Cortebeeck som blev fackligt anställd för trettio år sedan och har i fem års tid varit ordförande för Belgiens största fackcentral ACV-CSC, som till åtskillnad från den socialistiska organisationen har sina rötter i den katolska fackliga traditionen. ACV-CSC har över 1,5 miljoner medlemmar, då den socialistiska broderorganisationen FGTB räknar in cirka en miljon.

Den belgiska fackföreningsrörelsen har lyckats bättre än andra mellaneuropeiska och grannländernas fackliga organisationer, för organisationsgraden är betydligt högre, cirka 60 procent och medlemsskaran bara växer. Bäst har just ACV-CSC lyckats med tillväxten.

Men Luc Cortebeeck är också en av viceordförandena för det kristliga världsförbundet WCL. I Världsarbetarförbundet, som närmast organiserar facket i utvecklingsländerna är den stora västeuropeiska fackcentralen en maktfaktor och Cortebeeck som person dess obestridliga ledare.

När Världsarbetarförbundet WCL och den betydligt större Fria fackföreningsinternationalen FFI går samman om ett år finns det risk för att den kristliga organisationens röst och värden inte lyckas göra sig hörda längre, befarar Cortebeeck.

– Fusionsbeslutet var inte lätt för oss. Processen har fört med sig stora känsloyttringar, avslöjar han om känslorna bakom kulisserna.

Han påminner också om att WCL är en organisation för framför allt facket i u-länderna. Den är stark i Västafrika, en del av Latinamerika och i en del asiatiska länder. Också bland dem måste fusionstanken godkännas. Och Cortebeeck berättar att frågan har behandlats ingående med medlemmarna och en hel del rädsla har blottats där.

Fart på rörelsen

FFI betraktas av den mindre WCL som de stora industriländernas, eller snarare de stora nationernas organisation. I Mellaneuropa har inte WCL särskilt starkt fotfäste, undantaget då Belgien.

Cortebeeck betonar att världsarbetarförbundet och dess medlemmar förväntar sig att de, olikheterna till trots, ska respekteras som likvärdiga fackliga kumpaner. Han har själv tänkt mycket över värden och också satt dem på pränt under sina semestrar. Han har försökt formulera de centrala principer och värden som den kommande stororganisationen borde följa.

Cortebeecks katekes innehåller grundläggande värden som att verksamheten är obunden och demokratisk. Den nya organisationen bör också vara pluralistisk, solidarisk och effektiv.

Pluralism är ett av nyckelorden i Cortebeecks predikan. Han påminner om att WCL och hans eget förbund ACV-CSC har också andra än kristna medlemmar, numera är alltfler medlemmar muslimer. Han skrattar också åt uppfattningen att de alla är ivriga kyrkobesökare. Pluralism innebär bl.a. att ingen får diskrimineras på basen av någon egenskap.

Effektivitet innebär enligt den belgiske fackbasen att framtidens fackföreningsrörelse måste kunna driva kampanjer och ska kännas och synas i samhället.

– Inte kan facket vara rena avtals- och lobbningsrörelsen. Det måste synas i vardagen, på gatorna, på internet och det ska skaffa nya kumpaner.

Med det menar Cortebeeck t.ex. Oxfam, en internationell organisation för utvecklingssamarbete, miljöorganisationen Greenpeace och mänskorättsorganisationen Amnesty.

Nya EFS visade modell

Trotssvårigheterna menar Cortebeeck att den nya förenade världsorganisationen är nödvändig. Organisationerna har rätt länge samarbetat med varandra, visserligen bara för att driva gemensamma intressen i t.ex. ILO eller Världsbanken, valutafonden IMF eller handelsorganisationen WTO. Men den globala världsekonomin och de multinationella bolagens snabba framfart har också drivit organisationerna till ett allt närmare samarbete.

Cortebeeck vill inte personifiera saker och ting men han säger ändå att man tidigare inte var mogna för en samgång. Den många gånger framkastade tanken att WCL borde gå samman med FFI fick aldrig förståelse inom den mindre organisationen.

Fusionsidén tog emellertid skruv mycket snabbt då FFI:s nya generalsekreterare Guy Ryder vid Europafackets kongress i Prag 2003 föreslog att en helt ny världsorganisation borde grundas. På den inviten reagerade sedan de kristligas Willy Thys mycket snabbt positivt.

FFI fattade det nödvändiga beslutet på sin kongress i december 2004 och de kristliga fattar sina beslut i oktober. Den nya organisationen grundas, enligt Cortebeeck i maj 2006. Någon mötesplats är inte ännu fastslagen.

En viktig orsak till att samgången blev möjlig är enligt Cortebeeck de positiva erfarenheterna av Europafacket EFS. Han talar här om "det gamla EFS" och "det nya EFS". För den fackföreningsrörelse som bygger på kristna grundvärden kändes EFS i början alltför ensidig. Betydligt mer pluralistiskt blev Europafacket 1991 när italienaren Emilio Gabaglio blev generalsekreterare och här börjar, enligt Cortebeeck det nya EFS:s era. Gabaglio, som själv byggde sin fackliga värdegrund på kristendomen ökade organisationsfolkets förtroende för EFS. Cortebeeck vill här tacka Gabaglio, nu pensionerad, för att han ställde sin erfarenheter och auktoritet till förfogande när samgången mellan de två världsorganisationerna förbereddes.

HILKKA JUKARAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA