Flexibiliteten har också bidragit till att arbetslösheten halverats på tio år, sedan Danmark övergick från passiv till aktiv arbetsmarknadspolitik. I juni låg procenten på 6,4 eller 178 000 personer.

Sysselsättningsgraden är hög, 75 procent och arbetsministeriet heter numera sysselsättningsministeriet.

Enigheten kring den danska modellen är stor, det betygar både fackcentralen LO:s sekreterare Harald Börsting och kontorschef Jens Hörby Jörgensen på arbetsmarknadsstyrelsen AMS.

Ett grundvillkor för LO:s acceptans är den relativt höga arbetslöshetsersättningen på ända upp till 80 procent av lönen för dem med lägsta lön i högst fyra år. Vissa högavlönade grupper får endast 45–50 procent av sin normala lön men kan teckna en särskild försäkring. LO har också stort inflytande i regionråden, med 6 av 14 platser, och på uppsägningstiden som baseras på avtal, vilka anpassas till respektive branschs behov.

– Modellen innehåller kraftiga incitament. Man har bl.a. infört reducerad dagpeng för unga, i ett försök att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Som huvudregel skall alla aktivt söka jobb, framhåller arbetskraftskonsulent Christian Sölyst på LO.

Kompetensen finns i regionerna

Danmark har insett faktum: arbetslösheten ska bekämpas regionalt, det är där kompetensen finns. I var och en av de 13 regionerna finns regionråd med representanter för arbetstagare, arbetsgivare, kommun och stat. På central nivå finns ytterligare ett sysselsättningsråd, och AMS övervakar att de regionala skillnaderna inte blir för stora.

– LO är mycket tillfreds med styrningen, med trepartsråden i regionerna. Men problem finns, regler som begränsar friheten. Regeringen har t.ex. satt ett politiskt tak på 55 procent för hur stor del av medlen som får sättas på utbildning, påpekar Börsting.

AMS betonar vikten av synliggörande, av insyn för att eliminera flaskhalsar och utveckla strukturen.

– Regionerna har olika verktyg, också tvärregional utbildning anordnas. Arbetssökande med orealistiska utbildningskrav lotsas in på områden där folk behövs, målinriktningen är på jobb. Pendelviljan är stor, däremot är mobiliteten inte så självklar för den som har familj, konstaterar Hörby Jörgensen.

Fler kopplas in på kontakterna

Antalet arbetslösa kvinnor har ökat med drygt 3 700 på ett år, medan männen minskat med några hundra. Varför, har varken LO eller AMS ett svar på. Enligt AMS drabbar arbetslösheten just nu ofta yrkesfolk, typ elektriker, medan LO lyfter fram ickeyrkesutbildade.

LO kritiserar den borgerliga regeringen som skurit ned medlen för arbetsmarknadsutbildning med tio procent totalt under de två senaste åren. Också arbetslösas rätt till utbildning är begränsad, till 6 + 6 veckor under det första året. De första 6 veckorna får väljas fritt, de övriga är ett komplement där arbetsförmedlingen säger sitt.

Nytt är att den arbetslösa vid första kontakten med a-kassan bör ha gjort upp en CV, en meritförteckning, ett tecken på egen aktivitet. CV:n läggs ut på Jobnet, där också arbetsgivaren lägger ut jobb. Efter att en person varit arbetslös ett år görs en jobbplan upp. Det kan handla om jobbträning, om aktivering, om kurser.

– Rättighetsregler behövs för den enskilda, som fortlöpande kontakter minst var tredje månad mellan den arbetslösa och a-kassan, men kontakterna slukar i dag alltför mycket resurser. Därför har LO inget emot förslaget om att kontakterna konkurrensutsätts, att fackföreningar, konsulenter m.fl. kopplas in på uppgifter de är bra på. Men LO vill ha in omtanke och kvalitet, inte bara volym som regeringen talar för, framhåller Börsting

Under uppbyggnad är s.k. job centers, som ska finnas tätt och betjäna alla arbetslösa, också svårsysselsatta grupperna.

Men alla som passerar systemet får dock inte jobb. Hörby Jörgensen tippar att cirka 20 procent får en fast arbetsplats, småningom.

– Den bästa effekten ger jobbträning, aktivering på en privat arbetsplats, det ger kontakter och resultat på sikt. Sämre ställt är det på den offentliga sektorn.

