En del nya ord uppstår spontant ur ett behov. Den tekniska utvecklingen har gett oss en massa nya ord, som ingen ännu på 50-talet ens kände till. Orden brukar också förkortas. Datamaskin hette det först. Använder någon mera detta ord? Dator är det som gäller.

En del ord är medvetna omskrivningar. Eufemism kallas det. Typiskt är att omskriva något otrevligt, oroande med mindre skrämmande ord. Se på antalet synonymer till björn och varg — folk trodde förr att de lockade rovdjuren till sig om det nämnde dem vid rätt namn. Så fick vi nalle, brummaren, den brune, honungstass för björn och gråben, ludentass för vargen. Ulv användes också och detta urgamla svenska ord blev så ofarligt att det blev ett mansnamn, Ulf.

Vi fortsätter att hitta på nya uttryck för otrevliga företeelser. Inom fackföreningsrörelsen har en del av dem väckt munterhet. Som när man inte längre fick säga upp folk utan skulle friställa dem. Visst finns det väl någon som använder ordet friställd, men den stora majoriteten håller fast vid de gamla hederliga uppsagd, sparkad, arbetslös.

Folkhumorn brukar också förbättra en del omskrivningar. När det lät fult att tala om kalhuggning lanserades ordet föryngringsytor. I Norrbotten döptes de ganska snart om till murkelodlingar — stenmurklan trivs på marker som körts sönder av stora skogsmaskiner!

Den senaste omskrivningen, eufemismen, som jag har stött på håller tyvärr på att vinna genomslag i medierna och bland andra språkanvändare. Det är ordet lågproduktiva branscher (matalan tuottavuuden alat). Vad då lågproduktiva? Förr talade man om kvinnodominerade låglönebranscher! Jag har fortfarande inte fått klart för mig hur man mäter produktiviteten i vårdarbete — i antalet utskrivna patienter kanske? Men som döda eller levande?

Vårt samhälle är sådant att det inom vissa branscher behövs mer folk än inom andra. En enda karl kan sköta en stor pappersmaskin. En enda karl eller kvinna kan omöjligt sköta om en medelstor butik eller restaurang. Arbetskraftskostnaderna inom dessa branscher är proportionellt större än inom maskindominerade branscher. Men det innebär inte att folk där är latare, gör mindre. Fråga den butikskassa, kioskförsäljare eller bartender som inte ens hinner gå på toaletten under sitt arbetsskift!

Lågproduktiva branscher är ett nyord som vi säkert stöter på i olika sammanhang under hösten. Avtalsrörelsen startar snart på allvar och först gäller det att komma överens om vi ska ha ett inkomstavtal eller inte, det som på finska kallas tupo och ibland på svenska inpo. Inkomstavtal säger mer. En spännande höst blir det på arbetsmarknaden. Jag väntar med spänning på vilka nyord som lanseras denna gång. Hittills har det mer varit regel än undantag att varje avtalsrörelse fött ett eller annat nytt ord.