För fyra år sedan var den genomsnittliga pensioneringsåldern 60,5 på Abloys fabrik i Joensuu, ifjol hade den stigit till 63, i år beräknas den bli 62,5. Abloy har ett eget program, "Ikämestarit", åldersmästare, som har som mål att få de anställda att skjuta fram pensioneringen med två år. Det har man lyckats med, men däremot inte med det andra målet, att minska sjukfrånvaron. Det tredje målet, att öka uppskattningen av äldre anställda och att få deras erfarenheter att gå vidare till de yngre, är svårare att mäta.

Programmet prisas av personalchef Jouni Pitko och huvudförtroendemannen Eero Holsti och arbetarskyddsfullmäktig Timo Vänskä. Till kören sällar sig åldersmästarna Liisa Kuvaja, 59 år, som monterar metallmöbellås, och Keijo Vuojolainen, 60 som är transportpackare på fabriken. Programmets åldersmästarledighet är särskilt populär, liksom Åldersmästarklubbens program och utfärder.

55-åring åldersmästare

På Abloyfabriken i Joensuu, liksom på de flesta andra arbetsplatser, går de stora årskullarna i pension inom de närmaste åren. Abloy införde Åldersmästarprogrammet för fyra år sedan för att förhindra att människor börjar förbereda sig för pensionen så fort de närmar sig 60. Alla som har fyllt 55 är åldersmästare.

Med hjälp av programmet har fabriken inte bara lyckats senarelägga pensioneringen utan också förändrat attityderna. De äldre betraktas som en resurs, som människor som har erfarenheter att ge i arv till de yngre.

Programmet utvecklar personalledandet och förmansarbetet, arbetsförhållandena, arbetets innehåll och arbetsförmågan. Allra viktigast för åldersmästarna är ändå de extra ledigheter de har rätt till när de har fyllt 58, d.v.s. sex extra lediga dagar per år. Så ökar rätten med två dagar årligen, så att man, när man har fyllt 62 har fjorton extra lediga dagar. Ytterligare kommer tre lediga dagar till vid fyllda 63 och när man är 64 kan man ta ut tjugo extra dagar. Villkoret för ledigheten är att man genomgår konditionstest.

Lite knorr hördes det då åldersmästarledigheten blev möjlig först vid 58 års ålder, mot tidigare 55. Här följde man de nya gränserna för deltidspension.

Huvudförtroendeman Holsti betonar att åldersmästarledigheten inte tär på några andra rättigheter.

Utöver ledigheterna granskar man arbetsförhållandena, arbetsskiften och uppgifterna. Med hjälp av utvecklingssamtal försöker man få redskap att förbättra de anställdas ork. Dessutom är det möjligt att delta i konditionsfrämjande kurser. Tillträdet till konditionssalen i Joensuu är fritt, för massage betalar man en 50 procents självrisk. Efter det obligatoriska konditionstestet är det möjligt att få ett individuellt konditionsprogram. Årligen arrangeras någon särskild aktivitet, en föreläsning eller något annat som stöder arbetsförmågan. Fabriken stöder dessutom Åldersmästarklubbens verksamhet ekonomiskt.

Utvecklingssamtal nödvändiga

Åldersmästarprogrammet får gott betyg av alla. Helt enligt planerna har det ändå inte gått, trots att man har lyckats höja pensioneringsåldern. Till exempel har man ännu inte fört utvecklingssamtal på alla avdelningar, trots att fabriksledningen har uppmanat därtill. Förtroendeman Eero Holsti säger att utvecklingssamtalen är så viktiga för de är direkt nyttiga. Det har t.ex. visat sig att arbetarna är mer tillfreds på de avdelningar där samtal har förts.

Varken Keijo Voijolainen eller Liisa Kuvaja har deltagit i några utvecklingssamtal. Särskilt Liisa Kuvaja efterlyser dessa samtal för på hennes avdelning ska man lära sig att tillverka ett nytt slags lås.

– Vi har ett brett sortiment av lås och jag är inte alls glad över att måste lära mig ytterligare ett nytt. Det tar tid att lära sig och det kostar pengar. Lönen sjunker om man inte orkar producera så mycket.

– Jag tror att jag skulle jobba bättre om jag fick fortsätta med de gamla låstyperna, tror Kuvaja.

Slå av på takten

Även om man har talat mycket om åldrande tar det tid innan attityderna förändras. Keijo Vuojolainen konstaterar att det bara gäller att hålla full fart hela tiden. Han menar att de unga inte riktigt begriper att takten avtar en aning när man blir äldre.

– De kräver lika mycket av oss som av de unga. Äldre förmän förstår oss bättre.

Lisa Kuvaja konstaterar att det märks i lönekuvertet att man blir långsammare.

Både Kuvaja och Vuojolainen berättar att de tar ut sin åldersmästarledighet då de känner att de behöver en paus. Ledigheten kan tas ut precis då man själv vill det.

Arbetarskyddsfullmäktig Timo Vänskä är bekymrad över att brådskan i arbetet kör slut på folk redan innan de får komma med i åldersmästarprogrammet. Han menar att man borde notera åldrandet redan i ett tidigare skede. Det är många som blir sjukliga innan de fyller 55.

Ledigt för vila

Både Kuvaja och Vuojolainen använder sin åldersmästarledighet för att ta igen sig.

– Då bara vilar man och är ute och rör på sig. När man behöver ledigt för annat tar man ut Pekkanen-dagar, säger Vuojolainen som bl.a. hugger ved sådana här dagar.

Åldersmästardagar används också för bl.a. de utfärder som Åldersmästarklubben ordnar.

– De här arrangemangen präglas också alltid av någonting som har med kondition och motion att göra, liksom av kultur. Numera håller vi dem under dagtid, folk orkar inte längre ta sig ut om kvällarna, berättar Liisa Kuvaja.

Ingendera av dem vill slå fast när de tänker gå i pension.

– Jag hoppas att jag orkar till 65, men 68 låter nog för häftigt i det här jobbet, säger Keijo Vuojolainen.

– Jag kommer troligen att försöka sluta när jag är 63, säger för sin del Liisa Kuvaja, som tvivlar på att hon skulle orka längre.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: JAAKKO KILPILÄINEN

  Det riksomfattande programmet Veto — För ett lockande arbetsliv, har som mål att höja arbetets attraktionskraft. Det är ett handlingsprogram som ska förmå människor att orka jobba och stanna kvar längre i arbetslivet. Social- och hälsovårdsministeriet bär huvudansvar för programmet, i vilket deltar arbetsmarknads- och företagarorganisationerna, undervisningsministeriet, arbetsministeriet, handels- och industriministeriet och Institutet för arbetshygien.

Dessa teman vill man få med i den offentliga debatten och därigenom påverka attityderna i arbetslivet.