Sysselsättningsläget ljusnar

Den danska modellen kompletteras med nya element för att verkligen ge jobb, inte fungera som uppkvalificering eller primär uppbevaring av de arbetslösa, påpekar AMS. Fokuseringen är på individen. Både LO och AMS understryker att ett villkor för framgång är att stat, arbetstagare och arbetsgivare är eniga om grundprinciperna, övrigt må diskuteras.

Några direkta hot mot sysselsättningen i Danmark ser ingendera just nu.

– Utvecklingen i Tyskland påverkar Danmark långt mer än det s.k. Kinafenomenet, betonar Jens Hörby Jörgensen på AMS.

– Den globala, och i synnerhet den europeiska ekonomin uppvisar en liten förbättring. Den danska ekonomin är bra och den inhemska konsumtionen ökar. Enligt LO:s bedömning förbättras sysselsättningsläget något under kommande år. Forskning, innovation och utbildning ska hålla jobben kvar i Danmark. Olika analyser visar att utflyttningen av industriarbetsplatser till andra länder fortsätter men håller på att sakta plana ut, säger för sin del Harald Börsting på LO.

INGEGERD EKSTRAND
Köpenhamn

Orsaken till glädjen som övervinner tröttheten — Esme har arbetat sedan klockan fem i morse — är att hon äntligen fått fast anställning, som städare på ett sjukhus. Senast blev hon arbetslös då hotellet, där hon var anställd, bytte ägare och städfirma i samma veva.

– Esme är en ivrig aktiv person som vill arbeta, påpekar Magbule som tipsade Esme om ett projekt för sjukhusstädare år 2001. Efter kurser i hygien och danska samt oavlönad praktik blev det först vikariat och så fast anställning för tre månader sedan.

– Det är helt fantastiskt! Jag trivs med jobbet och jag har så fina kolleger, säger Esme som bett att få arbeta endast med danskar för att bättra på sin danska. Hon kommer från Ankaratrakten i Turkiet men har bott i Danmark sedan år 1984.

Esme Yapici gläder sig också över att hennes två döttrar har fått jobb medan sonen går i gymnasium. Enda smolket i bägaren är att hennes man nu är arbetslös, sedan sex månader.

– Plastfabriken där han arbetade köptes upp och jobben flyttades till Finland!

Danska krävs för att få ett jobb

Men alla har inte samma tur som Esme. Av lokalavdelningens 4 000 medlemmar är 600 arbetslösa, 150 fler än för tre år sedan. Och av de arbetslösa är 60 procent etniska kvinnor. Hälften av dem talar inte danska.

– A-kassan ska enlig lag ta fram kurser för de arbetslösa. Nytt är att den arbetslösa ska göra upp en meritlista, CV, som vi jämför med vad jobbanken har att erbjuda.

Under ett år hålls kontaktsamtal och facket sköter arbetsförmedlingen. Kravet på kunskaper i danska för att få ett arbete har skärpts och Magbule Züfer ser till att de som inte talar danska vid kontakt med a-kassan får gå på kurs.

– Politikerna borde ha vågat ställa språkkravet tidigare för att underlätta integrationen. Motivationen är också låg hos den som redan bott 30 år i Danmark. Taket på 1 400 timmar danskundervisning är alltför lågt, 20 procent av våra medlemmar är analfabeter, säger hon kritiskt med den insikt som hennes makedoniska rötter ger — själv har hon turkiska som modersmål men har bott i Danmark sedan hon var åtta.

När kvoten är fylld är det ett års väntan innan nya kurser i danska erbjuds.

Facket ordnar också många andra kurser, på upp till tre år, för de arbetslösa.

Svårt få praktikantplats

Också många unga etniska kvinnor, födda och uppvuxna i Danmark, stöter på patrull då de försöker få praktikantplats.

– Namnet är ett hinder, men också rädslan för en annan kultur. Det här gäller också facket, säger Magbule Züfer som föreslagit att KAD tar emot praktikanter parvis, en dansk och en etnisk kvinna.

Nora Larsen, född i Algeriet och utbildad till jurist i Paris, fick utbildning av KAD men ingen praktikantplats på sin egen fackavdelning — där 41 procent av de 5 000 medlemmarna är invandrare. Praktiken gör hon nu här i Herlöv där hon delar rum med Magbule.

I Danmark har Nora bott i 27 år, jobbat bl.a. på fabrik och som bartender och hon talar nu perfekt danska.

– Nästa praktikantplats hoppas jag få på Kvinnorådet, säger Nora Larsen som senare gärna skulle jobba på tidigare helmanliga specialarbetarförbundet SID:s färska jämställdhetssekretariat eller med samma frågor på LO.

– LO har börjat tala om integration men det går långsamt. Fackföreningsrörelsen har varit rädd för etniska kvinnor, varför vet jag inte. Men på ett eller annat sätt måste facket nu börja acceptera invandrare, säger Magbule Zûfer bestämt.

Med en suck säger hon att fusionen med SID innebär att KAD får backa 20 år och börja från noll igen.

– Det blir hårt. Vi talar om kvinnor, om etniska minoriteter, om jämställdhet. Det är en trekamp som KAD och SID nu ska föra.

INGEGERD EKSTRAND
Köpenhamn

Tyngdpunktsskillnaderna i finländsk respektive dansk arbetskraftspolitik illustreras av figuren intill. Den danska arbetskraftspolitiken är inte ett dugg aktivare än vår om man mäter den aktiva arbetskraftspolitikens andel av alla utgifter för arbetskraftspolitik, inklusive s.k. passiva utgifter som arbetslöshetsersättningar och arbetslöshetspensioner. I vartdera landet utgjorde den aktiva arbetskraftspolitikens utgifter bara en tredjedel av alla utgifter år 2001.

Den huvudsakliga skillnaden mellan länderna ligger i hur mycket man satsar på arbetskraftspolitik i förhållande till den förmögenhet som skapas under ett år. För att undvika att arbetslöshetens nivå snedvrider jämförelserna har man i figuren jämför de ekonomiska satsningarna per arbetslöshetsprocent. Satsningen illustrerar också hur viktig ländernas regeringar ser skötseln av arbetslöshetsproblemet. Finland satsade 0,32 procent medan Danmark satsade 1,05 procent av bruttonationalprodukten. Danmark satsade alltså 3,3 gånger så mycket som Finland. Med den rådande arbetslöshetsgraden — 5,6 procent i Danmark och 9 procent i Finland — skulle den danska modellen anpassad på våra förhållanden innebära att utgifterna för arbetskraftspolitiska åtgärder borde femfaldigas.

Det finns vissa skillnader. Inom den aktiva arbetskraftspolitiken satsar Danmark betydligt mer på arbetskraftsutbildning: räknat per arbetslöshetsprocent sju gånger mer. Men de övriga skillnaderna är ytterst små. Exempelvis i stödd sysselsättning, den andra huvudsakliga metoden att satsa på aktiv arbetskraftspolitik, ligger i Finland på ungefär samma nivå som i Danmark.

Beträffande index som gäller nivån på anställningsskyddet har man mest hänvisat till OECD:s index (OECD är industriländernas organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling) och till det s.k. LSE-indexet. LSE, London School of Economics är en ytterst ansedd brittisk lärdomshärd. Bägge indexen har byggts upp på tiotals element i anställningsskyddets nivå, av vilka ett gäller uppsägningsskyddets nivå. Enligt aktuell arbetsmarknadsterminologi motsvarar indexet mest det s.k. omställningsskyddet.

Figuren visar att Finland och Danmark ligger mycket nära varandra enligt bägge måttstockarna. I OECD:s jämförelse mellan 26 länder placerar sig Finland på sextonde och Danmark på nittonde plats. LSE jämför för sin del tjugo länder och placerar Finland på tolfte och Danmark på trettonde plats. Vardera jämförelsen ger vid handen att nivån på anställningsskyddet i Finland respektive Danmark är mycket lika. En annan slutsats man kan dra är att bägge länderna har ett relativt svagt anställningsskydd.

Finansministeriet tolkar verkligheten annorlunda. Däremot uppger inte ministeriet källorna för sin analys.

I en intervju för tidningen Kaleva den 24.8. deltar Pirjo Harjunen-Rosenholm, konsultativ tjänsteman på arbetsministeriet, i debatten där man jämför de danska och de finländska modellerna. Hon medger de ovan beskrivna skillnaderna i hur länderna satsar på arbetskraftspolitiska åtgärder men tar ändå slutligen ställning för den finländska modellen. Hon säger att det är en hållbar modell.

ERKKI LAUKKANEN
FFC-ekonom