Cortebeeck som blev fackligt anställd för trettio år sedan och
har i fem års tid varit ordförande för Belgiens största fackcentral ACV-CSC, som till
åtskillnad från den socialistiska organisationen har sina rötter i den katolska
fackliga traditionen. ACV-CSC har över 1,5 miljoner medlemmar, då den socialistiska
broderorganisationen FGTB räknar in cirka en miljon.
Den belgiska fackföreningsrörelsen har lyckats bättre än andra mellaneuropeiska och
grannländernas fackliga organisationer, för organisationsgraden är betydligt högre,
cirka 60 procent och medlemsskaran bara växer. Bäst har just ACV-CSC lyckats med
tillväxten.
Men Luc Cortebeeck är också en av viceordförandena för det kristliga
världsförbundet WCL. I Världsarbetarförbundet, som närmast organiserar facket i
utvecklingsländerna är den stora västeuropeiska fackcentralen en maktfaktor och
Cortebeeck som person dess obestridliga ledare.
När Världsarbetarförbundet WCL och den betydligt större Fria
fackföreningsinternationalen FFI går samman om ett år finns det risk för att den
kristliga organisationens röst och värden inte lyckas göra sig hörda längre, befarar
Cortebeeck.
Fusionsbeslutet var inte lätt för oss. Processen har fört med sig stora
känsloyttringar, avslöjar han om känslorna bakom kulisserna.
Han påminner också om att WCL är en organisation för framför allt facket i
u-länderna. Den är stark i Västafrika, en del av Latinamerika och i en del asiatiska
länder. Också bland dem måste fusionstanken godkännas. Och Cortebeeck berättar att
frågan har behandlats ingående med medlemmarna och en hel del rädsla har blottats där.
Fart på rörelsen
FFI betraktas av den mindre WCL som de stora industriländernas, eller snarare de stora
nationernas organisation. I Mellaneuropa har inte WCL särskilt starkt fotfäste,
undantaget då Belgien.
Cortebeeck betonar att världsarbetarförbundet och dess medlemmar förväntar sig att
de, olikheterna till trots, ska respekteras som likvärdiga fackliga kumpaner. Han har
själv tänkt mycket över värden och också satt dem på pränt under sina semestrar.
Han har försökt formulera de centrala principer och värden som den kommande
stororganisationen borde följa.
Cortebeecks katekes innehåller grundläggande värden som att verksamheten är obunden
och demokratisk. Den nya organisationen bör också vara pluralistisk, solidarisk och
effektiv.
Pluralism är ett av nyckelorden i Cortebeecks predikan. Han påminner om att WCL och
hans eget förbund ACV-CSC har också andra än kristna medlemmar, numera är alltfler
medlemmar muslimer. Han skrattar också åt uppfattningen att de alla är ivriga
kyrkobesökare. Pluralism innebär bl.a. att ingen får diskrimineras på basen av någon
egenskap.
Effektivitet innebär enligt den belgiske fackbasen att framtidens
fackföreningsrörelse måste kunna driva kampanjer och ska kännas och synas i
samhället.
Inte kan facket vara rena avtals- och lobbningsrörelsen. Det måste synas i
vardagen, på gatorna, på internet och det ska skaffa nya kumpaner.
Med det menar Cortebeeck t.ex. Oxfam, en internationell organisation för
utvecklingssamarbete, miljöorganisationen Greenpeace och mänskorättsorganisationen
Amnesty.
Nya EFS visade modell
Trotssvårigheterna menar Cortebeeck att den nya förenade världsorganisationen är
nödvändig. Organisationerna har rätt länge samarbetat med varandra, visserligen bara
för att driva gemensamma intressen i t.ex. ILO eller Världsbanken, valutafonden IMF
eller handelsorganisationen WTO. Men den globala världsekonomin och de multinationella
bolagens snabba framfart har också drivit organisationerna till ett allt närmare
samarbete.
Cortebeeck vill inte personifiera saker och ting men han säger ändå att man tidigare
inte var mogna för en samgång. Den många gånger framkastade tanken att WCL borde gå
samman med FFI fick aldrig förståelse inom den mindre organisationen.
Fusionsidén tog emellertid skruv mycket snabbt då FFI:s nya generalsekreterare Guy
Ryder vid Europafackets kongress i Prag 2003 föreslog att en helt ny världsorganisation
borde grundas. På den inviten reagerade sedan de kristligas Willy Thys mycket snabbt
positivt.
FFI fattade det nödvändiga beslutet på sin kongress i december 2004 och de kristliga
fattar sina beslut i oktober. Den nya organisationen grundas, enligt Cortebeeck i maj
2006. Någon mötesplats är inte ännu fastslagen.
En viktig orsak till att samgången blev möjlig är enligt Cortebeeck de positiva
erfarenheterna av Europafacket EFS. Han talar här om "det gamla EFS" och
"det nya EFS". För den fackföreningsrörelse som bygger på kristna
grundvärden kändes EFS i början alltför ensidig. Betydligt mer pluralistiskt blev
Europafacket 1991 när italienaren Emilio Gabaglio blev generalsekreterare och här
börjar, enligt Cortebeeck det nya EFS:s era. Gabaglio, som själv byggde sin fackliga
värdegrund på kristendomen ökade organisationsfolkets förtroende för EFS. Cortebeeck
vill här tacka Gabaglio, nu pensionerad, för att han ställde sin erfarenheter och
auktoritet till förfogande när samgången mellan de två världsorganisationerna
förbereddes.
HILKKA JUKARAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA