings- och styrningsåtgärder gällande globaliseringen. Faktum är att möjligheterna är begränsade för Finland — ett högt utvecklat industriland med hög bildningsnivå och kvalitetsgaranti som förutsättning för konkurrenskraften —- att tävla om företag som inte kräver dessa kriterier, i jämförelse med låglönepolitiken i utvecklingsländerna. Skattelättnader för företag har också sina gränser, återstår att vädja till de enskilda företagens sociala och moraliska ansvar att stanna kvar i Finland. Formella krav att företag inte får flytta ut ur landet är det svårt att uppställa.

– Som exempel har vi Finnlines beslut att beställa nästa nya fartyg från Italien, trots att Finnlines har fått betydande subventioner för sin verksamhet. Beslutet påverkar debatten angående stödpolitik från statens sida.

Skattepolitiska åtgärder

En mer direkt koppling till rapporten, framställd av ILO-kommissionen, där president Tarja Halonen tillsammans med Tanzanias president Benjamnin William Mkpapa varit ordförande, är att nationerna sinsemellan kommer överens om internationella regleringsformer för utjämningen av fördelarna med globaliseringen.

– Det gäller att få till stånd en ökning av biståndet till utvecklingsländerna, en reform av världshandeln, spelregler för den internationella handeln vilka gynnar utvecklingsländerna, en reform av den internationella världsbankens politik i avsikt att under 10–15 år markant öka investeringarna i utvecklingsländerna, i stället för att som nu koncentrera sig till de s.k. asiatiska tigrarna i bortre Asien och i Latinamerika. Afrika söder om Sahara har fallit utanför investeringsströmmarna.

Möjligheterna för införandet av Tobinskatten som en skattepolitisk åtgärd med avsikt att gynna ekonomin i utvecklingsländerna borde utredas. Tobinskatten, som Attac-rörelsen förespråkat under de senaste åren, innebär att alla spekulativa valutarörelser skulle beskattas med en liten procentenhet, pengar som skulle styras till utvecklingsländerna.

– Andra skatteobjekt är den internationella beskattningen av internationell vapenhandel och miljörelaterade skatter, säger Sundman.

ILO-rapporten förespråkar en reformering av FN-organet ECOSOC — som handhar ekonomiska och sociala frågor — för att skapa det koordinerande samarbetsorgan som behövs för att på ett internationellt plan värna om demokratisk utveckling och rättvis fördelning av globaliseringens positiva effekter.

– Detta kräver förstås att alla ledande stormakter ställer sig bakom förslaget. Hittills har de flesta europeiska länder ställt sig positiva.

Folke Sundman lyfter fram Finlands roll som modell för ett fungerande trepartssamarbete mellan statsmakten, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

SUNNIVA EKBOM