Att facket värnar om sina medlemmars intressen är i och för sig helt naturligt och
legitimt. Samtidigt gäller dock att vara framsynt. Utvecklingen i de nya medlemsländerna
i vårt närområde går i rätt riktning. Då gäller det att vara alert och ha beredskap
att ompröva nödvändigheten av införda begränsningar om situationen förändras eller
det visar sig att farhågorna inte besannas.
Övergångsreglerna Finland och de flesta andra gamla EU-länder infört om
begränsning av arbetskraftens fria rörlighet är måhända motiverade ur trång
nationell synpunkt. Visst har vi rätt att värna tryggheten på vår arbetsmarknad. I
helheten måste vi dock väga in att reglerna i de nya medlemsländerna känns kränkande.
Medlemskapet blir inte fullödigt förrän begränsningarna upphävs.
Därför är det ett gemensamt intresse att anpassningen kan ske snabbt och att
parentesen blir så kortvarig som möjligt. Möjligheterna att befrämja facklig
organisering och ordnade arbetsmarknadsförhållanden i de nya medlemsländerna är
säkert större om arbetstagarna där upplever att de får en likvärdig behandling, än
om de känner sig avvisade.
Östersjöregionen blev i och med utvidgningen en stor hemmamarknad med alla de
möjligheter en sådan erbjuder företag och näringsliv i regionen. Regionen har 90
miljoner invånare. För seriöst tänkande aktörer är detta av långt större vikt än
t. ex. det att det under en tid kommer att finnas tillgång till billigare arbetskraft. En
dynamisk Östersjöregion kan skapas genom samarbete och ordnade förhållanden. Det
ligger i ländernas gemensamma intresse att löneskillnaderna jämnas ut och att den gråa
ekonomin stävjas.
Fattigdomen och de bjärta regionala skillnaderna i regionens sydliga länder är en
hämsko för utvecklingen. Att bygga ut välfärden och ge hela befolkningen ekonomisk
trygghet och möjlighet till ökad konsumtion är en samhällelig och ekonomisk utmaning
med stor potential.